Notis 180, 07-11-2011, Boken som debatterar psykiska upplevelser: Debating Psychic Experience: Human Potential or Human Illusion?, redigerad av Stanley Krippner och Harris Friedman (Är de mänsklig förmåga eller mänsklig illusion)?, anmäls av Adrian Parker.
Se också notis 122 och 129 om debatt i Washington sommaren 2011 med samma namn, som Krippner ordnar.
/ GB
I sin anmälan i tidskriften Journal of Parapsychology (2010, 75 (1), 159-170 ) berör Adrian flera av de många frågor som företrädare och skeptiker/kritiker diskuterar i olika sammanhang. Företrädare börjar se kritiker som ”outmoded die-hard believers” i materialism. De ses som att de hamnar långt efter, av utvecklingen i kvantfysik och medvetandeforskning. I konsekvens av detta betecknar företrädarna dem som ”psi-förnekare”, ungefär på samma sätt som medvetande-förnekare och klimatförändrings-förnekare. Vad man än anser om dessa beteckningar, påpekar Parker, kan man påpeka att mycket har skrivits om psykologin i att tro på det paranormala, så är mycket lite känt om den motsatta tron, att inte tro. Det är då lämpligt att Carter medverkar med ett kapitel om Psychology of the dogmatic critic.
Hyman säger sig alltid ha gjort skillnad i sin behandling av parapsykologi och andra paranormala påståenden, då han ser parapsykologi som baserad på vetenskapliga procedurer. I boken blir det debatt om detta med bl a Carter och Schwartz, samt Alcock, så det är ingen konsensus.
Om ganzfeld-debatten påpekar Parker att ganzfeld inte lyckats uppfylla kritikernas önskemål. Det faktum att man inte lyckas med alla deltagare borde dock inte utgöra ett oöverstigligt problem. Den sk effektstorleken är sådan att man i en studie måste ha fler än100 deltagare för att det ska ”favor” signifikans. Och här menar både Carter, Schwartz och Radin i sina kapitel att parapsykologi implicit har uppfyllt alla krav på upprepning och att kritikerna är en Antique Road Show (titeln på Schwartz kapitel) och visar Persistent Denial (titel på Carters kapitel).
Anmälan i sin helhet finns på denna länk.