Parapsykologiska

- Notiser och Nyheter -

för Sällskapet för Parapsykologisk Forskning (SPF)

Nr 19 September 2003

Vi börjar höstens verksamhet med två föredrag av mannen bakom forskningen vid Stanford Research Institute på 70- och 80-talet av fjärrseende och telepati, Russell Targ,

båda ordnade med stöd av John Björkhems Minnesfond.

Torsdagen den 25 september 2003 kl. 19.00 : Mr. Russel Targ:

Användes telepati under kalla kriget?

Telepati och fjärrseende - de bästa bevisen

Plats: Samlingssal 34, Brygghuset, Norrtullsgatan 12N. T-bana Odenplan.

Entré: 70:-. Medlemmar 30:-. Paus för kaffe

Fredagen den 26 september 2003 kl. 19.00 : Mr. Russel Targ:

Kan kvantfysik förklara avståndshealing?

Plats: Samlingssal 34, Brygghuset, Norrtullsgatan 12N. T-bana Odenplan.

Entré: 70:-. Medlemmar 30:-. Paus för kaffe.

Tisdagen den 14 oktober 2003 kl. 19.00 : Fil dr Lars-Eric Uneståhl:

Parapsykologi och hypnos - hur ser sambanden ut?

Plats: Annexet, Pumpan, Färgargårdstorget 1, T-bana Skanstull. Buss 59.

Entré: 70:-. Medlemmar 30:-.

Fler föredrag, se sid 3. Bl a William Roll, 20 oktober om

Poltergeist, Elektromagnetism och Medvetande

Ur innehållet: sid

Om 'professuren i parapsykologi' i Lund 4+27

Vi bemöter Dagens Nyheters raljerande om parapsykologi 4

Nature skriver positivt om professuren i Lund 6

Boken The Conscious Universe manipulerar läsaren 7

Ledande parapsykologen John Palmer i JCS: Telepati är bevisat 10

Rapport om Stargate-projektet om remote viewing 12

Är vi nära att bevisa prekognition? - om intressanta experiment 14

Frågor om parapsykologi i en inlevelseautomat 16

Ur tidskrifter:

Inspirerades Francis Bacons tavla av materialisationer ? 17

Nobelpristagaren Pierre Curie var intresserad av parapsykologi 17

Kan maskiner ha ett medvetande? 18

Om medier i Polen och poltergeistfall i Holland 20

Sheldrakes idéer om morfogenetiska fält granskas 20

Kan man avgöra vem som ringer innan man lyfter luren? 22

Konferenser framöver 23

Övriga föredrag i höst:

Måndagen den 20 oktober 2003 kl. 19.00 : Fil dr William Roll:

Poltergeist, Elektromagnetism och Medvetande

Plats: Samlingssal 34, Brygghuset, Norrtullsgatan 12N. T-bana Odenplan.

Entré: 70:-. Medlemmar 30:-. Paus för kaffe.

Jan Dalkvist: parapsykologer och kritiker - ris och ros

Lars Farde: Andlighet syns i hjärnans kemi, Dopaminet avgör personligheten

Ulla Böwadt, Universitetet i Århus: parapsykologi och kvantfysik, olika scenarier

Göran Brusewitz: Lever vi i ett psi-fält? - rapport från en konferens

Ordförande har ordet:

Ny layout.

Som framgår prövar vi en ny layout i detta nyhetsbrev, för att göra den mer lättläst och stimulerande att läsa. Jag hoppas du som läsare och medlem ska uppskatta denna utveckling. Fler steg kan komma.

Om höstens föredrag

Vi början höstens verksamhet med två föredrag av en av de mest spännande forskarna i USA, Russell Targ, från Palo Alto, nära San Francisco. Han är laserfysiker i botten, författare och parapsykolog. På 70- och 80-talen var han med om att starta forskningsprogrammet vid Stanford Research Institute om bl a telepati och fjärrseende. Han fick mycket uppmärksamhet för experiment under sex veckor med Uri Geller, som

bl a publicerades i ansedda Nature. Men dessa experiment motsvarar bara 3 % av vad de gjorde.

Han berättar den första kvällen, torsdagen den 25/9 om denna forskning kring fjärrseende (remote viewing), delvis med stöd av CIA och andra regeringsorgan, om denna förmåga går att använda för spioneri, att samla information om världsomspännande aktiviteter under det Kalla Kriget.

Russell Targ beskrev denna forskning i boken (tills m Harold Puthoff) Mind-Reach. Scientists look at psychic ability (1977).

Den andra kvällen, fredagen den 26/9 håller han föredrag om den forskning han sedan dess ägnat mest uppmärksamhet, healing, även på avstånd, en effekt som vi kanske kan börja förstå utifrån bl a kvantfysik. Han berättar i kväll också varför han valt den något provocerande underrubriken 'why bother with ESP?' för sina föredrag. Han redogör för de samband han ser med rön från kvantfysiken att separation är en illusion, om intuitiv diagnos, om hur framtiden påverkar det förflutna, och hur du själv snabbt kan träna upp din förmåga till fjärrseende.

Russell Targ skriver om denna forskning i sin bok Miracles of Mind. Exploring nonlocal consciousness and spiritual healing (1998).

Han bedriver nu ESP-forskning i Palo Alto, Kalifornien, och publicerar nu speciella nyutgåvor av klassiska böcker om psykisk forskning. Se http://www.espresearch.com

Det tredje föredraget blir tisdagen den 14 oktober med den mycket kände hypnosforskaren fil dr Lars-Eric Uneståhl, verksam vid Högskolan i Örebro och med uppdrag på universitet över hela världen. Han har sedan många år ett intresse för mental träning, idrottspsykologi mm, samt även parapsykologi. Denna kväll redogör han för de samband han ser mellan hypnos och parapsykologi, ett samband som är mycket aktuellt med den nya professuren i Lund i psykologi, som ju ska ha fokus på hypnos och parapsykologi. Lokalen för denna kväll hittar du om du går Ringvägen österut från Skanstull och sedan Malmgårdsvägen söderut.

Det fjärde föredraget i höst blir måndagen den 20 oktober med en 'gammal bekant', den danskfödde amerikanen William Roll, poltergeist-, 'spökeri-' och 'survival'-expert.

Han fick förra året ett särskilt pris, the Tim Dinsdale Memorial Award av Society for Scientific Exploration (SSE) och framförde då ett föredrag med denna titel. Föredraget, som publicerades i vårnumret 2003 av deras tidskrift (JSE) har vi tidigare kort återgivit i ett nyhetsbrev. Roll försöker förklara levitation av föremål i termer av en växelverkan mellan 'agenten' och det elektromagetiska fältet i vakuum, noll-punkts-energin (som växelverkar med gravitation).

Idéerna är mycket nya, och naturligtvis ganska avancerade, men väl värda att granskas.

Om detta nyhetsbrev

Vi har återigen ett mycket omfattande nyhetsbrev, men det rymmer inte några omfattande experiment eller meta-analyser, snarare debatt. Det behövs också. Särskilt i samband med den nya professuren i Lund. Dagens Forskning skrev om den på ett mycket seriöst sätt i ett försommarnummer, DN hade den 27 juli ett mycket vinklat reportage som jag fann nödvändigt att kommentera. Joakim Westerlund kompletterar, liksom Adrian Parker. Denna kommentar blir det största temat i detta nyhetsbrev, tillsammans med en recension av en av de mer uppmärksammade böckerna under senare år, The Conscious Universe. Tyvärr visar det sig att den har vissa tveksamma påståenden och slutsatser, som också skeptiker med rätta reagerat på. Det slutar med att det slår tillbaka mot 'hela kåren' parapsykologer. Staffan Andersson, en ganska ny medlem, har recenserat boken, med kommentarer av forskaren fil dr Joakim Westerlund.

