Notis 44, 2008-12-10, Två böcker, två helt olika synsätt på komplementär medicin

Ny bok av professor i komplementär medicin, som avfärdar flertalet av dessa metoder, kan ifrågasättas, detta efter jämförelse med annan bok om dessa metoder som är långt mycket mer öppen och efter kontakt med andra forskare som klart ifrågasätter bokens författare. Även professor Martin Ingvar på Osher Centrum på Karolinska Institutet drabbas av kritik efter att ha skrivit förordet. Han är mycket respekterad, men ger sig här in på ett område som är mer komplicerat än han tydligen föreställt sig (och vill att det ska vara?). Han verkar alltför säker på att metoderna kan avfärdas. /GB

Många har säkert uppmärksammat att flera riksmedia (DN:s ledarsida och vetenskapssida samt Aftonbladet och SvD) redogjort för en ny bok som ”velat finna sanningen” om alternativ/komplementär medicin. I boken ”Salvekvick och kvacksalveri” har de två författarna, Ernst och Singh (E & S) gått igenom forskningen kring flertalet metoder inom s.k. alternativ medicin och avfärdar flertalet. Attityden, som är den typiska för skeptiker, genomsyrar hela boken.

Området är ett parallellområde till parapsykologi och har sannolikt mycket lite beröring med vårt eget, men ett finns – healing. Dessutom finns där många paralleller i problem med attityder och att bedömarna/kritikerna väljer andra källor och bedömer materialet på ett annat sätt. Eftersom jag i min bok som kom ut 1999 också kom i beröring med helhetsmedicin/akupunktur väljer jag att här också ge utrymme åt en granskning och några kommentarer.

Jämför boken med annan svensk bok, långt mer öppen. Det kanske inte går att avfärda metoderna så enkelt som prof. Ernst och Martin Ingvar vill?

Granskar man boken närmare ser man en hel del brister, ofta i form av oklarheter, som gör det svårt att bedöma innehållet. Dessutom finns det anledning att nämna att det finns en annan aktuell bok (2007) som behandlar dessa metoder, ”Integrativ vård, med konventionella, alternativa och komplementära metoder”, av journalisten Pia Carlsson och Torkel Falkenberg (C& F), den senare disputerad farmakolog och akademisk ledare för Enhet för Studier av Integrativ Vård på Karolinska Institutet. Särskilt Falkenberg verkar vara lika insatt som Ernst, men visar ett helt annat intresse, lika kritiskt men också öppet, för dessa metoder, utan några spydiga, skeptiska, nergörande kommentarer De helt olika infallsvinklarna stimulerar till eget, kritiskt tänkande. E & S mycket kritiska syn, som avfärdar flertalet behandlingar, är inte självklart den riktiga. Ernst må vara mycket kompetent och världens enda professor i komplementär medicin, men även Falkenbergs erfarenhet och kompetens imponerar, så utifrån den aspekten kan inte Ernsts slutsatser ha företräde.

När professor Ernst besökte Sverige i september passade riksmedia på att göra stora reportage. Något liknande kan jag inte komma ihåg att de gjort med anledning av boken av C & F. Frågan är varför C & F inte fått lika mycket uppmärksamhet? Media kanske föredrar att, när de nu verkade få ett bra tillfälle, avfärda dessa metoder, något de tror är sanningen? De uppfattar kanske att Ernsts kritiska öga upptäckt sanningen, för han verkar ju förtroendeingivande! Men som framgår av min granskning och de kontakter jag tagit, finns det många och goda skäl att inte utan vidare lita på honom. Man blir lätt mycket tveksam!

Professor Edzard Ernst är professor i komplementär medicin vid universitetet i Exeter i England, Simon Singh är respekterad fysiker och producent på BBC Simon. Bokens förord skrivs av två ledande personer på Osher Centrum för integrativ medicin på Karolinska Institutet, professor Martin Ingvar och docent Mats Lekander. Dessa fyra namn inger förtroende, men jag har stött på oklarheter, som sätter stora frågetecken för dem och deras presentation av området, och det är kanske inte så överraskande, eftersom det är ett mycket kontroversiellt område.  Eftersom de inte redogör för detaljer i sin granskning (vilket jag förstår att utrymmet inte tillåter), så måste läsaren lita på deras granskning, val av material de granskat och hur de bedömer detta. Företrädare för dessa behandlingar kan inte kontrollera vilka rapporter eller experiment som har granskats och inte om dessa avfärdats på ett rimligt sätt, ett problem som påminner om det parapsykologer har. Frågan är om de varit neutrala innan de började gå igenom alla undersökningar de ville granska eller om de drabbats av ”blindhet”.

