Sällskapet för parapsykologisk forskning: januari 2003

Jan Dalkvist har under tio år ägnat sig åt parapsykologisk forskning, besökt flera kongresser och fått perspektiv på både parapsykologer och dess kritiker. Han har sammanfattat sina reflektioner (tills med Joakim Westerlund) i ett nyligen utkommet nummer av tidskriften Folkvett. I kväll ger han oss en sammanfattning.

Plats: Samlingssal 34, Brygghuset, Norrtullsgatan 12N. T-bana Odenplan.

Torsdagen den 27 november 2003 kl. 19.00 : F d chefredaktör Ingvar Laxvik :

Kan poltergeistfenomen vara ett tecken från Gud? Hur klarar kyrkan av själavården för människor med paranormala upplevelser? Ingvar Laxvik, som under en tid var chefredaktör för Kyrkans Tidning har länge varit intresserad av paranormala upplevelser.

Plats: Samlingssal 34, Brygghuset, Norrtullsgatan 12N. T-bana Odenplan.

Torsdagen den 4 december 2003 kl. 19.00 : Göran Brusewitz, ordförande i SPF:

Göran Brusewitz, ordförande i ’Sällskapet’ besökte i april i år en konferens i London, Living the Field, med flera välkända namn från forskningen. Han berättar i kväll lite om den forskning som där presenterades, och om kvinnan bakom konferensen, Lynne McTaggart.

Plats: Samlingssal 34, Brygghuset, Norrtullsgatan 12N. T-bana Odenplan.

Föredragen med Russell Targ i slutet av september var mycket lyckade, både om fjärrseende och när han kom in på healingforskning. Föredragen finns på video och vi får se om och hur de kan göras tillgängliga.

Lars-Eric Uneståhls föredrag om hypnos var också givande. Han återkom ofta till det mentala rummet där våra vanliga gränser med tid och avstånd upphör, vilket ju direkt för tankarna till parapsykologiska fenomen. Vidare pratade han mycket om betydelsen av mentala bilder (i många fall omedvetna), som i så hög grad styr våra liv och möjligheter. Bilders betydelse kom han också in på när han konstaterade att de som säger sig kunna kommunicera med djur påpekar, att den kommunikationen fungerar via bilder. Detta hoppas vi kunna återkomma till om Rupert Sheldrake besöker oss till våren.

Han nämnde också det försök som John Björkhem en gång gjorde att under hypnos förstärka känsligheten, då man på avstånd bakom ryggen på försökspersonen stack en nål i vatten, så reagerade den hypnotiserade som om han/hon kände det. Är några intresserade att försöka upprepa detta? Någon hypnoskunnig?

Den 6 november har vi glädjen att kunna ordna ett föredrag med en av de främsta svenska telepatiforskarna, Jan Dalkvist vid Psykologiska Institutionen, Stockholms Universitet. Han ska hålla föredrag om Parapsykologin och dess kritiker - ris och ros, ett tema han tillsammans med Joakim Westerlund skrivit en utmärkt överblick om och publicerat i 'skeptikernas' tidskrift Folkvett, nr 3 2003 (efter inbjudan från dem!). Jag tycker det är en utmärkt bra artikel. De försöker göra rättvis bedömning av parapsykologin och dess kritiker. "Förmodligen kommer varken de som försvarar eller de som är kritiska till parapsykologin att bli helt nöjda. Men det är heller inte meningen", avslutar de sin inledning. De har lyckats fånga upp flera möjliga underliggande motiv till deras skepsis, något vi kan vara intresserade av att förstå. Vi planerar återkomma med en utförligare anmälan och ser fram mot den fortsatta debatten. Replik/er kommer i nästa nummer.

Sedan har vi tyvärr haft svårt att bestämma något med psykiatriprofessorn Lars Farde (om dopamin och andliga upplevelser) så han får stå över till våren. Likaså får Ulla Böwadt från Århus stå över.

Vi ordnar sedan föredrag den 27 november med Ingvar Laxvik kring frågan Har miraklet en plats i nutida gudstro? Vi har uppmärksammat att f d chefredaktören Ingvar Laxvik då och då skriver om parapsykologiska fenomen och upplevelser i Kyrkans Tidning, där han alltså var chefredaktör under en tid. Det finns ett gammalt samband mellan kyrkan/kristendomen och parapsykologiska fenomen som vi här får anledning att belysa igen. Vad han anser om hur kyrkan klarar att möta människor med paranormala upplevelser och om hur parapsykologiska fenomen och mirakler går ihop med nutida gudstro, det får han komma in på i sitt föredrag.

Ingvar Laxvik har bl a skrivit böckerna Parapsykologin och Bibeln respektive Själavård vid paranormala erfarenheter (Verbum 1972 och 1976). I våras medverkande han i nr 21-22, om detta ämne, se www.kyrkanstidning.se.

Slutligen kommer jag den 4 december att rapportera från Living the Field-konferensen i London i början av april, då forskare som Rupert Sheldrake, Gary Schwartz, Larry Dossey, Jeffrey Mishlove, Erlendur Haraldsson, Roger Nelson och Fritz-Albert Popp redogjorde för sin forskning. Sammanhållande person var författaren Lynne McTaggart, författare till boken The Field, där hon går igenom en lång rad parapsykologiska och även biomagnetiska fenomen (ungefär samma bredd på fenomen som jag har i min bok). Dessutom knyter hon ihop fenomenen med The Field-begreppet, ett nollpunktsenergi-fält som den amerikanske fysikern Hal Puthoff har lanserat en teori om, och som William Roll berörde i sitt föredrag den 20 oktober.

