Jens Tellefsen, Täby, har gått vidare till en annan dimension vid en ålder av 81 år. Närmast anhöriga är barnen Tone och Jens samt barnbarnen.
Dessa minnesord tar främst upp Jens intresse för oförklarade fenomen. Han framstår för många som en förebild för hur en ödmjuk och nyfiken vetenskapsman skall vara. Nya fenomen väckte Jens nyfikenhet att undersöka med vetenskaplig metodik, även om fenomenet syntes trotsa alla kända förklaringar.
Hans attityd provocerade många akademiker, något som blev påtagligt när han 1991 tilldelades förnedringsutmärkelsen Årets förvillare, för att han ”mystifierar fysiken”. Detta för att han medverkat som faktagranskare i fysikern Paul Davies bok, ”Gud och den nya fysiken”. Det sårade Jens, men blev ändå ett bevis för hans modiga och rakryggade sanningssökande.
På 70-talet var Jens aktiv i Föreningen för psykobiofysik (PBF), som genomförde experiment med kommunikation mellan växter (Backster-effekten) och energifält eller aura, runt allt levande (Kirlianfoton). På 80-talet utforskades märkliga ljusfenomen i Norge (Project Hessdalen). Mångfärgade ljuspunkter for över fjälltoppar i mycket hög fart. Projektet var ett samarbete mellan PBF, UFO-Sverige och UFO-Norge. Jens ingick i den rådgivande kommittén tillsammans med amerikanska flygvapnets främste ufo-expert J Allen Hynek, (Project Bluebook).
Jens undersökte tillsammans med psykiatern Nils-Olof Jacobson 90-talet det så kallade PSI-spåret, en egendomlig upptäckt av Göte Andersson. Genom att i tanken fokusera på en person eller ett förlorat föremål, kunde ett spår i den fysiska miljön skapas fram till personen eller föremålet. Spåret kunde följas och personen eller föremålet hittas, även över mycket stora avstånd. Fenomenet är upprepbart och trotsar all förklaring. Jens och Nils-Olof skrev en vetenskaplig rapport som fick Imich-priset 1994.
Jens var under många år vice ordförande i Sällskapet för parapsykologisk forskning (SPF).
Jens, ditt sanningssökande fortsätter att inspirera.
Göran Brusewitz
Jan Fjellander
Göte Andersson
Clas Svahn