Staffan Andersson är också intresserad av att få igång forskning inom 'Sällskapet', något som faktiskt står omnämnt i våra stadgar att vi ska/kan ägna oss åt, men som det var länge sedan vi gjorde. Som ett led i att få igång forskning vill han bilda en forskningsgrupp som kan diskutera vissa viktiga frågor och så småningom börja göra experiment.

Han presenterar sina idéer om hur forskning på det här området borde bedrivas och vi hoppas hans åsikter kan stimulera till debatt och eftertanke. Det finns säkert åsikter här som tål att diskuteras. Vill du kontakta honom och ansluta dig till gruppen, så har han tel 08-532 57 618 och epost staffan.andersson@telia.com.

Utöver dessa två tema har vi en omfattande redogörelse för vad som skrivits i tidskrifter vi fått. Särskilt intressant är ett nummer av den ledande och mycket ansedda tidskriften Journal of Consciousness Studies, som ägnar ett helt nummer åt parapsykologin. Vi återger här en kort sammanfattning av dess innehåll och några viktiga inslag i några artiklar, bl a frågan om man har bevisat att telepati finns resp. om det är upprepbart.

Tack vare ett samarbete med Torbjörn Sassersson kan vi också återge lite av de föredrag Edwin May höll för oss i våras, forskningen kring remote viewing (The Stargate project), samt om hans prekognitionsforskning. Torbjörn ansvarar för en särskild web-tidning, soultravel, där han publicerat ett sammandrag av Edwin Mays föredrag. Vi har fått tillstånd att publicera utdrag ur de två artiklarna.

Om professuren i Lund, av Göran Brusewitz

Ni har säkert läst notiser i tidningarna under sommaren om den utlysta professuren i Lund. Vi kan till vår glädje konstatera att flera inslag i den slutliga texten om utlysning av tjänsten (som vi bifogar på svenska resp. engelska) har försvunnit, inslag vi varit kritiska mot. Vi ser nu fram emot vilka som söker och beslut om vem som utses. Det blir självklart en mycket viktig fråga för oss.

Dagens Nyheter skriver vinklat om forskningsområdet

Den blivande tjänsten i Lund har föranlett ett reportage i Dagens Nyheter under sommaren. Den 27 juli skrev Per Snaprud (PS) under Vetenskapsvinjetten "Sökes: Professor i mystiska fenomen".

Bakgrunden till professuren beskriver han riktigt, men när han ska beskriva forskningen skriver han mycket vinklat. Han har fått mycket underlag från Joakim Westerlund, Adrian Parker och Jan Dalkvist, men väljer konsekvent data och synsätt för att raljera och närmast driva med forskningen, precis som skeptiker brukar göra. Vilket är hans syfte? Den öppenhet han visade i våras när han skrev om Lars Fardes forskning (på KI, som vi har föredrag med senare i år) är helt bortblåst. Han avslöjar sig närmast som en skeptiker, men är kanske ändå lite intresserad, så vi välkomnar honom till våra föredrag.

1) I rubriken skriver han om professor i 'mystiska fenomen' i stället för professor i 'parapsykologi'. I en vetenskaplig text ska rubriken vara tydligare. Uttrycket 'mystiska fenomen' kan gälla en lång rad fenomen och är inte alls så tydligt som det borde ha varit.

2) Snaprud beskriver bakgrunden till professuren och lite om telepatiforskningen med ganzfeld-tekniken. Hans urval av fakta bidrar till den mycket missvisande rubriken "Slumpen lika bra som telepati".

Denna rubrik refererar till en sammanställning gjord av skeptikern Richard Wiseman. Han hittade i sin sammanställning inte någon säkerställd effekt, till skillnad från tidigare sammanställningar som troende parapsykologer gjort (om ordet 'troende', se nedan). Problemet som PS inte beaktar är att Wiseman gjorde ett annat urval av experiment än tidigare sammanställningar, sk metaanalyser. I metaanalyser ska experimenten ha samma uppläggning, samma metodik och det hade de tidigare positiva metaanalyserna haft, men Wiseman tog även med experiment som varierade än mer i metodiken. Hans metaanalys kan ha sitt intresse, men resultatet av en sådan kan alltså inte jämföras med andra metaanalyser med annat urval experiment, något som diskuterats intensivt i parapsykologikretsar de senaste 2-3 åren och som vi redogör för i ett temanummer om denna forskning (Aktuell Parapsykologi nr 21, 2002). Om PS observerat denna omständighet hade telepatiforskningen presenterats på ett helt annat sätt, och givit annan rubrik.

3) PS skriver att parapsykologer inte hittat 'något som helst stöd för sina teser i väl kontrollerade experiment som går att upprepa'. Uttrycket 'inte något som helst stöd' antyder att det inte ens finns stöd eller indicier, och här har PS fel. Det är riktigt att det inte finns några bevis ännu, men det är fullt klart att det finns en hel del stöd och indicier för flera fenomen. De olika metaanalyserna av telepatiforskningen är ett exempel (några är positiva, några inte). Vidare finns det experiment och metaanalyser av DMILS/healing, metaanalyser om sambandet hypnos-parapsykologi liksom experiment med fjärrseende/remote viewing som är imponerande. I senaste numret av ansedda JCS nämns också experiment med dröm-ESP samt den märkliga försöksledareffekten. På alla dessa delområden finns det flera mycket märkliga indicier.

4) PS använder beteckningen 'troende' om oss parapsykologer, uttryck jag stegrar mig för. Den ger helt fel bild av oss parapsykologer. Beteckningen antyder att vi inte skulle arbeta vetenskapligt utan acceptera metoder som inte är strikta. Ordet 'öppen' är mycket lämpligare för oss. Vi är i princip lika kritiska och vetenskapliga som skeptikerna, men framför allt mer öppna och mycket nyfikna. Vid skeptikerkontakter jag haft tillstår de att ordet 'troende' är lite olyckligt, men de hittar inget bättre.

5) PS återger en diskussion med Joakim Westerlund som menar att parapsykologernas positiva metaanalys står och faller med en enda forskare, Kathy Dalton och att hon har klippt i filmen hon presenterar där bilder som visas (för sändaren) är väl synkroniserade med vad mottagaren berättar att han ser. Det är synnerligen angeläget att klarlägga om det är så här och hur avgörande det är att filmen är klippt. Vad innebär det för metodiken? Har berörd forskare tagit del av denna kritik? Hur har hon (och andra) kommenterat den?

6) PS kommenterar Kanal 5:s serie under våren "Förnimmelse av mord" och påstår att "noggranna utvärderingar visar att medier med 'speciella förmågor' famlar i samma mörker som andra", och återger bl a ett experiment av Richard Wiseman. Är det detta experiment PS menar med 'noggranna utvärderingar'? Om han i stället valt att återge det fall från England vi presenterade i nyhetsbrev i våras hade bilden blivit en annan. Där presenterar vi ett "lyckat" och mycket märkligt fall. Varför väljer PS detta fall av Wiseman? Hur kan han dra så stora slutsatser av detta enda försök av Wiseman?