Lynne McTaggart är redaktör för ett hälsobrev, What doctors don't tell you, epostlista mm. Därigenom når hon en stor publik.

Som framgår har vi nu börjat med en viss standard på layouten, 2 spalter mm. Denna gång blev det av olika skäl inte så många fotografier. Vi hoppas på fler framöver.

Detta nummer återgår till en mera normal storlek. Vi har inga nyheter om professuren i Lund, 'bara' några kommentarer i bl a Forskning och Framsteg.

Några av artiklarna i detta nummer handlar om frågan om djur har ett medvetande, om vi telepatiskt känner på oss vem som ringer innan vi lyfter luren (den kanske vanligaste paranormala upplevelsen, eller åtminstone mest omtalade) ?

Med anledning av besöket av Russell Targ passar vi också på att återge en recension av en klassiker inom parapsykologin, Human Personality and its survival of bodily death av

F W H Myers. Det är nämligen Russell Targ som ligger bakom återutgivning av en rad klassiska böcker inom området, tillsammans med förlaget Hampton Roads. Se www.espresearch.com.

Vi är vidare glada att kunna redovisa lite vad som händer i Sigtuna på Agora Systems. Professor Hans Liljenström där är tidigare elev till Jens Tellefsen, och höll i FFF (Filosofiskt Funderande Fysiker) på KTH på 80-talet. Vidare finns där forskaren Peter Århem från Karolinska Institutet, som vi hoppas kunna ordna föredrag med framöver.

Dessutom har vi två recensioner av en handbok för fjärrskådare, skriven av den kanske mest omtalade fjärrskådaren idag. Vi har vissa förhoppningar att få hit McMoneagle någon gång nästa år, så vi vill redan nu presentera lite av vad han skriver.

Vi fortsätter att återge delar av temanumret av Journal of Consciousness Studies om parapsykologisk forskning, denna gång om drömtelepati och forskarrollen.

Som ni märker finns det som vanligt flera bidrag från andra skribenter. Nyhetsbrevet bredd och variation är i hög grad beroende av de bidrag jag får in. Tack Louise Ramsby, Edgar Müller, Owe Sandström och Eve Suurvee som denna gång bidragit.

Vi planerar som vi tidigare nämnt ett specialnummer av Aktuell Parapsykologi om healing/DMILS. Vi har fått in det mesta materialet, som nu ska redigeras, och vi planerar för tryckning under senvintern.

Vi tror att det är många som är intresserade av att hjälpa till med spridning av information om denna forskning. Du som vill bidra med en summa (t ex 50 eller 200 kr eller annan summa), betala in senast 31 december till SPF:s pg-konto 35 17 57-0, ange 'healingnumret' på inbetalningskortet, ange ditt namn, så ska vi på en speciell sida uppmärksamma detta och ange vilka som hjälpt till med tryckningen av numret. Vill du vara anonym, ange det. Du kan ju passa på att ge oss detta extrastöd och samtidigt betala in medlemsavgift på 200 kr för nästa år.

Detta är en av de absolut vanligaste och framför allt mest omtalade paranormala upplevelserna, men ytterst lite utforskade. Ofta har man ändå mycket kontakt med den som ringer, så i många fall kan man dra slutsats om rätt person ändå. Nu har Rupert Sheldrake gjort försök kring detta för att utröna om det kan vara fråga om telepati, och rapporterna börjar publiceras.

I vårnumret 2003 av Journal of Parapsychology (Volym 67, s. 147-166) redogör Rupert Sheldrake och Pamela Smart för experiment de gjort med Telefontelepati, videoinspelade experiment.

Författarna undersökte huruvida försökspersonerna (N=4) kunde förutsäga vem som ringde upp dem innan de svarade i telefon. Vid varje försök hade försökspersonerna att välja mellan fyra potentiella personer som kunde ringa dem. En av dem var utvald på ett randomiserat sätt av försöksledaren. Under hela experiment-tiden var försökspersonerna videofilmade. När telefonen ringde berättade försökspersonerna inför kameran vem de trodde uppringaren var och i många fall också angav de också hur pass säkra de kände sig på sin gissning. Uppringarna befann sig vanligtvis många mil bort och i några fall tusentals mil bort. Slumpgissning kan ge en 25-%ig chans att svara rätt. Av 271 försök förekom 122 (45%) korrekta gissningar (p= 1x10 -12). Det 95%iga konfidensintervallet sträckte sig från 39% till 51%. I de flesta försök var några av uppringarna kända och några okända för försökspersonen. Med de kända uppringarna uppgick lyckandeprocenten till 61% (n=100; p= 1x10 -13). Med okända uppringare blev lyckandeprocenten bara 20 och skiljde sig inte från slumpen.

När försökspersonerna meddelade att de var säkra på sina svar hade de också lyckats bättre än när de inte var säkra.

I verkliga livet vet man oftast om vem som ringer när det gäller en känslomässigt viktig person. Så blev fallet också i denna undersökning. Man litade på försökspersonernas ärlighet, dvs att uppringaren inte meddelade när han skulle ringa upp igen, men man företog också kontrollåtgärder.

I diskussionen redovisas olika sätt att eliminera fusk och att man kunde lita på försökspersonernas ärlighet.

Man bekräftar ånyo att telepati uppstår mellan personer som känner varandra. Det visade sig också att vissa försökspersoner var skickligare än andra att avge korrekta svar. Författarna kallar dessa för telepatiska "transmittorer".

