Boken The Spiritual Brain av Mario Beauregard och Denyse O’Leary anmäls. Han kommenterar neurovetenskapen relativt materialism och andlighet, som han ser det. Anmälan gjord av Eve Suurvee-Råstrand. /GB

—-

The Spiritual Brain: A Neuroscientist’s Case for the Existence of the Soul. av Mario Beauregard och Denyse O’Leary
Bokrecension av Bryan Appleyard.
Vital Signs vol.27, nr.1 s 9. New England Journal for Medicine
Sammanfattat av Eve Suurvee Råstrand
Neurovetenskapen befinner sig inom en stridszon. Kriget här förs mellan materialismen och andligheten (soulism). Materialisterna ser inget problem med att vårt sinne (mind) är, vårt själv, vårt medvetande bara är utkomsten av elektrisk aktivitet i de få hektona av hypersammankopplad materia mellan våra öron.
Men materialister får problem när man undrar över hur hjärnan producerar den högre mänskliga utvecklingen och de förmår inte heller svara på hur materien åstadkommer det själsliga.
Det går inte att undvika förekomsten av det ickemateriella som är lika verkligt som stolen man sitter på, menar författarna. Hårdhudade vetenskapsmän och militanta ateister vill mena att problemet är något slag av filosofiskt hårklyveri medan seriösa tänkare förstår problematiken..
Mario Beauregard beskriver hjärnaktiviteten hos nunnor i ett Carmelitkloster när de befinner sig i djupa religiösa tillstånd och menar att deras hjärnor inte förmår vara så påverkade som de visar sig vara om de inte påverkas av något utifrån.
Mario Beauregard hävdar att själen inte bara finns i själva hjärnan, t.ex. under ut-ur-kroppen upplevelser ser man sig utifrån. Han menar att det bara är fråga om spekulationer om man hävdar att själen har separerat från kroppen. Författaren menar att psieffekter som telepati, psykokinesi vidlåder av brister i bevisföringen. Enligt författaren skiljer de religiösa upplevelserna sig från allt det övriga.
Försök med att framkalla religiösa upplevelser med magnetiska hjälmar och också misslyckats, temporallobsepilepsi som kan åstadkommas har inget med religiösa upplevelser att göra. Man för också fram att maskiner inte kan förmås att tänka bättre än människan och när de gör det, så är de alltid programmerade av människan. Sammanfattningsvis menar författarna att den nuvarande forskningen ligger på en mycket provisorisk nivå.