7) PS skriver mycket om den på försommaren enda sökande, en indisk helt okänd forskare. Av Adrian Parker har han fått en lista på flera seriösa forskare som skulle söka tjänsten. Om detta nämner han ingenting. Han föredrar att bara nämna denne okända indier, och driver därmed med hela parapsykologin.

8) PS använder också vilseledande uttryck när han behandlar hur parapsykologer hanterar 'bakslag': "Vissa parapsykologer använder ett listigt argument för att slinga sig ur den här typen av bakslag". Det handlar inte om att 'slingra sig ur' eller om 'listiga argument'. PS beskrivning ger en felaktig bild av experimenten, men det är en beskrivning och ett synsätt vi känner igen från skeptikerna. Argumentet han syftar på är omständigheten att en misstänksam person tycks blockera psi-förmågan hos vissa medier, och det är en klart besvärlig omständighet eftersom skeptiker då inte skulle kunna lyckas med psi-försök. Forskningen riskerar att bli en syssla enbart för de redan troende, något PS påpekar. Han tycker uppenbarligen inte om argumentet, tycker inte att det håller, men reflekterar inte alls över detta faktum att vissa medier säger sig bli blockerade av misstänksamma personer (han känner kanske inte ens till detta?), att experiment med samma design kan ge olika resultat beroende på om forskaren är skeptisk eller mer öppen. Det mest välkända exemplet är försöken kring 'remote staring' med Richard Wiseman ( som är skeptisk) och Marilyn Schlitz (som är öppen). I flera experiment har de delat upp försökspersonerna och Wiseman misslyckas, Schlitz lyckas. Om detta skriver JCS i sitt senaste nr.

Om denna punkt intervjuade PS Adrian Parker under cirka en halv timme, då han fick en förklaring till hans huvudinvändning: hur en skeptiskt försöksledare själv kan erhålla bevis för psi (han klagar att detta blir omöjligt och således ogiltigförklarar parapsykologi) genom att samarbeta med en försöksledare som brukar lyckas men att han/hon ansvarar för kontrollerna. "Han sade han var nöjd med svaret men när jag efterfrågade möjlighet att granska texten nekade han denna möjlighet och sade att han inte skulle citera mig alls."

9) I en vetenskaplig artikel ska man vara noga. PS beskriver tjänsten som en professur i parapsykologi, men det riktiga är professur i psykologi inkluderande parapsykologi och hypnologi.

Jag kan notera att professor Martin Johnson sägs inte ha hittat några belägg för att telepati verkligen existerar. Så här försiktigt har MJ inte yttrat sig på flera år. Så sent som för några få år sedan var han klart mer öppen i Psykologtidningen (nr 14/99) i deras reportage om parapsykologi (med rubriken 'Psi-forskningen förtjänar mer stöd', med ingressen 'Det parapsykologiska området --- är så pass potentiellt intressant att det förtjänar mera stöd och finansiell uppmuntran än det hittills fått' och bildtexten 'De parapsykologiska forskningsmetoderna har blivit allt mer sofistikerade och objektivt kontrollerade').

Jag har också förstått att PS brutit mot en oskriven etik genom att citera ur ett privat mail till honom utan att kolla med vederbörande och utan att låta denna person granska texten.

Sammanfattning: På flera ställen i texten störs framställningen, som i stora drag är riktig, med att PS väljer mer skeptiska nyanser. Han väljer, liksom skeptikerna ofta gör exempel som bekräftar den grunduppfattning han tycks ha. Det gäller både hur han presenterar metaanalyserna av telepatiforskningen, och exemplet på 'förnimmelse av mord', och påståendet att det inte finns 'några som helst bevis'.

Vi vill med detta 'inlägg' uppmärksamma Per Snaprud på den snedvridna bild han ger av parapsykologin och att vi har noterat det. Han har dock fått en hel del information av oss och vi hoppas han vill fortsätta med det. Vi hälsar honom också välkommen till våra föredrag i höst. En sak vi lär oss är att vi inför journalister vi inte känner så väl, måste tänka på vilka tankar och idéer vi för fram.

Joakim Westerlund konstaterar: "Jag är ganska besviken på reportaget. Det han skrev om den där galna indiern som sökt professuren verkar mest vara ägnat åt att förlöjliga
parapsykologin. Att han tar upp hundraårsargumentet, utan att nämna de invändningar som Janne (Dalkvist) och jag skrivit om och som han har läst tycker jag också var dåligt. Intervjun med mig tycker jag inte alls ger en rättvisande bild av vad jag pratade om. Vi pratade i ca två timmar och visserligen kan jag inte anklaga honom för att felcitera mig, men han har verkligen inte tagit ut ett representativt urval av det jag sa."

Nature skriver om professuren

Professuren har blivit uppmärksammad internationellt. Bl a har vår medlem Torbjörn Sassersson (som också har en egen 'hemsida') skickat ut en pressrelease internationellt.

Vi noterar följande notis i ansedda Nature den 15 maj i år (Vol. 423, p.214):

""Parapsychology post set up for long-dead benefactor.

Stockholm: After a 40-year wait, psychologists at Lund University in Sweden are about to establish a chair endowed by a legacy from Danish businessman Paul Thorsen. But the move raises even more eyebrows now than it would have done in 1962, as Thorsen stated that the new position should be in the areas of his own amateur interests: parapsychology and hypnology. Thorsen, a margarine magnate, had no family but wanted to ensure a pension for his two servants before the legacy to be released to the university.

Now that both have died, the university is advertising the position. "We've got accustomed to the idea by now," says Jitka Linden, head of the university's psychology department, "but we are aware that it might be controversial." But she adds that "there are already several chairs in parapsychology around the world, and our selection will be as rigorous as for any other professorship". If no suitable candidate can be found, she says, the chair will not be filled.

Om 'En ny generation vidskepliga'

Under denna rubrik skrev Hans Bergström en ledare i DN den 12 juni. Han skriver om en ny förening med ungefär samma syfte som Vetenskap och Folkbildning. Den nya heter Vetenskap och Allmänhet. Ordförande är förra vice statsministern Lena Hjelm-Wallén. Kansliet finns på IVA, Ingenjörsvetenskapsakademin. De har bl a velat kartlägga allmänhetens syn på vetenskap och forskning. En delundersökning har gjorts vid Göteborgs Universitet av Sören Holmberg och Jörgen Weibull. Då framkommer bl a synen på och graden av 'vidskeplighet'. Det visar sig att 26 % av ungdomarna bedömer parapsykologi som i högsta grad vetenskapligt (4 eller 5 på en skala 1-5). Det skrämmande i sammanhanget är Hans Bergströms kommentarer 'Det sakliga korrekta svaret - att parapsykologi och astrologi inte är vetenskap - kommer från mindre än fyra ungdomar av tio.'

Jag tycker det är mycket anmärkningsvärt att en ledande kolumnist och journalist på ledarplats framför så okunniga påståenden. Jag har sänt Hans Bergström ett kort brev där jag uppmärksammat honom på att parapsykologi faktiskt är en vetenskap och på väg att få en professur i Lund. Jag har ännu inte fått någon kommentar.

Anmälan av boken The Conscious Universe - läsaren manipuleras?