Avståndet mellan uppringaren och den uppringde tycks inte ha haft någon som helst betydelse.

En positiv korrelation förelåg mellan hur pass rätt de svarade och hur pass säkra de var på

Man kan dra slutsatsen att experimentet har givit höga signifikanta repeterbara positiva resultat. Om andra forskare kan replikera dessa fynd, kan forskning av detta slag medföra starka bevis för att psi existerar och kan också öppna upp nya möjligheter att forska i processer där psi-fenomen förekommer. Ur newsletter:

”The effect they found is large, and astronomically significant statistically. The background to this research is summarized in Rupert's new book THE SENSE OF BEING STARED AT, AND OTHER ASPECTS OF THE EXTENDED MIND.”

Louise Ramsby sammanfattar här Emily Williams Kellys recension i Journal of Scientific Exploration nr 3 2002 av F W H Myers, för ett helt sekel sedan utgivna, "Human personality and Its survival of bodily death".

F W H Myers hyste inga blygsamma förhoppningar om värdet av sitt 1 360 sidor omfattande, på två volymer fördelade, gedigna verk; ambitionen var att det skulle utgöra grundpelare för utvecklandet av en enhetlig teori om människans personlighet och på ett adekvat sätt förklara ett brett spektrum av psykologiska företeelser, alltifrån patologiska och abnorma fenomen av kliniskt intresse med vägen om normala medvetandemekanismer till de mindre vanligt förekommande manifestationerna av paranormalt fungerande, inkluderande kreativitet och telepati. Trots att Myers tankegångar vid tiden för förra sekelskiftet uppmärksammades vida av såväl framstående psykologer och kliniker som filosofer kom hans arbete snart att falla i glömska. Human Personality bör betraktas som en av parapsykologins klassiker, låt vara att få parapsykologer har läst den. Eftersom verket är både omfattande och svårtillgängligt har tidigare ett par ansatser gjorts till förkortade envolymsutgåvor; den första 1907 av Myers son; den andra 1961 av författaren Susy Smith. Den utgåva som nu föreligger och här recenseras är det senaste envolymsinitiativet, denna gång av Hampton Roads och Russell Targ i serien "Studies in Consciousness". Boken är ett nytryck av utgåvan från 1961, inkluderande både det ursprungliga förordet av Aldous Huxley och en nytillkommen inledning av Jeffrey Mishlove.

Varför har då ett så vittomspännande och kontroversiellt verk negligerats av såväl psykologi som idéhistoria? Recensenten urskiljer två genomgående teman i vilka orsaken till försummandet framträder jämsides med verkets betydelse. Till att börja med gick Myers idéer på kontrakurs med hans samtids gängse, vilka postulerade att mänskligt medvetande är resultatet av komplexa neurala processer. I stället hävdade Myers - stödjande sig på omfattande empiriskt material - att medvetandet är långt mer vidträckt än det medvetet uppmärksamma självet och att hjärnan, snarare än att skapa medvetandet, fyller funktionen att, i gensvar på de specifika kraven från organismens miljö, filtrera, begränsa och därigenom forma vårt vanliga uppmärksamma - supraliminala - medvetande med utgångspunkt i ett större, huvudsakligen latent eller subliminalt medvetande. För att illustrera denna hypotes använde Myers som analogi det elektromagnetiska spektrat; det större, subliminala självet är jämförbart med hela spektrat och har en oändlig räckvidd, medan vårt vanliga, supraliminala, medvetet uppmärksamma själv kan jämföras med det försumbart lilla fragment av kontinuet vi förmår skönja utifrån de begränsade förutsättningar vår perceptuella kapacitet ger. Hos de flesta individer är selektionen hög beträffande vad som blir synligt eller medvetandegörs. Hos somliga individer såsom s k hysteriska karaktärer, multipla personligheter, kreativt geniala och medialt begåvade är emellertid barriären mellan medvetet och omedvetet långt mer genomsläpplig. Effekten av en sådan mottaglighet skulle då kunna framträda i hysterikerns förlust av funktioner och geniets accentuerade subliminala sinnestillstånd, liksom i det språngvisa uppträdandet av vanligtvis latenta förmågor såsom telepati och andra förändringar i det ordinära medvetandets struktur och innehåll. Detta slags idéer och teoretiserande ter sig enligt recensenten i de flestas ögon så besynnerligt att det torde vara dömt att stöta på motstånd oaktat de bästa av förutsättningar.

Ytterligare ett tema i Human personality bör ha bidragit till att verket ignorerades och missförstods, liksom det även medfört en oförstående hållning till parapsykologisk forskning i allmänhet; Myers försökte göra något så storslaget som att visa på ett vidare perspektiv, stödjande sig på en rad, för de flesta, till synes disparata fenomen som han emellertid hävdade snarare vittnar om lagbundenheter i en mer vidsträckt och allomfattande världsbild än om enskilda avvikelser att i detalj, var och en för sig, dissekera och finanalysera. Myers menade att forskarkårens svårigheter och stora utmaning har mindre att göra med bristfälligt bevismaterial än med forskarnas egen oförmåga att i tanken omfatta ett så vidsträckt integrativt teoretiskt system som det i realiteten torde vara fråga om.