Rent allmänt: frågan är om de vetenskapliga rapporter som bedömts som ointressanta, har bedömts på ett vetenskapligt riktigt sätt? Här finns en tydlig parallell till risken att attityder och fördomar styr, på samma sätt som för parapsykologin, där man också ofta gör olika bedömningar. Med den konsekventa skepticism som genomsyrar boken vet man inte alls om de väljer och bedömer befintlig forskning på ett objektivt sätt. Bokens presentation blir oerhört svår att bedöma.

Det är lätt hänt att de redan skeptiska (som riksmedia och flertalet ledande forskare) litar på E & S och får ännu en referens för att kunna avfärda metoderna, men de tveksamma (de med annan egen erfarenhet eller de som läst boken av C & F) får inget underlag att själva ta ställning, utan har bara att lita på det E & S påstår, och på detta kontroversiella område räcker inte det.

Att företrädare för Osher Centrum, som skrivit förordet valt att fokusera på placebo och psykologin kring t ex akupunktur och homeopati (och detta förstås efter önskemål från donatorn av pengarna, Barbro Osher), har inspirerat mig att följa upp olika påståenden om komplementär medicin från de som ligger bakom Osher Centrum på KI, dels kontakta en brittisk programledare för några positiva program om alternativ medicin i svensk tv (kunskapskanalen), dels få några kommentarer från homeopatiforskare eller instanser som stödjer sådan forskning, en i Tyskland och en i USA. Kommentarer från dessa tre sistnämnda visar att det finns starka skäl att vara reserverad gentemot professor Ernsts granskning, men också den presentation professor Martin Ingvar gör i förordet till Ernst bok och på Osher centrums hemsida.

Homeopati på djur – är experimenten inte dubbelblinda? – det är oklart

E & S granskar utförligt fyra metoder: akupunktur, homeopati, kiropraktik och örtmedicin.  Även om akupunktur och homeopati är helt olika metoder, så menar E & S att särskilt homeopati i många fall kan förklaras av en och samma huvudförklaring: placeboeffekten: patienten tror på medlet/behandlingen och blir bättre eller bra. Jag har blivit uppmärksammad på en forskningsstiftelse i Essen, Tyskland, Carstens Stiftung (3), som samlat forskningsrapporter i ämnet homeopati, t ex (1) och (2). Om E & S har granskat dessa framgår inte. Anser E & S att de inte klarar de vetenskapliga kriterierna för att beaktas? Det kan man inte utläsa.

Placeboeffekten är den mekanism som de menar ska förklara, om inte alla, så flertalet homeopati-effekter – men fungerar den på de människor som inte tror på metoden, och fungerar den på djur? I experiment på djur vet ju inte djuret alls om att det deltar i ett experiment  – då finns ingen förväntanseffekt! E & S berör denna fråga i boken, men menar att ägaren hela tiden är med i experimentet, så även om djuret inte vet om att det deltar och då inte kan suggereras, så vet ägaren och kan då, direkt eller indirekt, påverka och överföra information till djuret. Stämmer detta? Här skulle man behöva en kommentar som gör att man tror dem, från en företrädare för ”anhängarna”. Boken redogör inte alls för hur djurens ägare umgåtts med djuren vid dessa undersökningar, så det är omöjligt att bedöma om denna förklaring kan gälla. Vi får helt lita på E& S påståenden. En följdfråga är om de som ansvarat för försöket har kommenterat denna fråga i sina rapporter. Hur mycket E & S än intygar att de är kritiska, för det är ett genomgående drag i boken, så kvarstår osäkerheten: håller företrädare för homeopati och forskningen kring den effekten, med om att gjorda undersökningar bedömts på rätt sätt?

Hur kan man bedöma forskningen på hela olika sätt?

