Notis 129, 10-03-2011, Debatten om psykiska upplevelser: Är de mänsklig förmåga eller mänsklig illusion? Om boken Debating Psychic Experience: Human Potential or Human Illusion, av Stanley Krippner och Harris Friedman, se också annan notis om debatt i Washington sommaren 2011, med samma namn, som Krippner ordnar.  Institute of Noetic Sciences analyserar debatten – inte i första hand om datasamlingar och signifikansnivåer utan om konkurrerande världsbilder.

/Noetic Sciences + GB

Om boken Debating Psychic Experience: Human Potential or Human Illusion, av Stanley Krippner och Harris L. Friedman.

På IONS hemsida Noetic Now (www.noetic.org) finns i Issue Seven, February 2011 en lång kommentar om denna bok – här följer inledningen översatt till svenska.  /GB:

“Utvecklingen av modernt tänkande kan ses som att den växer fram/emerging från en konstant kamp mellan helig-religiös och världslig-vetenskaplig tro.”

—från Debating Psychic Experience

Följande förkortade utdrag är tagen från kapitlet med titeln  “Persistent Denial: A Century of Denying the Evidence” av Chris Carter, författare till Parapsychology and the Skeptics: A Scientific Argument for the Existence of ESP (Sterling House, 2007). Detta utdrag, tillsammans med Dean Radin’s viktiga artikel, “Getting the Facts Straight,” representerar våra sista ord, just nu, om den aktuella kontroversen av den nära förestående publiceringen av en rapport i en stor vetenskaplig tidskrift som föreslår och antyder att psi-fenomen är verkliga (den av Daryl Bem, se annan notis). Vårt mål är att väcka frågor inte så mycket om bevisens giltighet men om ideologi och tro på att utforska den långa passionen i motståndet mot psi-data. Vi misstänker att detta motstånd är mera ideologiskt än metodologiskt, och blottställer flertalet försök på en förnuftig och objektiv diskussion om forskningen och dess implikationer. Och, väldigt ironiskt, de som vänder sig mot bevisen för psi, kommer med samma påståenden som dess företrädare.

Kontroversen om existensen av psykiska fenomen, som nu allmänt kallas psi, har rasat i århundraden. Men det är bara under de senaste 100 åren, som psykiska forskare, nu allmänt benämnda parapsykologer, har satsat sin tid på att i sina laboratorier samla experimentella bevis. Bevis i form av anekdoter är lätta att ifrågasätta och avfärda. Sålunda har kritiker krävt – helt riktigt – pålitliga experimentella bevis för existensen av psi. Har man fått fram sådana bevis?

Jag menar att man faktiskt har fått fram konsekventa, upprepningsbara bevis. Om de hade kommit fram i ett annat forskningsfält hade kontroversen avgjorts av data för flera årtionden sedan. Men nu är parapsykologi inte som något annat forskningsfält. Data från parapsykologi utmanar djupt liggande världsbilder, världsbilder som rör inte bara vetenskapen, men också religiösa och filosofiska frågor. Och som sådana, väcker bevisen starka känslor, och för många också en stark önskan att avfärda dem.

Vi borde vara förvånade över att denna kontrovers har fortsatt så länge som den har. Och i många människors sinne fortsätter den utan ett slut i sikte. Jag är övertygad om att nyckeln till en rationell lösning på denna fråga ligger i att inse att denna kontrovers inte i första hand gäller bevis, utan snarare gäller konkurrerande världsbilder. Detta innebär att vår analys av kontroversen måste breddas långt utanför datasamlingar och signifikansnivåer. Ingenjören George Hansen (2007), som mycket utförligt har granskat den skeptiska rörelsen, skrev nyligen:

Professionella parapsykologer domineras nu av psykologer och fysiker. De är i hög grad främmande för begrepp, verktyg och analysmetoder som utvecklats i de humanistiska och sociala vetenskaperna. Därför misslyckas de att förstå omfattningen av sin obehagliga situation, och skälen till att de marginaliseras (s. 11).

Det är omöjligt att helt förstå denna kontrovers utan att inse att den har en stark ideologisk komponent. Den ideologi som är inblandad är en produkt av den unika västerländska civilisationens historia. Fram till 1700-talet (the 18th century), tog den stora majoriteten av våra filosofer och vetenskapsmän det för givet att de psykiska fenomenen finns. Allt detta förändrades för de som var bildade när den Vetenskapliga Revolutionen började, som omfattade perioden mellan Galileos födelse 1564 till Newtons död 1727. Under denna period började man se universum som ett gigantiskt urverk, som fungerade som en självreglerande maskin i enlighet med okränkbara lagar.

Dessa uppfattningar blev gängse på 1700-talet (18th century), under det som blev kallat Upplysningstiden, vilket kan ses som den ideologiska följden av Den Vetenskapliga Revolutionen. Dess mest slående kännemärke var att den tillbakavisade dogma och tradition till förmån för att förnuftet fick råda när det gäller mänskliga saker, och den föregick modern sekulär, världslig humanism. Inspirerad av den överväldigande framgången av fysikens utveckling, argumenterade prominenta talesmän såsom Diderot och Voltaire för en världsbild baserad på en absolut och orubblig materialism som inte lämnade något utrymme för någon intervention eller ingripande av ”mind” i naturen, vare sig det var människan eller något gudomligt. Newtons, Galileos och Keplers vetenskaper hade fött fram en ny metafysik – filosofiska antaganden om verklighetens natur – som helt enkelt inte kunde rymma föreställningen att psi-fenomen finns.

Hela artikeln från Institute of Noetic Sciences hemsida finns här.