Av Staffan Andersson

En av de böcker som uppmärksammats mest under senare år inom parapsykologi är The Conscious Universe av Dean Radin (Harper Edge 1997). Den har allmänt uppfattats som mycket positiv, och Eva Moberg skrev om den mycket positivt i Ordfront (det enda reportage Ordfront haft i ämnet). Hon var intresserad och öppen, men kanske något naiv och framför allt okunnig i vetenskaplig metodik. Här på hemmaplan intog snart Jan Dalkvist och JoakimWesterlund en mycket kritisk attityd till boken. Därför har jag efterlyst en recension av denna bok. Nu har den kommit, av en av våra nya ganska kritiska medlemmar, Staffan Andersson. Vi presenterar här hans recension, med kommentarer av Joakim Westerlund (JW). Ni får då anledning, hoppas vi att fundera och reflektera.

Vår världsbild är i gungning. Parapsykologins rön visar att den bild vi gjort oss av verkligheten är falsk. Snart ligger vår värld, byggd på idel konventioner och vanetänkande, i spillror. Men som tur är snickrar Dean Radin och hans kollegor på en ny skapelse; en värld där allt hänger ihop, där allt är levande och där allt har en mening. Det enda vi behöver göra är att släppa vårt krampaktiga grepp om den gamla förljugna bråten, och gå mot ljuset…
Nåväl, boken The conscious universe har en del förtjänster. Den sammanfattar en hel del forskningsresultat, och den visar hur psi-forskare och parapsykologer (be mig inte förklara skillnaden) arbetar, och inte minst hur de tänker. Enligt Radin är bevisen för psi-fenomen (som telepati, prekognition och liknande) överväldigande; det är bokens huvudbudskap som han ägnar 200 sidor åt. Många av de studier han redogör för är tveklöst intressanta. Men man märker rätt snart att de har en del gemensamma brister.

En sådan brist är att det sällan går att påvisa några stora effekter (1). Om effekten är liten så är det svårt att med säkerhet säga att den beror på ett genuint psi-fenomen, eller om det är någon trivial felkälla. Man kan i och för sig kompensera en liten effekt med att vara extra noggrann och ha en väl genomtänkt plan för sitt experiment. Men det är väldigt svårt att mäta sådan kvalitet, och att veta hur hög kvalitet en given effekttstorlek kräver. Denna kniviga fråga nämner inte Radin alls i sin bok. Han avfärdar däremot suddiga UFO-foton, som av ringa bevisvärde. Helt rätt visserligen, men analogin mellan den svaga effekten och den suddiga bilden är väl ganska uppenbar (2).
Ett annat problem är att många studier inte ger några statistiskt signifikanta resultat. Av de 25 försök med drömtelepati (där man försöker överföra information till en person som befinner sig i REM-sömn) som Radin tar upp gav bara sju ett signifikant resultat (3).
En lösning på det problemet är så kallad meta-analys, som innebär att man lägger ihop resultaten från ett flertal studier. Det sammanlagda resultatet av drömtelepati-försöken är nämligen signifikant (4).
Vid första anblicken verkar meta-analys som en vettig idé. Istället för att se varje försök som en isolerad händelse, så ser man till helheten. Men metoden är ett tveeggat svärd; ju mer studier man inkluderar, desto svårare att överblicka materialet. Många små kvalitetsbrister kan lätt smyga sig in i en meta-analys (5). Tyvärr säger inte författaren mycket om hur dessa analyser utförts (6). I den meta-analys som gjordes av drömtelepati-studierna sägs inget om hur de skiftat i storlek och kvalitet eller om man på något sätt tagit hänsyn till det när de summerats. En enda stor och dålig studie kan ha gett det signifikanta resultatet.
När Radin beskriver Ganzfeld(GF)-forskningen får åtminstone jag en känlsa av att han försöker manipulera läsaren (7). Han redogör först för de tidiga försök som gjorts fram till 1985. Både parapsykologen Charles Honorton och skeptikern Ray Hyman har meta-analyserat dessa, berättar Radin. Men han redovisar bara Honortons resultat. I Honortons MA är mindre än hälften av studierna signifikanta. Två av de totalt 25 studierna har kraftigt avvikande resultat. Om det är de två avvikarna som gett Honortons analys ett signifikant resultat, så är väl det lite emot meta-analysens idé - att ge en samlad bild av bevisläget? Trimmade Hyman bort de två avvikarna och fick ett osignifikant resultat? Radin nämner inget om den saken, men påpekar längre fram i boken att det kan vara motiverat att ta bort starkt avvikande resultat, eftersom de kan misstänkas vara felaktiga.
De tidiga GF-studierna var bristfälliga. Hyman och Honorton enades därför om hur man skulle förbättra dem, huvudsakligen genom att automatisera proceduren. De nya så
kallade autoganzfeld-försöken började bra med en studie av Honorton, som gav ett signifikant resultat. Hyman erkände att det var intressant, men att det borde replikeras av andra forskare. Sex försök till replikering gjordes - ett lyckades. Radins kommentar till detta är: "Efter publiceringen av autoganzfeld-resultaten var frågan om de kunde bli oberoende replikerade. Vi vet nu att svaret är ja." Vart tog meta-analysen vägen? Rimligen borde väl de sex försöken till replikering sammantagna ge en bättre bild av läget? Radin
redovisar visserligen alla sex i en meta-analys, men tar då även med Honorton studie, plus de tidiga GF-försöken som han själv medger har brister. Han får därmed ett signifikant, men såvitt jag kan bedöma också irrelevant resultat. Läsaren lämnas att gissa hur väl försöken att replikera Honortons studie gick.
Redovisningen av GF-forskningen är tyvärr bara ett exempel på hur författaren, medvetet eller omedvetet, skönmålar bilden av psi-forskningen (8).

Boken är full av bedrägliga formuleringar och vinklingar. En lustig detalj är att alla
65-procentiga konfidensintervall har förlagts till bildtexter. Det är svårt att inte associera till det finstilta i ett kontrakt. Ett mer utstuderat exempel är när Radin redogör för 148 experiment där man försökt mentalt påverka utfallet av tärningskast. I detta fall medger han att det finns en del starkt avvikande resultat som bör trimmas bort.

De 96 studier som kvarstår ger ändå ett resultat som borde övertyga de flesta: sannolikheten att det är slumpens verk är en på tre miljoner. Han övergår sedan till det så kallade "file drawer"-problemet som innebär att ett gynnsamt urval av studier kan ha gett resultatet - ett välkänt problem i forskningssammanhang. Radin påstår att det i detta fall skulle krävas 17974 ogynnsamma, opublicerade studier för att förstöra resultatet, och tillägger att det är 121 opublicerade studier för varje studie som ingick i meta-analysen. Men 17974 delat på 121 är 148. Vad betyder det? Jo, författaren inkluderar nu de studier han tidigare trimmat bort. Vad file drawer-siffran blir för de 96 studierna talar han inte om. Att den är lägre är dock givet (9).
Den forskning Radin sammanfattar är intressant men några övertygande bevis har den inte lett fram till. Hur författaren kan tro det är ett mysterium i sig - om han nu gör det.