En helt annan och mer övergripande fråga av delvis politisk karaktär är den stora klyftan mellan de tvärsäkra som menar att det bara handlar om bluff, och de tvärsäkra som är övertygade om motsatsen, kanske efter att själva ha prövat. Hur kan C & F dra helt andra slutsatser och ha kvar en öppenhet, något som E & S inte längre har? Är ”de ansvariga”(bland både forskare och redaktionschefer) införstådda med denna stora klyfta? Både vetenskapssidan och ledarsidan (på DN, i övrigt allmänredaktion på SvD och AB) måste uppmärksammas på denna förtroendeklyfta och att det åligger dem att uppmärksamma och kommentera den. Eller vill man bara avfärda de många som prövat och menar sig ha märkt effekt av behandling? Det skapar en stor förtroendeklyfta! Många som måste anses ha integritet och omdöme, också med utbildning ingår i denna stora grupp! Alla dessa personer avfärdas också. Är det trovärdigt?

Engelsk professor vid Institute for Advanced Studies vid Universitetet i Bristol ifrågasätter Professor Ernsts tvärsäkerhet och därmed trovärdighet

Ernst och Singh skriver mycket utförligt om placeboeffekten, men det är som nämnts tidigare oklart i hur hög grad deras skepticism styr urvalet av undersökningar och fakta – har de valt undersökningar som tar hänsyn till placebo men som också passar deras grundläggande åsikt? Ett strålande exempel på en stor seriös studie som tog hänsyn till placebo visades av Kunskapskanalen i TV i mars i år (2008, se notis 7A bland notiserna på vår hemsida (4)), en forskning jag inte alls ser omnämnd av E & S, ytterligare ett skäl som gör mig tveksam till deras bok. Programledare var professor Kathy Sykes vid Institute for Advanced Studies vid Universitet i Bristol. Ett tv-program i mars 2008 i Kunskapskanalen redovisade en studie av akupunktur, ett annat av healing (och i november-december kommer det om bl a zonterapi, massage under fötterna som sägs påverka inre organ, antagligen via akupunkturmeridianerna, en mekanism som programmet inte alls nämnde, kanske för att etablerad västerländsk medicin står helt främmande för den?). Programmen visar att ett kontroversiellt fenomen kan studeras seriöst och ta hänsyn till placebo. Hur ställer sig E & S till dessa studier? Avviker de från den stora mängden såsom varande ”besvärliga”? Prof. Sykes nämner i e-post till mig att “Simon has spent an astonishing amount of energy and time tackling what he sees as inaccuracies in the series I did. I believe he thinks there is a ’truth’ to be told (min kursivering/GB) – and is angered when what he thinks is the truth is not told.”  Singh är kanske helt övertygad om att det han ser är sanningen och vill till varje pris sprida den, samt blir arg när en annan bild sprids. Det är kanske så, enligt Prof. Sykes, att det inte längre är faktainsamlande det handlar om utan att till varje pris försvara den bild man har (sedan tidigare?). Hur man än tar ställning till det prof. Sykes påstår, finns här en oklarhet: hur har prof. Ernst gått till väga i val av rapporter och experiment och i sin granskning av dessa?

Jag har per e-post ställt några frågor Prof. Ernst om hans syn på Professor Sykes presentationer, men ännu inte fått svar.

Två andra källor ifrågasätter också Professor Ernst

Boken är skriven av en professor i alternativ och komplementär medicin och en fysiker, som gjort för att skapa förtroende. Men: hur uppfattas och bedöms Edzard Ernsts granskningar bland andra vetenskapligt orienterade inom alternativ medicin? Hur mycket egen forskning har han gjort och hur mycket bygger han på att göra sammanfattningar av andras arbeten? Har han bidragit med något metodologiskt arbete, för det kan nog behövas på detta utsatta område. Dessa frågor måste klarläggas innan man drar på för mycket, som man nu gjort (på ledarsida i DN 18/10 -08 och vetenskapssida i DN 12/10 -08, i SvD 21/10, AB 13/10 och Expressens nätupplaga 17/11). Jag ”har indikationer” på att det finns stor anledning att tro att det på dessa punkter finns flera skäl att ifrågasätta prof. Ernsts forskning. Han verkar vara medias ”gunstling” med enkla svar på komplicerade frågor, men det är mycket osäkert om han har förtroende hos utövare och forskare inom s.k. alternativ medicin.

