Telepatiforskning med ganzfeldteknik

Du får med detta nr av Aktuell Parapsykologi en bra överblick och introduktion till den kanske viktigaste forskningen i parapsykologi idag, den som gäller telepati med den sk ganzfeldtekniken.

Med den metoden hoppas forskarna kunna åstadkomma ett experiment med tillräcklig grad av upprepbarhet, det som krävs som bevis.

Förutom en redovisning av denna forskning i Sverige får du en sammanfattning av den debatt som pågått och pågår, samt en sammanfattning av de två senaste analyserna man gjort.

En av dessa framfördes på den parapsykologiska kongressen i Freiburg, Tyskland 2000 och antyder att kritikernas argument inte håller. Den senaste är en rapport som väntar på att publiceras i Journal of Parapsychology.

Innehåll: Sidnr

Förord 5

Telepatiforskning – en introduktion 7

Dr Adrian Parkers forskning i Göteborg 9

Internet-Debatten :

Del I: Diskussion och Introduktion 13

Del II: Sammanfattning av debatten 16

Kritik och försvar av Miltons slutsats 16

Kritik och försvar av presentationen av metaanalysen 19

Definition av ganzfeld 21

Framtida Ganzfeldforskning 24

Är PSI en verklig effekt? 27

Debattens värde 27

Två avslutande analyser:

Upprepbarheten uppnås om graden av standard beaktas 28

Är ganzfeldtekniken ett offer för sin framgång? 29

Om Sällskapet för Parapsykologisk Forskning 31

Skrifter från Sällskapet för Parapsykologisk Forskning 32

Förord:

Parapsykologi har länge varit inriktad på att finna en metod som kan användas för att med tillräcklig säkerhet kunna demonstrera ett paranormalt fenomen. Sedan mitten av 70-talet har man arbetat med den sk ganzfeldtekniken (förkortas framledes ibland gz-tekniken, termen förklaras senare) i telepatiexperiment och den har kommit att dominera i denna del av den parapsykologiska forskningen. Det har blivit många rapporter, granskningar och debattinlägg i skrifter och på konferenser varje år, allt mer omfattande.

I Göteborg har dr Adrian Parker bedrivit denna forskning sedan mitten av 90-talet. Han har publicerat flera sammanfattningar av sin forskning i de parapsykologiska facktidskrifterna, och när det nu också har bedrivits en omfattande debatt på Internet om denna teknik, och den har publicerats, tyckte vi det var lämpligt med ett temanummer av Aktuell Parapsykologi om denna forskning, där Adrian Parkers forskning presenteras. Den sammanfattas av Lisa Dominique. Debatten på internet sammanfattas av Anneli Goulding.

Numret inleds med en kort historik (av Lisa D.), främst för er som ännu inte är så insatta i forskningen.

Debatten på internet inleds med en kort ganzfeldhistorik av dr Julie Milton, en av de mer kritiska forskarna, som under senare år allt mer samarbetat med skeptikern och parapsykologen Richard Wiseman.

Många metaanalyser – svårt med överblick

Det kan vara svårt att få överblick över de olika metaanalyser som gjorts. De som oftast nämns är en första positiv metaanalys av Bem & Honorton från 1994 (publicerad i den ansedda och inflytelserika psykologiska tidskriften Psychological Bulletin). Detta inspirerade Julie Milton och Richard Wiseman att göra en ny metaanalys gällande 30 nya ganzfeldförsök som publicerats under perioden 1988 – februari 1997. Den publicerades 1999 i bl a samma tidskrift och drog slutsatsen att dessa 30 studier bara gav slumpresultat. Slutligen är det en mer positiv analys som framfördes år 2000 på den parapsykologiska kongressen i Freiburg som bemöter Miltons och Wisemans slutsatser, samt ett debatt inlägg av Daryl Bem, John Palmer och Richard Broughton som ännu inte publicerats och som ytterligare kommenterar den varierade utvecklingen och användningen av metoden. De menar att metoden nästan blivit offer för sin framgång !

Bland det man diskuterar är kriterier för vilka experiment som ska ingå i en metaanalys

Hur ska standardupplägget av ett försök se ut?

Vad är syftet med en metaanalys ? Är det att få fram bevis eller för att lära mer?

Vilka experiment med extrema värden och med statistiska anomalier kan eller bör man utesluta i analysen och varför?

Olika bedömningar av kvaliteten i experiment och viktiga faktorer som främjar psiförmågan.

Man avslutar med att diskutera framtida gz-forskning. Ni kan notera de svenska debattörerna, dels Adrian Parker, dels Nils Wiklund som en gång var elev till Martin Johnson. Nils Wiklund var tidigare mer öppen för psifenomen, men är numera mycket skeptisk. Han anser inte att psi är en verklig effekt, men han bemöts av John Palmer, framträdande amerikansk parapsykolog och bl a redaktör för Journal of Parapsychology (och som besökte oss för föredrag för ca tio år sedan).

Ni kan också notera att flera parapsykologer är trötta på de ändlösa debatterna av detta slag. Hur långt har vi kommit de senaste 20 åren? Många grundfrågor är fortfarande olösta!

Med detta temanummer får ni en liten inblick i vilka frågor man diskuterar forskare emellan när det gäller ganzfeld, parapsykologi, upprepbarhet och statistik. Ni kommer att upptäcka en värld ganska långt ifrån de upplevelser och ibland kraftfulla fenomen man stöter på inom parapsykologin (och som vi fascineras och inspireras av). Det är i stället en värld präglad av vad det också handlar om:

Vetenskap

Sannolikhet

Bedömningar

Definitioner

 

Vi kan konstatera att parapsykologer studerar fenomen, men det man diskuterar är medlet, dvs den vetenskapliga metoden. Vi kan också konstatera att meningarna går isär bland parapsykologerna hur man ska bedöma, värdera och tolka både enskilda små frågor, men även stora. Om inte parapsykologerna själva är överens, hur ska då vi intresserade lekmän kunna veta vad man ska tro och vilka slutsatser som är rimliga? Det vet vi inte. Det vi vet är att forskningen fortgår, debatten är intensiv, förhoppningar finns att man med denna metod ska kunna demonstrera telepati med tillräckligt säkerhet. Bara på sistone har vi sett att metoden utvecklas – den är numera än mer automatiserad och digital.

Idén med detta temanummer växte fram under våren 2001. Jag tror många uppskattar att få ett ämne behandlat så som vi gör i detta nummer.

 

Dr Adrian Parker kommenterar temanumret

Sammanfattningenv av ganzfeldforskningen är mycket bra och gediget gjort. Genom att den kompletterats med det mest intressanta av allt, Palmer och Broughtons uppdatering presenterad vid den Parapsykologiska kongressen 2000 i Freiburg, så är den också rykande aktuell.

Temanumret är en bra introduktion till ganzfeldforskningen och ger en insikt om de frågor som debatteras bland forskarna.