I den senare delen av boken skildrar författaren den nya världsbild som psi-forskningen pekar mot, och som jag lite elakt porträtterade i början av recensionen. Det är en
världsbild som många människor omfattar bland de som intresserar sig för psi, psykologi, religion, New Age och liknande ämnen. Dess viktigaste egenskaper är andlighet,
holism och indeterminism. Mot denna värlsdbild står skeptikernas vetenskapsinspirerade världsbild, präglad av materialism och determinism. Kampen mellan dessa läger är väl
bekant för de flesta. Själv är jag måttligt förtjust i denna uppdelning. Att diskutera verklighetens natur är metafysik och har inget med vetenskap att göra.
Radin håller håller uppenbarligen inte med om det. Han ägnar en tredjedel av sin bok åt att förklara varför hans världsbild är riktig och varför skeptikernas är falsk.
Skeptikerna är bundna av konventioner och tradititioner, menar Radin. Visst kan det vara så. Men betyder det att de har fel? Eller ens att de är oförmögna till kreativt tänkande? Kopernikus var ju inte någon bildstormare precis.
Får man man tro Radin har skeptikerna dock allvarligare problem än så. De lider nämligen av kognitiv dissonans, vilket betyder att de mår dåligt för att de anar att de har fel. För att dämpa sin ångest trakasserar man rättänkande människor som Radin.
Tja, vad ska man säga? Man kan hävda att det finns många som resonerar på det här sättet, och att en till eller från inte gör någon skillnad. I praktiken tar dock Radin och likasinnade för sig av de mycket begränsade resurser som finns för psi-forskning. De avskräcker intellektuella från att intressera sig för ämnet, och deras forskning har små chanser att ge resultat, då den så uppenbart bara används för att bekräfta deras egna fördomar (10).

Men det finns en ofrivillig poäng med den här boken. Med sina överdrifter synliggör Radin psi-forskningens problem. Kanske kan den på så sätt kan få en eller annan att vakna upp och inse att bakom all ambitiös statistik döljer sig ett misslyckande.

Kommentarer av Joakim Westerlund:

1) Detta stämmer inte. Det är inte bara frågan om små effekter. Effektstyrkan hos ganzfeldförsöken var i de tidigare meta-analyserna medelstark (kan översättas till 60% i st f 50% vid krona klave singling). Detta påpekar också Radin i sin bok.
2) Instämmer i att små effektstyrkor kräver bättre kvalitet.
3) Detta är inte så himla dåligt som det låter.

4) Det här insinuerar att det skulle vara nåt fel med det. Det håller jag inte med om.
5) Instämmer. Men det är ju därför man brukar korrelera kvalitetsbedömningar med effektstyrka när man gör metaanalyser.
6) Instämmer. Tittar man närmare på en del av dessa meta-analyser hittar man suspekta tillvägagångssätt.
7) Den känslan har jag hela tiden.
8) Instämmer. Kan fylla på med fler exempel.
9) Detta var en mycket god iakttagelse!
10) Instämmer helt och fullt!

Respekterad tidning om medvetandet skriver om parapsykologisk forskning

Nu har numret kommit, temanumret av JCS om parapsykologi, (volym 10, nr 6-7, 2003).

Journal of Consciousness Studies är en aktad tidning, så det är med stor nyfikenhet jag bläddrat igenom vårt exemplar.

Tre redaktörer skriver förord: Anthony Freeman beskriver den långa väg detta tema har vandrat genom redaktionen innan man fann en lämplig balanserad redaktionell ledning. Man har varit mån om att vara balanserad och både ha med parapsykologer och dess kritiker. Till slut fick Freeman själv ta kommandot.

Sedan skriver Jean E Burns om "What is beyond the edge of the known world?" och James Alcock avslutar med 'Give the null hypothesis a chance: reasons to remain doubtful about the existence of psi'.

Det är intressant och positivt att notera att de förutom telepatiforskningen med ganzfeldtekniken också ger plats åt den märkliga forskarrollen man upptäckt i parapsykologi, den sk försöksledareffekten. Vidare ger de plats åt dröm ESP-forskningen, samt Adrian Parkers mer provokativa idéer, baserade bl a på ganzfeldforskningen.

Under Experiments concerning psi' finns fem inslag. John Palmer behandlar 'ESP in the Ganzfeld: analysis of a debate', Matthew Smith berör forskarrollen i "The role of the experimenter in parapsychological research', Simon Sherwood och Chris Roe fortsätter om 'A review of Dream ESP Studies conducted since the Maimonides Dream Esp Studies'.

Adrian Parker provocerar med 'We ask, does psi exist? But is this the right question and do we really want an answer anyway?'. Slutligen Stanley Jeffers om "Physics and claims for anomalous effects related to consciousness".

Under "Views about anecdotal accounts of psi" skriver Christopher French "Fantastic memories: the relevance of research into eyewitness testimony and false memories for reports of anomalous experiences" och Geoffrey Dean och Ivan Kelly om "Is astrology relevant to consciousness and psi?" (det enda bidraget jag är förvånad över, men desto mer! Frågan där är om astrologer har en medial förmåga de också använder. Slutsats: sannolikt inte).

Under Teoretiska perspektiv skriver Fotini Pallikari "Must the 'magic' of psychokinesis hinder precise scientific measurement?", samt P Brugger och K.I.Taylor om "ESP: Extrasensory Perception or Effect of Subjective Probability?".

Jean Burns nämner i sin sammanfattning att han redovisar ett antal teorier som föreslår hur kända fysiska lagar kan utvidgas för att förklara psi. Forskarna har dock inte kommit överens om vilken av dessa teorier som slutligen kan bli den allmänna teorin, om det nu är någon av dessa. Ett annat problem vid studiet av psi är att psi är flyktigt och gäckande: man har idag ingen metod med vilken de trovärdigt och tillförlitligt kan upprepas. Om dock psi skulle vara verkligt, kan studiet av psi öppna en dörr till nya områden av kunskap och bidra till vår förståelse av medvetandet.

James E. Alcock, med vilken Adrian Parker samarbetar vill ge noll-hypotesen en chans och ger tolv skäl till varför vi ska vara tveksamma till existensen av psi.

Han börjar med 'Lack of definition of subject matter', dvs det finns brister i hur det vi studerar definieras. Han noterar bl a att PA, det amerikanska och det engelska sällskapet definierar psi på olika sätt på sina hemsidor. Sedan följer 'Definiton of constructs', 'Misslyckande att uppnå upprepbarhet', Multiplication of entities', 'Unfalsifiability', 'Unpredictability', 'Brist på framgång', 'Metodologiska svagheter', 'Reliance on statistical decision-making', 'problem med teorier', 'misslyckandet att 'jibe' (håna?) andra områden av vetenskap' och 'ointresse för konkurrerande hypoteser'. Flera av dessa skäl finns det all anledning att närmare granska.

Ledande parapsykologen John Palmer :

Telepati är bevisat vara en genuin psi-effekt

John Palmer sammanfattar sin artikel: Jag ställer i min artikel två frågor: Innebär de metaanalyser man gjort av ganzfeld-experiment att ESP (telepati och fjärrseende) i ganzfeld etablerats som ett upprepbart fenomen? Frågor som diskuteras är effekten av 'multiple analyses', 'file-drawer'-problemet och statistiska fel. Fråga nummer 2 är om effekten är riktig, kan den förklaras av metodologiska artefakter? Möjliga fel är 'sensoriskt läckage', problem med slumpmässighet och fusk från deltagarna. Min första slutsats är att den samlade mängden data verkligen ger bevis (evidence) för en genuin psi-effekt. Variationsrikedomen i resultaten bland forskarna antyder dock att fenomenet inte är så lätt att upprepa. Min andra slutsats är att konventionella alternativa förklaringar som erbjuds för de observerade resultaten tenderar att vara tänkbara och möjliga, men även kritiker håller ibland med om att de är orimliga.

