Den 6:e januari publicerade Expressen ett inlägg av Patrik Lindenfors, ledamot i Humanisternas förbundsstyrelse:

Sprid inte villfarelsen om att spöken finns (klicka på rubriken så öppnas artikeln i en ny flik)

Camilla Elfving, författare, spiritualistiskt medium och långvarig medlem i SPF skrev ett inlägg som publicerades 9:e januari:

Drottningens kontakt med andar är naturlig (klicka på rubriken så öppnas artikeln i en ny flik)

En längre version av Elfvings artikel publicerades på Newsvoice: Patrik Lindenfors på Humanisterna kan ej forskningen på psychosoma (klicka på rubriken så öppnas artikeln i en ny flik).

Adrian Parker, professor i psykologi skrev också ett inlägg som publicerades 10:e januari:

Var öppen för det okända (klicka på rubriken så öppnas artikeln i en ny flik)

Dessutom skrev Göran Brusewitz, doktorand i psykologi och SPF:s ordförande ett inlägg, som dock refuserades, Hans inlägg följer nedan:

Ska man kommentera tron på spöken eller frågan om spöken finns?

Patrik Lindenfors (PL) från Humanisterna gör det lätt för sig när han i Expressen den 6 januari avfärdar drottningens tro på spöken och självsäkert hävdar att frågan om huruvida spöken finns är besvarad – de finns inte. Han störs av att drottningen tycks tro på spöken, och uppmanar henne att inte sprida den villfarelsen. Att tv-programmen om Drottningholm och kvällstidningar inser att frågan säljer är ett utmärkt exempel på att intresset för spöken, och tron på dem är stort för många vanliga läsare – slottsspöken vet alla är högintressant i populär-kulturen.

Inom kulturvetenskap och religionspsykologi är det förstås tillåtet att intressera sig för spöken, och då mest tron på dem. Någon egentlig fråga för naturvetare eller psykologer har det dock aldrig varit (förutom inom parapsykologin). Vem (vilken forsknings-stiftelse) skulle våga/vilja stödja att det gavs pengar för att undersöka om spöken verkligen, eventuellt finns?

PL hävdar att det är biologer och neurovetare som har som yrke att undersöka tron på själar. Det är möjligt att det finns grupper även här som undersöker tron på själar, annars är det framför allt religionspsykologer eller teologer som undersöker denna tro. Biologer och neurovetare kan snarare intressera sig för den faktiska frågan om vi har en själ som kan vara utanför kroppen, såsom i nära-döden-upplevelser.

Sedan påstår han att alla är överens om att våra upplevelser är en produkt av hjärnans funktioner. De flesta anser detta, det är klart, men många börjar inse att en lång rad frågor kvarstår, främst de frågor man brukar benämna de svåra frågorna om medvetandet, bl a frågan hur upplevelser faktiskt skapas, det kan vi idag inte förklara. Det är ledande medvetandeforskare överens om, såsom framgår av de årligen återkommande medvetandekonferenserna som sedan drygt 20 år ordnas, 2015 i Helsingfors, och några år tidigare i Stockholm. Gamla tankar om panpsykism intresserar allt fler forskare och filosofer.

Om man seriöst intresserar sig för t ex nära-döden-upplevelser visar det sig att en del av dem inte går att förklara på något enkelt sätt. De sätt som brukar omnämnas eller föreslås räcker helt enkelt inte till. Dessa upplevelser kan idag inte förklaras utifrån nutida neurovetenskap och det synsätt som PL har. Medvetandet är långt mer svårförklarat. Vi vet faktiskt ganska lite om medvetandet och om vad som väntar efter döden. Därmed bör vi fortfarande vara öppna för om vi har en själ, och därtill hörande gåtor, bl a spöken. Vi ska komma ihåg att vi handlar med modeller av världen, men modellerna blir aldrig fullständiga eller färdiga, utan måste hela tiden förfinas.