Drivkraften i Myers originella tänkande var hans önskan att utröna huruvida människans personlighet överlever hennes fysiska död. Vägen till sådan kunskap gick för honom via en uttömmande förståelse av hur människans personlighet ter sig medan hon ännu är i livet. Resultaten av denna hisnande nyfikenhet blev således verket "Human Personality and its Survival of Bodily Death" med dess postulerande av subliminala processers betydelse för en mer allomfattande och därmed realistisk förståelse av vad medvetande kan innebära. Recensenten anser föreliggande förkortade version av originalverket vara utmärkt, så gott ett sammandrag nu kan vara när 1360 sidor blivit till blott 350. Emellertid lockar det till bekantskap; eller varför inte ge sig i kast med Myers båda originalvolymer? Ad utrumque paratus!

Sveriges ledande tidning om forskning visar sin okunnighet och nonchalans om parapsyklogi

I det senaste numret av Forskning och Framsteg (FoF) nr 7 kommenteras den kommande professuren i parapsykologi i Lund (av signaturen BF, Björn Fjaestad?, tidningens chefredaktör) under rubriken "Utomsinnlig forskning i Lund". Lennart Sjöberg, psykologiprofessor vid Handelshögskolan i Stockholm kommenterar mycket balanserat,

bl a "Stringent forskning på området är intressant eftersom den antingen kan komma att visa att det rör sig om vanföreställningar - som många har - om övernaturliga fenomen, eller också belägga att det finns skeenden som hittills inte haft någon plats i den vetenskapliga världsbilden. I båda fallen är det en meningsfull uppgift som det handlar om".

Sven Ove Hansson är som väntat mer kritisk och får mest utrymme för sin skepticism. Han avslutar med ett pinsamt lågt argument: "SOH är också bekymrad över att doktorander kommer att rekryteras till ett forskningsområde där chansen är mycket liten att nå tillförlitliga resultat av annat än negativt slag".

Ingen i Lund får komma till tals, de som haft anledning att sätta sig in i ämnet för att kunna fullfölja den donation de fått via ett testamente. Har inte FoF skyldighet och ansvar att representera etablissemanget ? Det tycker jag inte dom klarar av här. Lunds universitet nonchaleras helt.

Redaktören Fjaestad borde låtit någon från Lund komma med lite relevanta kommentarer.

En undersökning av John Palmer och Vernon Neppe, publicerad i Journal of Parapsychology, vol 67 2003 (sid 75-97).

Översättning av sammanfattningen : Louise Ramsby.

Den nedan refererade forskningen visar att subjektiva paranormala upplevelser kan kopplas till dysfunktion i hjärnans temporallob.

Undersökningens urval bestod av 100 patienter vid Pacific Neuropsychiatric Institute i Seattle. Temporallobsdysfunktionen (TLD) definierades utifrån fyra diagnostiska kriterier:

A. skattning av 16 TLD-markörer i Neppes INSET-formulär (Short Inventory of Neppe of symptoms of Epilepsy and the Temporal Lobe);

B. predisponerande omständigheter såsom hjärnskada, bruk av droger etc;

C. Avvikande EEG-mönster och

D. respons på kramplösande läkemedel.

De subjektiva paranormala upplevelserna skattades med hjälp av INSET-formulärets frågor rörande ESP-fenomen, syner och ut-ur-kroppen-upplevelser. Kriterierna för temporallobsdysfunktion respektive paranormala upplevelser kodades separat av två olika skattare som var och en fick utdrag av patienternas journaler ur vilka information relevant för den andre bedömaren hade avlägsnats. Det framkom att 60 patienter med temporallobsdysfunktion hade signifikant fler paranormala upplevelser än vad som var fallet för 27 kontrollpatienter. Tretton patienter hos vilka temporallobsdysfunktion ej säkert kunde fastställas exkluderades. Regressionsanalys gav vid handen att resultaten kunde förutsägas utifrån symptomskattningen på INSET. Därutöver var förekomsten av såväl paranormala upplevelser som tecken på temporallobsdysfunktion högre hos kvinnor än hos män.

Vidare bekräftade telefonintervjuer med 20 av patienterna att de flera hade åtminstone en trovärdig paranormal upplevelse.

Kommentar av Göran Grip

narkosläkare, författare och översättare av NDU-litteratur.

När rapporter om NDU-er och UKU-er först nådde neurologerna trodde de sig genast veta förklaringen: temporallobsepilepsi. I temporalloben eller tinningloben, finns centra för andliga upplevelser, känsla av att lämna kroppen, och många av de sensationer man upplever under till exempel NDUer och UKUer. Man tänkte att ett epileptiskt anfall i temporalloben inte skulle utlösa något krampanfall utan leda till översinnliga upplevelser. Den föreliggande undersökningen visar också mycket riktigt att personer med störningar i temporallobens funktion har ett ökat antal subjektiva paranormala upplevelser. Men så lång jag har kunnat utröna gäller inte det omvända: människor som haft NDUer eller UKUer har inte i ökad utsträckning någon störning i sina temporallober. Vad som hade varit intressant i denna undersökning vore om man hade kunnat dokumentera om de tjugo patienternas "trovärdiga" paranormala upplevelser verkligen var en paranormalt tillkommen perception

En handbok för fjärrskådare

- två recensioner

I Journal of Near-Death Studies, nr 4, 2003 finns en recension av Remote Viewing Secrets - A Handbook (Fjärrskådandets hemligheter - En handbok) av Joseph McMoneagle. Charlottesville, Virginia: Hampton Roads, ISBN 1 - 57174 - 159 - 3.

Recension är skriven av Adrian Parker. Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet.

Sammanfattning av Eve Suurvee.

Adrian Parker skriver att ovannämnda bok inte utger sig för att vara en akademisk bok för forskare utan en "How to do"-manual framställd av fjärrskådare inom CIA Stargate projektet, de som generellt accepteras som mest tillförlitliga beträffande tekniker att genomföra fjärrskådning.

