Notis 112, 29-12-2010, Ny granskning tyder på att telepati finns

Samtidigt avslöjas att en ledande skeptiker har fuskat för att få positiva resultat att se ut som misslyckade.

/GB

Den nya granskningen, en sk meta-analys, som är gjord av den australiensiske psykologen Storm, med kolleger Tressoldi och Di Risio har publicerats i ansedda Psychological Bulletin (vol. 136, nr 4, 2010, s. 471-485) och ger nytt stöd för att telepati trots allt verkar finnas.

De har studerat tre olika slag av telepatiförsök av free-response typ, där försök med ganzfeld-tekniken är en, typ 2 är med brusreducering av andra slag än ganzfeld med dröm-telepati, meditation, avslappning eller hypnos, och (typ 3) övriga försök utan brusreduktion. För perioden 1997-2008, fann de 29 ganzfeld-studier, för typ 2 16 studier och för typ 3 14 studier. Ganzfeld har uppfattats som den bästa metoden att få fram och undersöka telepati, så de ville jämföra denna metod med andra metoder som reducerar bruset för att se om det verkligen är så. Försöken av typ 2 här har aldrig tidigare ingått i någon meta-analys. Förutom att dela upp försöken i dessa tre grupper skiljde de på studier där försökspersoner hade haft upplevelser av telepati och övriga, utan kontroll på tidigare erfarenheter av telepati.

Metaanalysen gav signifikant stöd för grupp 1 (ganzfeld) att sannolikheten att resultaten i dessa studier berodde på slumpen var 2.13 * 10^-8., ytterst osannolikt alltså. Studier i grupp 2 fick också signifikant stöd p=2.08 * 10^-4. Gränsen för signifikant resultat går vid 5 * 10^-2. Ganzfeld-studierna lyckade alltså bättre, räknat i det statistiska måttet effektstyrka (ES=0.142) än andra metoder att reducera bruset, som man tror behöver reduceras för att de svagare telepatisignalerna ska nå fram. Effektstyrkan för grupp 2 var 0.110.

För att försöken i grupp 2 skulle reduceras till ett slumpresultat skulle det behövas ca 49 experiment som genomförts, som var icke-signifikanta och inte publicerats, något som är ytterst osannolikt med tanke på de få forskare som finns i detta forskningsfält, konstaterar gruppen i sin rapport.

De 14 studierna av typ 3 hade också signifikant stöd, dvs. det räcker inte med slumpen att förklara detta resultat. Effektstyrkan var här -0.029.

Brusreducering gav alltså starkare resultat än utan, och ganzfeld var effektivare än andra metoder att uppnå brusreducering.

För hypotesen att personer med tidigare erfarenheter av telepati ger bättre resultat i experiment bekräftades delvis; skillnad finns och beror på deltagarna i ganzfeld-försök. Det var ingen signifikant skillnad i effektstyrka mellan olika forskargrupper, så lyckade resultat beror inte på någon enskild forskargrupp.

Förutom dessa överlag positiva resultat, pekande mot att telepati tycks finnas, så fann gruppen ett allvarligt fel i en metaanalys av Julie Milton från 1997, som då också kastar sin skugga mot en annan mycket uppmärksammad granskning från 1999 där Milton var inblandad, denna gåing med den kände skeptikern Richard Wiseman.

I Miltons analys ingick försök med hypnos, avslappning men även ganzfeld. Analysen sades gälla experiment med telepati utan förändrade medvetandetillstånd, men Milton har alltså blandat in försök även med andra medvetandetillstånd. Det är alltså en blandning av experiment i Miltons analys, som gör att man måste ifrågasätta både hennes analys och den från 1999 av Wiseman & Milton.

Rapporten kommenteras av den ledande skeptikern Ray Hyman, som menar att rapporten är “inkonsistent, opålitlig och motsägelsefull” och att den i bästa fall ”visar hur man i fortsättningen ska bete sig för att öka chanserna att finna psi”, som även skeptikerna i VoF konstaterar på sin hemsida, men de refererar då bara till Hyman, kommer inte med någon egen kommentar, så dessa invändningar är ganska tunna. Dom har inget att komma med. Dessutom menar Storm med kolleger i sitt svar att de inkonsistenser som förekommer är en inneboende egenskap i psi. De menar att Hyman inte berättar hela sanningen om resultaten i ganzfeld meta-analyser och sålunda ger en ensidig bild. De menar att meta-analysen ”har följt standard-procedurerna, de har inte brutit mot några regler, men funnit en ”kommunikations- anomali”, som man ofta kallar psi”. De instämmer att bevisen i hög grad är statistiska, men att bevisen visar att “dolda målbilder (targets) verkligen är identifierade, inte bara framgissade”.  I enlighet med detta menar de att fortsatt forskning är nödvändig.

Hyman nämner några få studier där man inte lyckats med upprepningar, men detta, menar Storm med kolleger, inte räcker, jämfört med det totala resultatet från de klart fler studierna, flera dussin, i meta-analyserna. “Oberoende av meta-analyserna har man fått upprepbara psi-effekter i flera enstaka studier, även av skeptiker såsom Stanley Jeffers (Freedman, Jeffers, Saeger, Binns & Blake, 2003). “