Mellanrubriker är The basics of meta-analysis, The ganzfeld procedure, the ganzfeld databases, is the ganzfeld replicable? (med underrubriker The Pre-PRL Database, The PRL Database, The Post-PRL Databases och Conclusions), Is it all methdological artifacts? (med underrubriker The Pre-PRL Database, The PRL Database och The Post-PRL Database).

I Slutsatsen skriver han "Mitt intryck under många år är att kritiker av parapsykologin är mycket bra på att föreslå möjliga normala förklaringar för psi effekterna, men mycket dåliga på att föreslå eller erbjuda sannolika normala förklaringar för dem. Denna princip är rikligt illustrerad av ganzfeld-debatten. Även Hyman (tidigare en ledande kritiker som samarbetade med Charles Honorton) erkänner att hans alternativa förklaringar sannolikt inte kan förklara de data man fått. Han ser dem i stället som symptom, troligtvis av några oidentifierade, mer allvarliga problem. Jag finner detta argument vara non sequitur; det följer inte att övergripande relativt triviala problem innebär övergripande mer allvarliga problem. Psi är förstås likaledes osannolikt för många människor, så i den slutliga analysen måste läsaren besluta för sig själva om en oidentifierad psi process är mer osannolik än ett övermått av 'arcane' alternativ. En dag kanske psi-effekterna är så starka och så upprepbara att motståndet helt enkelt kommer att köras över, men än har den dagen inte kommit."

Är telepati upprepbart? Finns det någon effekt som kan kallas telepati?

Detta är en av underrubrikerna i John Palmers artikel, och eftersom dels frågan är central för parapsykologin, dels är författaren en av de mest respekterade och försiktiga forskarna och dels är tidskriften mycket seriös, balanserad och respekterad, så är frågan värd att närmare uppmärksammas.

Palmer går igenom de olika undersökningarna, och konstaterar i slutsatsen att Milton & Wiseman i sina metaanalyser 1999 inte har tagit med Kathy Daltons lyckade experiment från 1997. Han menar att "den viktigaste faktorn för att (ur-)skilja de icke-signifikanta analyserna av Milton & Wiseman och de signifikanta av Bem, Palmer och Broughton 2000 och 2001 ur undersökningarna som benämns 'efter-PRL' är beslutet huruvida man ska ta med den mycket lyckade studien av Kathy Dalton eller inte. Som jag skrev i email-debatten 1999 är jag starkt emot att ta bort 'outliers' (extrema undersökningar, med i detta fall mycket bra resultat), från denna samling även om det har försvarats eller åtminstone tolererats av vissa meta-analytiker. Mitt viktigaste skäl för denna åsikt är att man förvränger data om man tar bort en 'outlier', som är kardinalfelet i alla dataanalyser. Dalton-undersökningen bidrar å andra sidan till en statistik som förtjänar att bli tagen på allvar, nämligen 'heterogenitet', dvs variationsrikedomen.

Som sammanfattning, som jag ser det har alla tre samlingarna undersökningar givit totalt sett signifikanta bevis(evidence) för ESP, and passar rimligt väl inom varandras confidence(förtroende/säkerhet)-intervaller. Detta är en imponerande grad av stabilitet som helt klart inte kan tillskrivas bara en handfull forskare, men samtidigt, skillnader mellan forskare tycks spela en viss roll. Dessutom kommer alla de framgångsrika forskarna från en ganska snävt definierad samling av experimentella parapsykologer som kanske inte är representativa för vetenskapliga forskare i allmänhet. Den stora variationsrikedomen antyder att vi fortfarande har mycket att lära om faktorerna som avgör framgång i ganzfeld-försök, ett tema som betonats av kritikern Milton. Tills vi vet vilka dessa faktorer är, så är det upp till var och en att avgöra i hur hög grad ganzfeld är upprepbar utanför den parapsykologiska kretsen. Det vore oerhört värdefullt för sådana forskare 'utanför' denna krets, särskilt välvilliga som är neutrala i ämnet, att pröva ganzfeldforskningen och hjälpa oss lära oss mer om vilka dessa avgörande faktorer är. "

Rapport från Edwin Mays besök i maj och föredraget om THE STARGATE PROJECT - ANOTHER TRUE STORY -
Vi har av Torbjörn Sassersson fått tillstånd att återge delar av hans artikel om Ed Mays föredrag från Soul Travel Magazine. Hela artikeln finns på adressen: http://www.soultravel.nu/2003/030616-stargate/

Den parapsykologiska forskaren Edwin May var tidigare chef för CIA:s spionage-team som använde fjärrsynande agenter mot bla ryssarna under kalla kriget. Under sitt besök redogjorde han för sin version av vad projektet sysslade med och hur framgångsrikt det var.

Det började under det kalla kriget

För att fullständigt beskriva Stargate-projektets 20 verksamhetsår krävs flera bokvolymer. Det startade under tidigt 70-tal som ett resultat av att amerikanarna upptäckte att ryssarna satsade stora resurser på psykiskt spionage. Det oroade den amerikanska försvarsmakten och därför konsulterades Stanford Research Institute i USA. Om Ryssarna gör det här måste vi också utveckla våra egna metoder, resonerade man.

Militären chockerades

För att testa om det fungerade att fjärrsyna på militära mål bad militären några kända synska personer att försöka penetrera en hemlig militäranläggning. Resultatet chockerade militären. En synsk person vid namn Pat Price (foto) som vid tillfället arbetade som polis lyckades inte bara beskriva interiören korrekt i det nedgrävda bunkersystemet. Price kunde till och med läsa texter i hemliga dokument inlåsta i arkivskåp flera meter under jord. Det gick en rysning genom ryggraden på de ansvariga militärerna. Tvivlet sopades bort.

Redan första året 1972 satsades över 5 miljoner kronor (av totalt 200 miljoner kr). Det var mycket pengar även på den tiden. Militären beslutade sig redan i ett tidigt skede att inte rekrytera medier och synska personer från det civila utan de valde istället att utveckla

en egen fjärrsynsmetod och utbilda lämpliga kandidater inom det egna leden. Genom konsulthjälp från två forskare Russel Targ och Hal Puthoff lyckades de finna ett liten grupp av soldater som hade de rätta förutsättningarna. Metoden som utvecklades fick namnet "Remote Viewing" och projektet döptes till "Grill Flame". Efter några år och flera namnbyten på projektet (Scanate, Quantum Leap, Sun Streak) landade slutligen namnvalet på The Stargate Program. Historia skrevs. USA hade nu sin egen stab av psychics med förmågan att se allt, var som helst, i tid och rum. Det var dags att börja arbeta på fältet.

Enastående resultat
När projektet gick över i skarpt läge tillämpades fjärrsyn för att spionera på ryssarna, lokalisera gerillagrupper i Mellanamerika, finna knarksändningar på båtar till USA och tex vid rekognosering. Lejonparten av dokumentation är fortfarande belagd med högsta sekretess, enligt Edwin May, men ett antal "case" har släppts fria till allmänheten.