Med ”klara indikationer” refererar jag till en källa som är trovärdig, men vill vara anonym. Vi kan dock också jämföra med prof. Sykes påståenden ovan, som bekräftar min anonyma källa! Stöd kommer också i det svar jag fått från en forskare i USA som svarat på frågor jag sänt till ISSSEEM, se nedan.

Om nu många källor ifrågasätter professor Ernst är det naturligt att på detta känsliga område gå vidare och fråga sig om det är Professor Ernst som har rätt eller om det är dessa andra utövare och forskare som kan ha rätt. Det är inte självklart att Ernst har rätt!

Separat redovisar jag min granskning av vad Osher Centrum påstår om energimedicin och om healingutövares intresse att låta sig utforskas, en granskning som visar deras både förenklade och även missvisande redovisning. De som utövar resp. behandling håller inte med om dessa påståenden.

Skilj på västerländsk och österländsk akupunktur

Den akupunktur som behandlas och kommenteras är den västerländska modellen, som bygger på att akupunkturnålar samverkar med det vanliga nervsystemet. Den del av kinesisk akupunktur som bygger på meridianer och yin/yang-begepp har man helt bortsett från, helt enkelt för att man inte ser någon möjlighet att förstå den med dagens västerländska medicin.   Meridianer och yin/yang-begrepp avvisas med traditionell västerländsk överlägsenhet. Merparten av grunden för akupunktur återstår att granska! Först efter granskning kan den avfärdas eller bekräftas! Att meridiansystem som E & S antyder skulle bero på geografiska förhållanden i Kina är svårt att bedöma! Det skulle jag vilja ha bekräftat/kommenterat av någon som känner till akupunkturens bakgrund. Jag tror tyvärr att E & S avfärdar iden med meridianer på bristfällig grund.

För att slutligen knyta an till meridianer, undrar jag hur öppen professor Ernst och professor Martin Ingvar är för andra verkningsmekanismer än de idag kända? Det är ganska uppenbart att det sannolikt krävs helt nya verkningsmekanismer för att förstå dessa fenomen om de skulle vara äkta, och boken ger t ex mycket klart besked att Martin Ingvar inte alls tror på att det finns något som motsvarar meridianer.

För akupunktur skulle det krävas något sorts system i kroppen (kanske elektriskt?) att motsvara meridianerna i kroppen, som knyter samman det inre på ett helt nytt sätt, något som faktiskt några forskare är inne på, bl a svensken Björn Nordenström som dog för några år sedan och inte togs på allvar alls i Sverige (men som av andra ansågs ha gjort en av de största upptäckterna under 1900-talet!), den amerikanske ortopeden Robert O Becker och den norske läkaren Vilhelm Schjelderup, men dessa tre står för inriktningar som dagens medicin är helt främmande för. Jag har per e-post ställt frågan till Prof. Ernst om han känner till Becker/Nordenström/Schjelderup, men har ännu inte fått svar. Här kan också nämnas den forskning som ISSSEEM står för, om subtila energier och energimedicin (som Osher centrum på KI ställer sig helt främmande för och då förstås avfärdar). Här finns sannolikt många fördomar och självsäkra attityder att övervinna innan den etablerade medicinen vågar reflektera över att det ligger något i detta.

Den etablerade medicinen verkar hellre förespråka och försvara dagens medicin och förkasta dessa metoder, hellre än att öppet granska dessa idéer och påstådda upptäckter.

Antingen kan man förkasta metoderna eller upptäcka något helt nytt.  Kan man definitivt förkasta metoderna så kan man klart bättre förstå placeboeffekten och hur hjärnan då fungerar! Om metoderna inte går att förkasta finns det stora möjligheter att i stället förstå dem och få en helt ny syn på människan.

1.      Hektoen, L.: Review of the current involvement of homeopathy in veterinary practice and research, The Veterinary record, August 20, 2005, 157, 224-229.

2.      Schütte, Achim: Is homeopathic research in veterinary medicine justified? – Fundamental thought and results of five years investigations at the field station of the Free University of Berlin in Schwarzenbeck. Från Proceedings of the 3^rd International Congress for veterinary Homeopathy of the International Association for Veterinary Homeopathy, Münster, Germany, 4-6 September 1992.

