Sammanfattat och översatt av GB, från hans bok Conscious Connections, 2010, VDM Verlag.

Under nästan två decennier har parapsykologer nämnt kvanteffekter och sammanflätning, entanglement, som en förklaring för paranormala fenomen. Teorin ser en parallell mellan telepati och processer i kvantval, som antyder att kvanteffekter kan uppträda i hjärnvävnad, om en jämförelse ska vara möjlig och meningsfull (Hameroff, 2007). Detta har ifrågasatts för man kan mena att “the brain is too warm and wet” (Tegmark, 2000). Trots detta har det under senare år kommit allt fler rapporter i ledande tidskrifter om existensen av ”icke-lokala” effekter (t ex kvant-”tunnelling”, och sammanflätning) i biologisk vävnad (Robson, 2010; Gisin, 2009). Dessa rapporter visar att dessa kvantprocesser inte bara uppträder i kvantvärlden utan också på vår nivå av verkligheten. Fleming med kolleger vid University of California at Berkeley och vid Washington University publicerade 2007 i Nature, en studie där de hävdade att de hade “upptäckt den drivande kraften bakom ett avgörande steg i fotosyntesen, processen där växter och vissa mikroorganismer omvandlar vatten, koloxid och solljus till syre och kolhydrater (Anderson, 2009; Lee, Cheng & Fleming, 2007). Se också Science-Berkely Laboratory. De spårade de kemiska stegen som gör det möjligt för växter att utnyttja solljus och använda det för att konvertera enkla råmaterial till syre och kolhydrater. Till skillnad mot elektriska ledningar, som förlorar så mycket som 20 % av energin i överföringen, så kan dessa bakterier överföra energin på en häpnadsväckande effektivitetsnivå på 95 procent eller bättre. Hemligheten bakom detta är, menar Fleming, kvantfysik.” I denna process följer elektronens energi den mest effektiva stigen, som den hittar genom att energin färdas i flera riktningar samtidigt. “Elektroner som rör sig genom ett blad genomför en kvant- “random walk” – en sorts primitiv kvant-beräkning – för att hitta den optimala överförings-rutten för den solenergi de bär med sig.” Energin rör sig alltså samtidigt i flera riktningar, ett fenomen som normalt bara äger rum i kvantvärlden. Den använder ett kvant-beteende, men på vår egen nivå i verkligheten. Se också Quantum Biology i Nature i augusti 2010.

Att fotosyntes använder sig av kvant-koherens kommenteras också av Cern Courier (Cern, 2010) med en referens till Nature (Collonini et al, 2010).

Samma kvantprocess kan kanske också förklara den märkliga luktprocessen, enligt biofysikern Luca Turin, som först, under sina år vid University College London publicerade sin hypotes hur luktmolekylerna i näsan triggas, inte av formen som idag är den gällande uppfattningen, utan av odorantens unika vibrationsmönster (Anderson, 2009). Problemet med att formen skulle vara avgörande är “that molecules with similar shapes do not necessarily smell anything like one another”. Lukt måste således triggas av något annat, inte storleken. Turin tror i stället att de cirka 350 olika luktreceptorerna hos människan genomför en “act of quantum tunneling” när en ny odorant kommer in i näsborren och når luktnerven. När odoranten fäster sig vid en av nervens receptorer, “tunnelerar” elektroner från den receptorn genom odoranten, ”jiggling it back and forth”.

2007 fick Turin stöd för sin hypotes av en rapport från fyra fysiker vid University College, London. Deras arbete, publicerad i Physical Review Letters, visade hur denna process kan fungera, “the smell-tunneling process”. När en odorant närmar sig, kan elektroner som har frigjorts från ena sidan av receptorn, ”quantum-mechanically tunnel” genom odoranten till andra sidan receptorn. Exponerad för denna elektriska ström kan den tyngre pinanethiol vibrera på ett annat sätt än det lättare, men med likartat form, pinanol.

Ett annat stöd för detta samband mellan kvantfysik och biologi kommer från den etablerade och välkände Paul Davies, professor i teoretisk fysik. Han är medredaktör till en bok Abbott, Davies & Pati, 2008 där de samlat kapitel från olika författare, plus flera utskrifter från debatter som kommer från en konferens från 2003 som NASA stödde, om den roll kvantmekanik, (QM) spelar i biologi. “Because QM describes behavior of the fundamental building-blocks of the Universe, it is necessarily a cornerstone of all processes, living and non-living. This is the “trivial” sense in which biology and quantum physics intersect, ” he continues. The idea is of course ”non-trivial”, claiming “biological systems make use of specific aspects of QM that are not accessible to purely classical processes: tunnelling, coherent wavelike nature of matter, entanglement and ”intrinsic spin”. Another way of formalizing this thesis is that biologists will need to understand QM in the way that they currently study statistics, electrochemistry, and game theory, to truly understand important chunks of their subject matter” (Levin, 2009). Se också Paul Davies 2005, Nature

Slutligen kan nämnas en fysiker vid Universitetet i Wien, Markus Arndt, som med två kolleger ger ett perspektiv på de ökande sambanden mellan kvantfysik och biologi Arndt, Juffmann & Vedral, 2009. “Under de senaste decennierna har livsvetenskaperna lyckats ge oss fler och mer raffinerade förklaringar på makrosopiska fenomen som baserades på en förbättrad förståelse av molekylstrukturer och -mekanismer. Samtidigt har kvantfysik, som ursprungligen härrör från en världsbild med kvantkoherens, sammanflätning, och andra icke-klassiska effekter, varit på väg mot system av allt större komplexitet. Bland fenomen som berörs finns flyttfåglars förmåga att orientera med ett magnetsinne, där många rapporter under de senaste årtiondena visar att flera olika djur kan få direkt-information från magnetfälten.“

Vissa däggdjur uppfattar jordens magnetfält som en polaritetskompass, som skiljer mellan ”norr” och “söder”, medan fåglar och reptiler är beroende av en inklinationskompass som skiljer mellan “polewards” och “equatorwards” och som utnyttjar både intensiteten och stigningen, gradienten i fältet. I slutsatsen är de försiktiga och tydliga: ”Man har i experiment hittills bara visat att det förekommer kvantkoherens i biologi i några få molekyler. Detta innefattar t ex kvantkemi, “tunneling processes”, “coherent excitation transport”, och lokala “spin effects”. “Vi har fortfarande mycket att lära oss om relevansen och de evolutionära fördelarna av kvantfysiken i fotosyntesen, luktsinnet och det magnetiska orienteringssinnet hos fåglar. Vi vet ännu inte om kvant-sammanflätning är användbart på molekylnivån under “ambient conditions”, om kvantinformation kan vara möjlig att implementeras i organiska system. Vi förstår ännu inte fullt ut och uppskattar de filosofiska implikationerna av ”quantum-to-classical transition” även i laboratorie-betingelser.”