Ett av de mest berömda fallen var när Joseph McMoneagle på 80-talet lyckades fastställa att ryssarna höll på att bygga en helt ny klass av atomubåt på Kolahalvön. Det exceptionella med detta fall är att ingen annan kanal inom deras konventionella underrättelsetjänst så långt lyckats fastställa vad det var som ryssarna höll på att bygga inuti en jättehangar hundra meter från havet. McMoneagle hävdade bestämt att det rörde sig om en atomubåt och beskrev ganska detaljerat dess storlek, form och antalet missiler. Man vägrade tro på detta, men efter några veckor kunde amerikanska spionsatelliter fastställa att ryssarna började gräva en kanal mellan hangaren och havet. Ytterligare några dagar senare flöt en enorm ubåt genom kanalen. Storlek, form och antalet missilluckor stämde. Ubåtsklassen döptes till Typhoon.

De fjärrseende agenterna lyckades gång på gång inhämta mycket värdefulla data som visserligen sällan helt ersatte andra underrättelsetjänstkanaler och metoder, men väl kompletterade dessa ypperligt. Det finns undantagsvis vissa typer av fall där fjärrsyn är överlägset bästa metoden. Ett exempel på det var under ett gisslandrama i Iran, då amerikansk personal hölls kidnappad. Fjärrsyn kunde då fastställa var de kidnappade fanns i ett hus. Det underlättade fritagningen

Torbjörn anger sedan flera exempel från de tidiga åren på lyckade fjärrsynsuppdrag. Han berör Edwin Mays åsikt att bara vissa personer kan ha fjärrsynsförmågan och avslutar med ett antal frågor & svar, bla : Kan en militär förläggning eller ett företag skydda sig mot fjärrsyn?, Vilken fjärrsynare var bäst inom Stargateprojektet? Var det Pat Price?
(nej, det var Joseph McMoneagle, som vi hoppas få besök av till våren, tillsammans med Edwin May!), och Varför lades Stargate ned om det nu var så lyckat?

Är prekognition på väg att vetenskapligt bevisas?

Vi har av Torbjörn Sassersson även fått tillstånd att återge hans artikel om Ed Mays föredrag om sin prekognitionsforskning från Soul Travel Magazine. Artikeln finns på adressen: www.soultravel.nu/2003/030514-edwin-may/

Den parapsykologiska forskaren Edwin May gästade Stockholm och redovisade de senaste resultaten från sin forskning kring prekognition. Resultaten är entydiga och Edwin May söker nu andra universitet som vill försöka replikera experimentet.

Kan våra kroppar, våra medvetanden förutsäga framtiden? Dr. Edwin May som är chef på Cognitive Sciences Laboratory i USA har sökt en fysiologisk bekräftelse genom sk "prestimulus response"- experiment, som han genomfört under det senaste året. Resultaten är mycket signifikanta och visar tydligt att människor strax innan en obehaglig stimuli reagerar på ett mätbart fysiologiskt sätt.

Experimentet

Experimenten går till så att en försöksperson sitter med hörlurar på sig och när som helst kan ett obehagligt ljud höras i lurarna. Samtidigt mäts hudens konduktivitet dvs förmåga att leda elektrisk ström. Först såg mätvärdena ut att vara helt normala, men när reaktionskurvan uppförstorades upptäcktes strax innan stimulin en liten, men klart mätbar för-reaktion i konduktiviteten. Detta kunde sedan upprepas om och om igen av de försökspersoner som hade förmågan att omedvetet och fysiologiskt förutse det kommande oljudet

Aikidoutövare bra försökspersoner

Alla försökspersoner kunde inte förutse den framtida stimulin, men de som var bäst var bla aikidoutövare som övat mycket kampträning med förbundna ögon och öronproppar. Dessa tyckte själva inte det var konstigt att de var bra försökspersoner eftersom de övat upp sin intuition och närvarokänsla.

Kan vi även förändra framtiden?
Edwin Mays egen och fria tolkning av resultaten är att denna förmåga är en slags överlevnadsinstinkt som hjälper människan att skydda sig mot analkande fysiska faror. Om det stämmer betyder det att människan inte bara kan förutse framtiden. Hon kan även förändra den.

Edwin May söker nu universitet som är beredda att försöka replikera hans experiment. Om andra kan nå samma resultat leder det sannolikt till att "vetenskapen" lyckats verifiera att människan kan förutse framtiden.

Rhine Research Center söker ny chef

Från Sally Rhine Feather, Ph.D. (dotter till Joseph Rhine, nestorn för parapsykologi) har vi fått följande meddelande:

The Rhine Research Center is advertising for an Executive Director. This person should have a firm dedication to the scientific method of inquiry, and if possible some experience in research. This person should have organizational experience as well as clear human resources and financial management skills. A demonstrated ability and achievement in fund-raising is critical. This person should have a high level of commitment to and

enthusiasm for the scientific study of parapsychological phenomena and be able to communicate this effectively to the public, the media, and to prospective donors in fundraising efforts. This person needs to be able to work well with a Board of Directors and with research, administrative and support staff.

Sex hattar för kreativt, divergent tänkande kan förnya parapsykologi

Mario P. Varvoglis var ordförande i PA (Parapsychological Association) förra året (2002) och framförde då på PA-kongressen sin 'Presidential Address'. Som tema valde han Vetenskapsmän, shamaner och vise män: Granskning via sex hattar. Den har nu publicerats i The Journal of Parapsychology, (Vol 67, Våren 2003 (s. 3-16)). Eve Suurvee har översatt sammanfattningen.
De flesta parapsykologer använder sig av traditionella vetenskapliga metoder, samlar data och analyserar data, refererar publikationer, ger kritisk feedback, anvisar metodologiska förbättringar, föreslår nya hypoteser, osv. Generellt kan sägas att ett sådant vetenskapligt närmande har bidragit till att legitimera parapsykologin som vetenskap och också
bidragit med viktiga statistiska sanningar som gynnat existensen av särskilda anomalier. Många faktorer emelllertid, tex försöksledareffekter, tids-rumsaspekter, psi-fenomen, påvisar att fenomenen som studerats inte fullt ut är anpassade till de traditionella vetenskapliga metoderna, utan forskningen kräver kompletteringar med andra tillvägagångssätt. I dessa sammanhang är verktyg som använder sig av divergent tänkande till stor nytta. Sådana verktyg hjälper forskaren att lösa komplexa problem genom att de

uppmuntrar till kreativt forskande i nya och ovanliga riktningar. Sex tänkande hattar är en divergent tankemetod som ger utrymme för möjligheter till synnerligen rik utforskning av problemlösningsmöjligheter. Forskaren undersöker problemen inte bara via de kända analytiska och kritiska tankesätten utan också genom lateralt tänkande, genom att anlägga
tvärdisciplinära perspektiv och genom emotionell intelligens. Sex hattar är därför av oerhört värde för parapsykologer. För att ge en multifasetterad beskrivning av psi-fenomen och forskningens komplexitet är det viktigt att intellektets hela spektrum används i syfte att progressivt konstruera en rik, multidimentionell karta.

Det våras för Einstein - och frågor om parapsykologi i en inlevelseautomat

Från Suvi Andersson i Västerås har vi fått information om ett projekt knutet till en 4:e teatern, en fri professionell teatergrupp där. De har i början av september premiär på en nyskriven pjäs som heter Det våras för Einstein. Pjäsen är en fantasieggande vetenskapskomedi som vågar ställa svåra frågor om forskning och etik.

I anslutning till föreställningen Det våras för Einstein kommer de att ha ett kringprojekt om konst/vetenskap/andlighet kallat gränssnitt: Einstein.

