Alan Murdie, litterär executor efter Guy Playfair:

Det är med stor sorg vi måste meddela att den psykiske forskaren Guy Lyon Playfair är död. Han dog den 8 april, 83 år. Han föddes i Indien, fick sin utbildning i England och studerade moderna språk i Cambridge. Efter att ha varit översättare vid flygvapnet RAF i Irak, fortsatte han med journalistik och arbetade för Life Magazine. På tidigt 60-tal flyttade han till Rio de Janeiro, och verkade där som frilans-journalist i tio år för ett antal internationella affärstidningar, The Economist, Time, The Guardian och Associated Press.

Det var under sin tid I Brasilien, sent 60-tal som han blev intresserad av det paranormala efter att ha fått direkta upplevelser med en psykisk healer. Han var från början skeptisk, men av de egna upplevelserna blev han övertygad om att psi-fenomen fanns i detta land, och började studera dem på djupet. 1973 undersökte han ett polterergeist-fall I en privat våning i Sao Paolo där han lyckades fånga oförklarade knackande ljud på band. Han anslöt sig samma år till the British Society for Psychical Research och blev också medlem i deras Ghost Club. När han återvände till Storbritannien 1974 skrev han den första i en serie av bäst-säljande böcker om psykisk forskning. Han översatte till engelska ett stort antal texter om psykiska upplevelser från Latinamerika som tidigare bara funnits på spanska och portugisiska.

1977 undersökte han tillsammans med Maurice Grosse de berömda poltergeist-fallen vid Enfield i norra London. Han tillbringade under en 2-års-period 180 dagar och nätter med den drabbade familjen, mellan den 5 september 1977 och juni 1978. Man fick över 140 timmar bandinspelning, utskrivna på mer än 500 sidor, Man hade dessutom åtminstone 30 andra vittnen till märkliga incidenter. 1981–82 undersöktes fallet igen av en special-kommitté under ledning av the Society for Psychical Research, den sk Enfield Poltergeist Investigation Committee (EPIC). De frågade igen ut vittnena och samlade bevis och utgav så småningom en 194 sidor lång rapport där de kom fram till slutsatsen att paranormala fenomen verkligen ägt rum i huset.

Han tog med många detaljer från detta fall i sin bäst-säljande bok This House is Haunted (1980), som sålde i mer än 98,000 ex, och nytrycktes 2012. Han tillfrågades om skeptiker som kritiserat fallet på avstånd, någonsin hade försökt undersöka materialet på vilket det baserats, så bekräftade Guy att ingen på 35 år hade försökt göra det. Han nämnde också att det fortfarande fanns positiva bevis från fallet som ännu inte publicerats. Enfield-fallet är fortfarande det bäst dokumenterade poltergeist-fallet.

Förutom att undersöka fall av poltergeist och ‘hauntings’/hemsökta hus, så genomförde Playfair också experiment med medier och undersökte påstådda fall av psykokinesi och metallböjning, alltså fall där man påstod sig kunna påverka föremål mentalt. Han arbetade gärna med erfarna trollkarlar och medlemmar i the Magic Circle för att försöka förklara effekterna på normalt sätt, men fann att flera av effekterna inte kunde skapas på normalt sätt, utan till många fanns bara en psykisk/paranormal förklaring. Han var också särskilt intresserad av fall av telepati mellan enäggstvillingar, och publicerade 1999 boken Telepathy: Twin Connection, och också med fall av meningsfulla sammanträffanden. Han fortsatte vara aktiv inom psykisk forskning tills några veckor innan han blev allvarligt sjuk och skulle ha uppskattat sammanträffandet att han dog samma morgon som BBC på nytt sände ett Radio 4-program The Re-Union som ägnades åt Enfield-fallet.

Om Guy Playfair – ur The Times

Den paranormale forskaren som undersökte poltergeistfallet Enfield och var övertygad om att Uri Geller besatt ovanliga krafter. Guy Playfair var en fokuserad forskare som förde in ett kraftfullt intellekt till det kontroversiella området psykiska fenomen och blev mest känd för sitt arbete med fallet “Enfield poltergeist”. Det var ett omtalat fall med märkliga händelser i ett fullmäktige-hus i norra London på sent 1970-tal där familjen Hodgson, en kvinna som var skild och hennes fyra barn, plågades och hemsöktes av oförklarade händelser, bl a möbler som flyttades runt utan att någon var där, lådor som öppnades och stängdes, leksaker som kastades omkring. Det hände också att en av döttrarna leviterade upp i luften. Playfair och Maurice Grosse, hans kollega vid the Society for Psychical Research i London, erbjöd sig att hjälpa den besvärade familjen, vilket ledde till en lång undersökning.

Guy Playfair död

Det är tråkigt, även om det inte var oväntat. Vi besökte Guy regelbundet när vi var i London, sista gån gen i december (2017) när vi märkte att han fysiskt blivit svagare, även om han mentalt var lika pigg som vanligt. Jag trodde alltid att Guy kunde ha fortsatt med sin akademiska karriär, men nu kunde han i stället använda sin stora förmåga att skriva till att nå en större publik när han inte var begränsad och inte behövde vara politiskt korrekt. Han var alltid öppen för min skepticism och jag försökte respektera honom då han själv bevittnat så många fler fenomen än jag gjort, så hade han blivit helt övertygad om deras äkthet. Han var så ofta med rätta frustrerad av fördomarna och förutfattade åsikter och spelet inom det akademiska. Han var en av SPR:s mest prominenta och professionella psykiska forskare. Han kommer att vara saknad.

Adrian Parker

Två möten med Guy

Vid mitt första besök i London, maj 2014 med tvillingtelepatistudier möttes vi på ett kafé ute på stan i London. Sista gången, i oktober 2015 hälsade vi (Adrian P, Annekatrin P och jag) på honom i hans hem. Han var då fortfarande mycket alert i huvudet, men åldern började ta ut sin rätt.

Göran Brusewitz