Nr 18 2000

En skriftserie från

Sällskapet för Parapsykologisk Forskning (SPF)

Professor Martin Johnson: Min tid som ordinarie professor i parapsykologi vid Utrechts universitet

Föredrag för SPF i oktober 1998.

Sammanfattning:

Professor Martin Johson beskriver hur det 1971-72 planerades för att han skulle få tjänsten som enda ordinarie professor i parapsykologi, alltså en tjänst finansierad av skattemedel. Det blev sedan många år med många spännande forskningsprojekt, ett mycket omväxlande arbete som dock också rymde besvärliga frågor, såsom hur man hanterar fusk i experiment. Martin Johnson var professor från 1 april 1974 — 2 juni 1988 och är sedan dess professor emeritus.

Han startade ett Research Letter, och en större tidskrift, The European Journal of Parapsychology, som skulle bli en av de officiella tidskrifterna för PA,Parapsychological Association, den internationella sammanslutningen professionella parapsykologer. Han blev dessutom redan 1975 vald till ordförande för PA, i deras glädje över att Utrecht blev först med en ordinarie lärostol. Han blev vidare ansvarig för PA’s årliga konferens året efter i Utrecht.

Martin Johnson var först med ett experiment där man testar psi-förmågan när man inte vet om att försöket går ut på att testa psi-förmågan, men där motivationen är hög, sk spontan, oavsiktlig psi. Året efter, i mitten av 70-talet, lanserade kollegan Rex Stanford en teori för dessa försök. I övrigt har han bl a utformat försök där man jämför psi-förmågan med försvarsmekanismer, det sk defense mechanism test, DMT.

Sin installationsföreläsning i november 1974 ägnade Martin Johnson åt tre olika modeller för hur man kan hantera fusk. Han beskriver öppet hur fusk och även tveksamma eller ogenomtänkta påståenden från parapsykologer har hanterats, nog så besvärliga frågor, men sådant som drabbar alla vetenskaper. Man har konstaterat att även de mest kända forskarna inom naturvetenskapen har fuskat.

Han beskriver också trevliga erfarenheter, såsom mötet med vetenskapsfilosofen Poppers idéer, många av de forskare han lärt känna och arbetet med att lotsa fram flera forskare till att bli doktorander, personer som idag är etablerade och välkända parapsykologer.