Boken tarvar att seriöst uppmärksammas emedan det inom parapsykologin är ovanligt att deltagarna lämnar egna personliga redogörelser.

Joseph McMoneagle förmåga har inte bara dr Edwin Mays stöd, Edwin May var ansvarig direktör vid Cognitive Sciences Laboratory under de senaste nio åren av det 24-åriga projektet. McMoneagle tilldelades också Legion of Merit med omdömet " som varande en av de originella planerarna och utförarna av ett unikt och intelligent projekt ... levererande avgörande och vital kunskap omöjlig att erhålla från andra källor."

Sensationsvärdet kring Stargateprojektet har medfört att projektet blivit en källa för påståenden och kontringar och mycket bedrägerier. Det föreligger nu ett oräkneligt antal böcker om detta Stargateprojekt och privata fjärrsynsinstitut har etablerats inte bara av individer som överdrev sin betydelse inom projektet utan också av dem som inte var anställda. Kanske har Elmar Gruber (1999) levererat den mest objektiva beskrivningen av hela Stargate-projektet med alla de motsättningar och absurditeter bland kanske också de verkligt sanna fynden, eller åtminstone de fynd som har Mays stöd.

Denna källa uppenbarar att medan forskningsenheten vid Stanford Research Institute troget hållit sig till att genomföra sann forskning så har den militära fjärrskådningsenheten vid Fort Meade en gång för alla förlorat sitt fotfäste i realiteten i och med att de accepterade att de paranormala fenomenens existens.

USA-regeringen (CIA/AIR report) delade upp sig i två läger. Då någon form av anomalier hade inträffat så fann man å ena sidan att forsöken skulle göras om i syfte att säkerställa resultaten och å andra sidan att verksamheten skulle flyttas över till universiteten för att bli mer process- än bevisorienterade. Ingen av dessa rekommendationer genomfördes eller fick något officiellt stöd. Denna bok måste därför ses som mycket intressant kunskap om processen levererad av en av de mest framgångsrika fjärrskådarna. Hårddata saknas dock i boken.

Om man nu gör antagandet att fjärrsyn fungerar, hur fungerar det då?

McMoneagle menar att lyckade resultat uppnås genom förmågan gå in i Zen-tillstånd under vilket man har tillgång till inre upplevelser. Viktigt är att också bibehålla förmågan att skilja mellan egna föreställningar och det potentiellt verkliga. Det är frestande att tro att det var utifrån detta sistnämnda som McMoneagle räddade sig från att inte flippra ut såsom många andra amerikanska fjärrskådare hade gjort.

För att kunna fjärrskåda så måste varje egen ambition och alla egna behov således ses som störande faktorer och bör därför undanhållas. Psi-processen kan då beskrivas enligt följande:

1. Närvaro av gestaltningar eller former.

2. Sammanställningsförsök enligt likhetsprinciper. De kognitiva psykologerna kallar detta för "top down" processer.

3. Emotionellt intryck av innehållet.

4. En konceptuell process där tredimensionella föreställningar formeras och tidigare gömda element från verkligheten kan börja skönjas.

Mycket av detta överensstämmer med de kunskaper vi har om normal perception. Vissa begränsningar främjar fjärrskådande till skillnad från ett fritt seende, t ex angivelse av plats, lokalisering. Rörliga föremål är mycket mer svårobserverbara. Alltför många begränsningar eller angivelser hämmar också fjärrskådandet.

Utmärkande för psi-fenomenen är att tiden inte existerar, den information en fjärrskådare kan avge kan vara korrekt men inte vid nuvarande tidpunkt.. David Marks (2000) har riktat anklagelser och menat att subjektiva utvärderingar görs. Till eget försvar påpekar McMoneagle vikten av att vara uppmärksam på både eget medvetet och omedvetet självbedrägeri.

Området kräver metodologisk utveckling och dr Joakim Westerlund vid Stockholms universitet forskar inom området.

Komplicerande faktor i sammanhanget är att man inom det av boken redovisade projektet också använt sig av andra tekniker, lucida drömmar, utomkroppsliga upplevelser, hypnos och meditation.

Den franske kemiingenjören René Warcollier accepteras generellt som uppfinnare av fjärrskådandet och han hedras också som sådan i denna bok. I detta sammanhang kan det också vara intressant att nämna att många klassiker inom det parapsykologiska området såsom, Warcolliers Mind to Mind och Sinclairs Mental Radio, har blivit allmänt använda och rika tillgångar vad beträffar kvalitativt och illustrativt bra material och insikter om hur psi-deriverat material medvetandegörs.

Det som i jämförelse med ovannämnda har brister i McMoneagles bok är de illustrativa exemplens fåtal. Hade boken också lyckats i dessa avseenden hade den säkert kunnat räkna med en plats bland klassikerna.

Adrian Parker anser emellertid att det unika med McMoneagles bok är att han betonar vikten av att grunda fjärrskådning på etiska och kanske också teologiska grunder. Man tvekar inte om att McMoneagle har hederliga och goda avsikter som författare.

Recension i

Journal of Parapsychology

I nr 2/2001 recenseras McMoneagles (JM) senaste bok ”Remote Viewing Secrets: A Handbook” av Angela Thompson Smith.