3.      Webadress till Carstens Foundation: An English introduction of the work of the Carstens Foundation you find here: http://www.carstens-stiftung.de/eng/index.html. Our database of clinical research in veterinary homeopathy you find here: http://www.carstens-stiftung.de/clinresvet/index.php

4.      www.parapsykologi.se

Osher centrum på KI har i första hand intresse att studera placeboeffekten i ej etablerade behandlingar, inte att studera andra mekanismer i dem

När Osher Centrum startades på KI, skapades vissa förhoppningar att

komplementär medicin skulle börja tas på allvar, men vad detta center satsar på är ”att utveckla metoderna och kunskapen kring sambandet mellan olika psykiska och kroppsliga fenomen”, som kommer ”att ge nya insikter omkring hur vår kropp och det vi tolkar som själ hänger ihop”. Det står också att ”Fokus ligger på grundforskning, där mekanismer för placebo, smärtupplevelse och självskattad hälsa är viktiga områden. I viss mån är behandlingsforskning också representerad, framförallt med inriktning mot sjukdomsövergripande symptom som exempelvis smärta.” samt ”Vid Osher centrum för integrativ medicin gäller verksamheten då främst vad som brukar kallas ”Mind-Body Medicine”, till exempel psykologisk behandling av smärta eller insomni. Mer sällan gäller verksamheten andra huvudområden av icke-etablerad behandling” (min kursivering/GB).

Därutöver finns några påståenden på deras hemsida jag följt upp och frågat expertis i USA om:

”Inom skolmedicinen har vi bestämt oss för att ha belägg för vad vi säger. Men vissa alternativa behandlingsmetoder använder sig av uppenbart orimliga förklaringsmodeller (min kursivering/GB). Ett konkret exempel är den så kallade energimedicinen, som hävdar att energi med mycket låg effekt, våglängder mätt i millimeter, skulle kunna påverka människan som biologisk varelse. Detta strider mot alla fysikaliska lagar” (http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?a=43048&d=2092&l=sv). Under rubriken ”Vetenskaplig prövning” står: ”Med begreppet alternativ medicin avsågs från början allt som låg utanför den så kallade huvudfåran. Idag handlar det dock mer om metoder vars utövare i stället ser en motsatsställning mellan vetenskapligt synsätt och den egna verksamheten, som exempelvis healing och kristallterapi. – – Utövarna är här ofta kritiska till att metoden prövas (min kursivering/GB). Man menar att effekten inte går att förklara vetenskapligt och att eventuella behandlingseffekter är förenade med specifika egenskaper hos utövaren.”

Osher centrums påståenden om energimedicin kan ifrågasättas!

Mot denna kommentar om energimedicin från Osher Centrum på KI kan jag citera från e-post från Dean Radin, ledande parapsykolog i USA, som ger en helt annan bild:

Some energy medicine might involve electromagnetics (EM), or bioelectromagnetics, but we’re not sure that all of it does, especially for long-distant effects (I think there it involves something more fundamental, namely information). In any case, it is well known that extremely low power EM does indeed affect the human body. The discipline of bioelectromagnetics has been studying such effects for decades.  It is not the power as much as the frequency of the EM or magnetic fields that determines whether living systems are influenced. Also, “against all physical laws” is only a rhetorical argument, as our understanding of physicality is continually evolving.

Also, there are an increasing number of good journals, like Explore: The Journal of Science and Healing, and the Journal of Complementary and Alternative Medicine, that regularly publish papers looking at these issues in the context of healing, so this is an increasingly recognized area of study. Finally see here:

http://nccam.nih.gov/health/backgrounds/energymed.htm

for the US National Institutes of Health information page on energy medicine. It is written from a conservative and skeptical perspective, and not all of it is correct in my opinion, but it does represent how the mainstream views this topic within the US.

Argumentet mot energimedicin att den baseras på något som strider mot alla fysikaliska lagar är ett gammalt argument, som inte håller. Med detta argument har många stora upptäckter motarbetats. Undersök i stället det man påstår, att energimedicin har effekt. Gör vetenskapliga experiment, studera den forskning som redan gjorts, så kanske någon ny princip avslöjas!

Vilken bild som är (mest) rätt, Oshers centrum eller forskare i energimedicin, är på ett sätt ovidkommande. Klart är att den bild Osher Centrum ger kan ifrågasättas. Osher centrums psykologiska fokus lyser igenom. De presenterar då lätt de många behandlingar de måste kommentera, på felaktigt sätt, om t ex healingutövares forskningsintresse. När t ex ett healingprojekt på Akademiska i Uppsala blev känt för ca tio år sedan blev det stoppat (se kommande notis)! På samma sätt när IDAG-sidan i SvD skrev om experiment med reiki-healing på 80-talet stoppades försöket snabbt. Där fanns ett intresse för forskning, men det stoppades alltså!