Sammanfattning: Owe Sandström

JM är ju en auktoritet på området och har tidigare skrivit ”Mind Trek” (1993) samt ”The Ultimate Time Machine” (1999). I marknadsföringen skriver förlaget Hampton Roads att detta är den mest grundläggande och fullständiga gör-det-själv guiden i fjärrskådning. Uttrycket ”Remote Viewing, RV” myntades på sjuttiotalet av Ingo Swann och hans kollegor vid American Society for Psychical Research. RV kan beskrivas som en process genom vilken en person kan erhålla information om något (föremål, person, händelse) som befinner sig utom räckhåll för våra fem konventionella sinnen. US Army fann den militära tillämpningen intressant och i samarbete med Ingo Swann utvecklades ”Controlled Remote Viewing, CVR”. Denna metod, som är formell och strukturerad i flera olika steg, avser att underlätta målets mentala tillgänglighet.

Angela Thompson Smith är mycket positiv i sin recension som avslutas på följande sätt: ”If you are looking for some quality information on Remote Viewing, what it is, what it is good for, and how to do it, McMoneagle’s book is to be recommended.”

Se även www.mceagle.com.

Svensk forskning om medvetandet och hjärnans utveckling

Peter Århem, Hans Liljeström och B Lindahl

publicerar i Journal of Consciousness Studies , No. 3, 2003 en Rapport från Agora Workshop, Sigtuna

Bearbetning av Edgar Müller

Denna Workshop var en fortsättning av två tidigare med koppling till ämnet hjärnans utvecklingsstadier, neuroanatomi och medvetande. Deltagande var forskare inom neurofysiologi, zoologi, biofysik och filosofi. Det framhölls att förhållandet mellan hjärnan och kroppens vikt ändrats vid ett antal avgörande utvecklingssteg nämligen övergången från reptiler till däggdjur, från icke primater till primater samt från primater till Homo Sapiens. Ett intressant exempel är fågelhjärnan som till sin struktur mest liknar reptilhjärnan medan fåglarnas beteende däremot påminner mera om däggdjurens beteendemönster.

Antagandet att hjärnans storlek i förhållande till kroppsvikten enkelt skulle styra graden av intelligens hos större däggdjur ifrågasattes på grund av undersökningar rörande delfiner. Neuroanatomiska, beteendemässiga och ekologiska data indikerar nämligen att delfiners förmåga att göra intelligenta bedömningar är större än vad den borde vara med hänsyn till förhållandet hjärna och kroppsvikt. Delfiner har nämligen mycket små prefrontala kortex och hippocampus, dvs områden i hjärnan vilka normalt associeras med intelligens. I delfinernas hjärna finns förhållandevis färre neuroner ( nervceller) än hos andra stora däggdjur men flera gliaceller ( stödceller).

En intressant observation som diskuterades under mötet var relationen mellan intelligens och känslighet för dosering av narkosmedel. Det konstaterades att mera intelligenta arter var känsligare för narkosdosen, dvs dosen per kroppsvikt, än mindre intelligenta. Skillnaden i beteendemönstret mellan olika arter illustrerades av konstaterandet att mera intelligenta arter kan visa tydlig lekfullhet vilket inte är fallet med mindre intelligenta. Nyfikenhet och drömmar förekommer endast hos ryggradsdjur och fåglar på ett jämförbart sätt trots mycket olika anatomiska hjärnstrukturer.

Workshopen fokuserade på konkreta frågor om utvecklingen av medvetandet och betonade vikten av neuroanatomiska och farmakologiska faktorer i sammanhanget. Som vanligt framfördes behovet av ytterligare undersökningar i ämnet.

Inbjudan till senaste workshopen i Sigtuna.

Kan vi förstå medvetandet bättre genom att studera fåglars beteende och medvetande?

( Konferens om The Bird Brain as a Key Structure for Consciousness Studies)

Agora for Biosystems på Sigtunastiftelsen i Sigtuna ordnade 16-18 oktober i år (2003) en konferens om Bird Brain and Consciousness.

Det var en kombinerad konferens och workshop och en uppföljning av tre tidigare workshops vid Agora om medvetandet (2000, 2001 and 2002). En allmän slutsats man nått vid dessa workshops är att medvetandet, som vi känner till det, högst sannolikt delas av åtminstone alla däggdjur.

Dessutom nådde man också något av en konsensus om cortico-thalamiska systemet som en viktig struktur för däggdjurens medvetande, ett system som omfattar cortical association eller multimodala områden, och thalamuskärnor. Detta synsätt tycks kräva ett cortex i sex nivåer och ett specialiserat thalamus. Dessutom erkände man att det fanns flera inflytelserika teorier som definierar specifika strukturer inom cortico-thalamiska systemet som viktigt för medvetandet (t. ex. prefrontala cortex). Med detta perspektiv är neuroanatomin i fågelhjärnan av särskilt intresse.

Skälet till detta är den paradoxala situationen att, å ena sidan, klara strukturella skillnader mellan hjärnan hos fågeln och däggdjuren, å andra sidan stora likheter mellan repertoaren i beteenden hos en fågel och ett däggdjur. För detta behövs det mera forskning.

Den aktuella kombinerade konferensen och workshop är det första steget i en sådan process. Vi hoppas kunna klargöra några av de fundamentala problemen genom att bjuda in forskare från neurovetenskaperna, zoologi, biofysik och filosofi.

För program och annan information, se www.agora.kva.se.

Peter Århem, Hans Liljenström och Ingemar Lindahl

peter.arhem@neuro.ki.se, hans.liljenstrom@bi.slu.se

Hans Liljenström, Prof.