Osher centrum tillskriver felaktigt healingutövare en ovetenskaplig attityd

Att healingutövare är kritiska till att metoden prövas, är ett förhållningssätt som jag inte tror att healingutövare håller med om, åtminstone inte alla – ett problem är att healing kan vara så mycket, men den vetenskapligt orienterade healingen vi är intresserade av håller inte med om denna beskrivning. Om beskrivningen är tänkt att gälla utövare av kristallterapi måste de förtydliga att inställningen bara gäller dem och inte healingutövare. Det är en beskrivning som etablerad medicin tror och vill tillskriva även healing-utövare… Vi stöter här på ytterligare ett exempel på den stora förtroendeklyftan!

Satsningen på placeboeffekten är självklart lovvärd, det är också viktiga moment i dessa metoder (som jag delgivit Barbro Osher som ligger bakom skapandet av centret), men attityden hos chefen för centret, professor Martin Ingvar är att effekterna är psykologiska, att placebo kan förklara det mesta om inte allt. Det är inte den attityd vi behöver. Vi behöver en öppenhet för placebo men också en ödmjukhet för att andra mekanismer kan vara inblandade, helt nya, som t.ex. att vatten kanske har minne (homeopati) och att det kan finnas något som motsvarar meridianerna i akupunktur. Det finns idag ingen svensk instans som kartlägger om andra mekanismer kan finnas. Behandlingar med dessa metoder bör undersökas, där företrädare och skeptiker samverkar. Utan samverkan – inget förtroende!

Amerikansk forskare i energimedicin menar att Professor Ernst utnyttjar sin position för att föra ut en felaktigt skeptisk syn på dessa metoder (och helst vill se hela fältet misslyckas) och att det finns objektivt stöd för akupunktur, meridianer och homeopati 

För att undersöka om forskare kring t ex energimedicin håller med om Osher centrums beskrivning av energimedicin sände jag per e-post denna fråga till ISSSEEM, där forskaren James Oschman, PhD, på Nature’s Own Research Association ger följande svar: .

I am familiar with the efforts of Professor Edzard Ernst. Many of my colleagues in the area of complementary and alternative medicine (CAM) and energy medicine are upset with his misuse of what should be an important position for objective research and inquiry into this important and emerging field. Unfortunately he has misused his position to advocate a strongly biased skeptical perspective.

There is nothing wrong with skepticism; all scientists must be skeptical of all concepts, including their own. However, if you look at what Ernst is saying you will see that he has an extremely biased and unsound ”reasoning” in his statements. It is widely believed that he represents vested interests that would like to see the whole CAM field fail. I have dealt with the ”professional skeptics” for a long time, and find that they usually use spurious arguments and do not contribute new ideas or research questions.

There is objective evidence for acupuncture meridians, homeopathy, and the other CAM modalities. The research published in Subtle Energies is pioneering research in this field. There are many other studies, some published in peer-reviewed scientific and medical journals, that support the field. I have written 2 books on energy medicine that have helped many in the scientific and medical communities to understand that there is a scientific basis for energy medicine.

I am familiar with the Osher Institute, as I have lectured at their center at Harvard Medical School in Boston. I have known the director of the Institute, David M. Eisenberg, MD, for many years. He served as an advisor to the research department at the New England School of Acupuncture, where I was a member of the Board of Directors.

It is true that the Osher Institute has a focus on the placebo effect. This is a very interesting effect. The pharmaceutical industry does not discuss the fact that clinical trials of new drugs often show that the placebo works better than the drug.

The question of memory in water is an interesting one and a lot of research is being done to find out the mechanism of this extremely important phenomenon. Again, there is a great deal of skepticism, but this is always the case with new discoveries. I attach an article with some interesting findings related to memory in water, published in a physics journal. This is the tip of the iceberg, there are many additional studies on homeopathy and acupuncture. For recent exciting research on acupuncture, look up Helene Langevin from the University of Vermont School of medicine. http://www.uvm.edu/annb/faculty/langevin/

Göran Brusewitz