Dept. of Biometry and Engineering

Swedish University of Agricultural Sciences

P. O. Box 7032, 750 07 Uppsala, Sweden

Home page: www.bi.slu.se

Kommentar av Göran Grip:

Thalamus är enkelt uttryckt hjärnans ankomststation för ingående signaler från flera av våra sinnesorgan, som till exempel känsel och muskelsinne. Därifrån reläas signalerna till olika delar av hjärnan, bland annat till cortex eller storhjärnsbarken som i sin tur analyserar och bearbetar informationen.

Kan man härröra det mentala från det fysiska ?

I nr 8 2003 av JCS (Journal of Consciousness Studies, Qualia and ventral prefrontal cortical function) skriver bl a Edward Barkin om 'Relative Phenomenalism. Toward a more plausible theory of mind.'

Flertalet filosofer tror att kvalitativa tillstånd måste förklaras i termer av fysikaliska tillstånd i hjärnan, för att lösa problemet mind/body. Men de stora svårigheterna man stöter på när man ska härröra det mentala från det fysiska eller, ännu mera bisarrt, helt eliminera det mentala, har fått några filosofer att allvarligt undersöka Russells långt gående idéer om den inre naturen hos fysiska entiteter. Det närmande man gör och det synsätt man får, på 'mikrofenomen', är emellertid av nödvändighet, extremt vag och komplicerad. Som en konsekvens av detta, kan en teori om medvetandet med 'makrofenomen' mycket väl vara ett mer sannolikt alternativ än mikrofenomenala - särskilt om den då tar hänsyn till den relativa aspekten av upplevelse.

Georg Northoff fortsätter med "Quali and the Ventral Prefrontal Cortical Function. 'Neurophenomenological' Hypothesis", sedan följer V S Ramachandran och E.M. Hubbard med 'The Phenomenology of Synaesthesia', en fortsättning på en tidigare artikel i JCS.

Därefter kommer William Irwin Thompson med "Literary and archetypal Mathematical Mentalities in the Evolution of Culture.

Roger G. Uchtmann refererar sedan den 5:e Lucerne-konferensen 18-19 januari 2003 om 'Consciousness, Physics and Arts' (och specialtema Space, time and beyond) under rubriken Visions of the emerald beyond.

Slutligen, Bill Faw återger en konferens i Memphis 30 maj - 2 juni 2003 om 'Models and mechanisms of consciousness', som vid en hastig blick ser stimulerande ut. Konferensen ordnades av the Scientific Study of Consciousness. Bland mellanrubriker ser jag 'Meta' reflections on Consciousness Studies, Theme of ASSC-7 in defining this new science, levels of consciousness modelling (State consciousness, phenomenal consciousness (primary phenomenal consciousness, secondary phenomenal consciousness), Creature consciousness, Metaphysical consciousness), The embodiment of ASSC-7.

Nästa år hålls denna konferens i Antwerpen.

Kurs på Internet i consciousness och transpersonell psykologi

Slutligen har man reklam för en Online postgraduate programme in consciousness and transpersonal psychology. Den äger rum vid Liverpool John Moores University och gäller alltså en web-baserad MSc. De har i tio år haft en undervisning där man ska närvara, nu kommer en på distans.

Kursen innehåller Approaches to consciousness, foundations of transpersonal psychology, integral experiental learning, CTP research methods, thesis.

Optional modules omfattar: philosophy of religion, issues in transpersonal psychology, spirituality in the workplace, parapsychological perspectives on the transpersonal, the psychology of spiritual practice, independent study.

Mer detaljer: http://cwis.livjm.ac.uk/ctp/ctpdistance.

Telepati i drömmar — ett område värt mer forskning

I JCS temanummer om parapsykologisk forskning skriver Simon Sherwood och Chris Roe ett separat kapitel om Studier av dröm-ESP genomförda sedan Maimonides dröm-esp-program.

Ur sammanfattningen:

Vi ger en överblick av dröm-ESP studier genomförda sedan slutet av forskningsprogrammet vid Maimonides. Kombinerade effektstorlekar för båda studierna (Maimonides r=0.33, 95 % C.I. 0.24 till 0.43; post-Maimonides r= 0.14, 95 % C.I. 0.06 till 0.22) föreslår att bedömare kunde korrekt identifiera målbilder oftare än man kunde förvänta sig av slumpen då man använder dröminnehåll. Maimonides studierna var signifikant mer lyckade (p< 0.05) än studierna efter Maimonides, som kan bero på skillnader i proceduren, inklusive att mottagarna i studierna efter Maimonides tenderade att sova i sina hem och i allmänhet inte avsiktligt blev väckta från REM-sömn. Metodologiska tillkortakommanden i några av studierna diskuteras. Icke desto mindre, dröm-ESP studier i hemmet har varit framgångsrik och fortsätter att vara en mindre dyr och ett mindre arbetskrävande alternativ till forskning som sker i sömn-laboratorium. Vi hoppas att intresset för dröm-ESP forskning kan återuppväckas.

I sin slutsats skriver de: Vår genomgång har visat att dröm-ESP fortsätter vara en lovande om än något försummat område för parapsykologisk forskning. Kombinerade effektstorlekar för både Maimonidesförsöken och de som gjorts efteråt antyder att bedömare kan vara i stånd att korrekt identifiera målbilder oftare än de kunde förväntas göra av slumpen med användande av dröm innehåll. Det finns bevis för begreppsmässig replikering inom båda omgångar studier, även om detta tycks vara koncentrerat inom vissa forskningsgrupper. --- Det finns ett behov av en metaanalys av litteraturen om dröm-ESP-forskningen, inte bara för att ge en bedömning av den totala effektstorleken utan också för att identifiera process-orienterade faktorer som kan påverka resultat av försök. Vi hoppas att framtida forskare också ska notera vissa av de metodologiska tillkortakommandena vi har identifierat och uppmärksamma dem i sin design av sina försök.

Anm. Maimonidesförsöken det talas om gjordes på 70-talet av Montague Ullman, Alan Vaughan och Stanley Krippner och sammanfattades i boken Drömtelepati. Stanley Krippner har vi förhoppningar om att kunna få till Stockholm för föredrag till våren (2004).

Vilken roll har forskaren i parapsykologisk forskning?

Matthew Smith berör denna mycket stora fråga i ett separat kapitel i specialnumret av tidskriften Journal of Consciousness Studies om parapsykologi (som nu också finns som bok, 'Psi wars. Getting to grips with the paranormal'. )

Matthew Smith skriver i sin sammanfattning: En stor utmaning som möter modern parapsykologi fortsätter vara upprepbarheten av psi. Medan några forskare genomgående tycks få positiva bevis för psi, tycks andra, lika genomgående vara mindre framgångsrika. Tidigare forskning har försökt att förklara denna s k 'försöksledareffekt' i termer av både psykologiska variabler (i termer av hur försöksledaren behandlar sina deltagare) och parapsykologiska variabler (försöksledaren kan använda sin egen psi-förmåga för att påverka data). I denna artikel övervägs båda dessa tolkningar, såsom andra möjliga tolkningar (såsom fel av försöksledaren och fusk av försöksledaren). Forskning på detta område betonar den viktiga roll som försöksledaren har i experimentell parapsykologi. Artikeln slutar med en diskussion om möjliga konsekvenser för studiet av medvetandet.

Seriöst program i Vetenskapens värld i TV2 om nära-döden-upplevelser

Vetenskapens värld i TV2 den 13 oktober 2003 handlade helt om forskningen kring nära-döden-upplevelser. Det var ett förvånansvärt seriöst och öppet program, med intervjuer av flera framstående forskare såsom Susan Blackmore och flera forskare vi känner till från JCS, bl a professor Stuart Hameroff, narkosläkare och chef för centret för studier av medvetandet i Tucson, Arizona. Han är inspirerad av den brittiske matematiska fysikern Roger Penrose och försöker med kvantmekaniska teorier förklara medvetandet och nära-döden-upplevelser. Dessutom nämnde de en sådan forskare som Erwin Schrödinger (och hans bok What is life?) som redan på 40-talet försökte förklara medvetande och liv. Inbjuden fysiker i studion Anders Barany, sekreterare i Nobelkommittén för fysik säger att Penrose går i Schrödingers fotspår.

Vem är då Penrose? Är han nära ett nobelpris? Barany säger inte ännu, men han är i klass med Stephen Hawking som flertalet känner till, den brittiske totalförlamade astrofysikern som sägs vara nutidens främste vetenskapsman. Hawking och Penrose har gjorts stora insatser inom matematisk fysiker. De har visat på saker som finns i Einsteins relativitetsteori som är svåra att förstå men som närmar sig frågan om vad medvetandet är.

En intressant nära-döden-upplevelse redovisades - en kvinna som sövts ner helt, där även kroppen tillfälligt 'stängts av', såsom man normalt aldrig gör och väldigt få forskarlag klarar av. Även hon hade upplevelser av NDU.

Vi hoppas kunna återkomma med några av de mer intressanta uttalanden.

Att 'se' med förbundna ögon - forskning i Moskva

Dagens Nyheters korrespondent i Moskva, michael.winiarski@dn.se skriver i DN den 12 oktober om forskning om förmågan att Se med förbundna ögon.

Med anledning av nobelpriset i år till en rysk forskare intervjuar Michael Winiarski den ryske forskaren Ginzburg som ställer sig mycket främmande till det han betecknar som pseudoforskning. Ginzburg sägs vara mycket skeptisk till all pseudovetenskap och ren humbug som i perioder har frodats i Ryssland. Bl a kommenterar han forskning idag som sker på Moskvauniversitetet med barn som sägs kunna 'se' med förbundna ögon, det vi i väst kallar fjärrskådande eller remote viewing. Han verkar inte ha mycket till övers för denna forskning.

Jag har sänt honom några rader med information om oss och om parapsykologisk forskning samt bett om mer information, men har ännu inte fått något svar.

Vi är sedan i somras medlem i Tidskrifts-verkstaden på Östgötagatan i Stockholm. Vi är med i deras katalog, http://www.tidskrift.nu, så där kan vi nu publicera utdrag ur Parapsykologiska Notiser och Nyheter, samt också informera om de föredrag vi ordnar.

Vi prenumererar på alla stora parapsykologiska facktidskrifter. Vill du själv läsa dem kan du stå med på cirkulationslista. Hör av dig till ordförande.

Vill du följa den spännande utvecklingen ? Vad händer med den nya Professuren i Lund ? Fler spännande föredrag väntar… Flera forskare är under planering för våren….

Du kan redan nu betala medlemskap för 2004. Ge oss fortsatt möjlighet att sprida information om forskningen! Medlemsavgiften för år 2004 är innan årsmötet 200:-, för pensionärer och studerande 170 :-.

Louise Ramsby sammanfattar här Emily Williams Kellys recension i Journal of Scientific Exploration nr 3 2002 av F W H Myers, för ett helt sekel sedan utgivna, "Human personality and Its survival of bodily death".