Huvuddelen av detta är en ny och spännande inlevelseautomat som kommer att vara utformad som en korsning mellan en teatersalong och en fotoautomat. Besökaren ska få tillfälle att med hjälp av automaten väcka nya tankar och upplevelser. Automaten kommer att vara mobil. Ett tillfälle att tänka och tycka högt erbjuds också!

4:e teatern och Västerås Stads Kulturråd arrangerar tillsammans ett Filosofiskt Café med föreläsning och samtal kring temat vetenskap och tro.

För att göra inlevelseautomaten innehållsrik har de bl a skickat ut ett antal frågor man kan få besvara. Jag, GB har kort besvarat fråga 6 - 8. Därigenom hoppas vi nå många ungdomar med att vi finns och lite om våra åsikter.

6. Vad händer när vi dör?

Vart tar man vägen? Lever man vidare på något sätt, rentav föds igen eller tar allting slut?

Finns himlen och helvetet?

7. Vad är själen?

Finns den och vad är dess funktion i så fall? När får en människa sin själ och när försvinner den? Är själen ens "privata" eller är den egna själen en del av en större, gemensam själ? Är själen kopplad till personligheten, eller finns den någon annanstans?

8. Tror du på övernaturliga väsen?

Spöken, änglar, demoner, troll, tomtar, aliens - finns de och vad gör de här i såfall?

Kan man få föraningar om att saker ska hända? Varifrån kommer de i såfall? Hur mycket kan vi påverka med viljans makt? Vad har våra drömmar för funktion?

Suvi Andersson, web/design, 4:e teatern, www.4e.st, 021-14 27 77, epost suvi@4e.st

Enkäten om era upplevelser och er tro på paranormala fenomen har vi inte glömt.

Den ska sammanställas i höst och skickas ut så fort som möjligt, nu i oktober eller senast i januari.

Saxat ur nyanlända tidskrifter:

Inspirerades Francis Bacons tavla av materialisationer av ektoplasma?

I detta nr av Paranormal Review, april 2003 avslutar Guy Lyon Playfair sin serie om medlemmar som varit med sedan Drottning Elizabeth den II:s tid, dock ingen jag känner igen.

Peter McCue skriver som 'spökfenomen vid två efterföljande hem'. Det gäller en kvinna, Mrs Black som beskriver olika spökfenomen hon upplevt i två hem hon haft efter varandra, i början och mitten av 1990-talet.

Jo Stanley efterlyser psi-fall till sjöss, om passagerare och andra sjöfarare som haft föraningar om sjöolyckor och om folk som anlitat medier för att få kontakt med vänner som dött till sjöss.

Under Mediawatch av Guy Lyon Playfair finns en notis av konstintresse, en tavla av Francis Bacon där han tycks ha inspirerats av fotografier av ektoplasmiska materialisationer i Phenomena of Materialisation.

En annan notis gäller healingforskning vid universitetet i Aberdeen.

Apropå tvillingtelepati avslutas artikeln med ett sådant fall där Playfair själv medverkade med kommentarer i ett tv-program.

Adrian Parker skriver sedan om en forskare få har mött, australiensaren Harvey Irwin, som av olika praktiska och ekonomiska skäl sällan besöker Europa. Han var dock på gästbesök i Göteborg förra våren, varvid Parker intervjuade honom.

Numret avslutas med en kalender över arrangemang med engelska 'sällskapet' SPR under april - juli i England och London, bl a prof Stephen Braude om "Survival - The state of the debate", The Scientific & Medical Network om 'Mystics & Scientists 26: The nature of space: inner and outer,' prof Gary Schwartz om The afterlife experiments, Gary Schwartz, Donald West, Archie Roy & Ciaran O'Keeffe om 'Does recent evidence from mediums strengthen the case for survival?' , Dr Edwin May om 'Our bodies/minds predicting the future:a physiological confirmation' (samma föredrag vi hade den 13 maj) och Dr Peter McCue om Ghostly Armies - an examination of three british cases'.

Nobelpristagaren Pierre Curie var intresserad av parapsykologi

Peter Hallson börjar i julinumret 2003 av Paranormal Review med att skriva om Mornington Road, gatan där William Crookes en gång bodde, han som bl a undersökte mediet D.D.Home.

Rick Darby fortsätter om "The Psychical researcher as classicist. Fredric Myers brought to his studies of the ancient world's oracles the same insight, and the same caution, that he used in investigating psi. "

Under Mediawatch kommenterar Guy Lyon Playfair vad som förekommit i Media. Bl a nämns att nobelpristagaren Pierre Curie var mycket intresserad av parapsykologi, t ex mediet Palladino och hade kontakter med det engelska sällskapet.

Bernard Carr, omvald ordförande för engelska sällskapet för fjärde året nämner framför allt i sin spalt om den omfattande databas de nu bygger upp för att man ska kunna söka alla de artiklar de publicerat på internet. Se mer på www.spr.ac.uk.

Vidare noteras att allt mer parapsykologi koncentreras på universitetet i Northamnpton, där Deborah Delanoy verkar som professor. Hon har fått ekonomiskt stöd ytterligare två år från Perrott-Warrick-fonden. I Northampton verkar också Chris Roe och Simon Sherwood. Chris Roe har övertagit redaktörskapet för JSPR. Richard Wiseman, numera professor har fått stöd i ytterligare fyra år.

Carlos Alvarado skriver sedan om "Disocciation in Britain during the late nineteenth century: the society for psychical research, 1882-1900."

Mary Rose Barrington skriver om "Archive no. 47: a record of observations of certain phenomena of trance". Detta fall gäller framför allt Frederic Myers och mediet Mrs Piper. Casimir D. Bernard skriver 'Why did you firewalk?'.

Alex Sabell skriver i "Lecture and study day reports" om 'Turning the tables on the sceptics? The work of Kenneth Batcheldor', 'The brain and paranormal experiences', samt "The cross-correspondences:a fresh relevance".

Om panpsykism och en ny teori om medvetandet baserat på bl a C D Broad

Detta nr av JCS (Journal of Consciousness Studies), nr 3 2003 inleds med en artikel om panpsykism. Det är David Skrbina som ger en överblick 'Panpsychism as an underlying theme in western philosophy'. Panpsykism är uppfattningen att allting har ett 'mind', eller en 'mind'-liknande kvalitet. I motsats till den allmänna uppfattningen att panpsykism är en 'absurd' teori om 'mind', så har det i själva verket en lång och nobel tradition inom västerländsk filosofi.

Sedan följer John Smythies med "Space, time and consciousness", en ny teori om medvetandet, baserad på tidigare arbeten av C D Broad, H H Price, Andrei Linde och andra. Både Broad och Price är bekanta namn, så dessa idéer kan vara givande.

David Kahn och J Allan Hobson skriver sedan om 'State Dependence of Character Perception. Implausibility in dreaming and waking consciousness'. Benny Shanon skriver om "Three stories concerning synaesthesia". Karl Pribram kommenterar. Pribram är ju ett bekant namn. Det verkar vara en lucka i förståelsen av hur hjärnan fungerar som Pribram inte kunnat svara på, som han här får underlag till. E M Hubbard och V.S. Ramachandran svarar sedan Shanon och Pribram 'Refining the experimental lever'.

Sedan följer en rapport av Peter Århem, Hans Liljenström och B.I.B. Lindahl om ett Agora Workshop i Sigtuna, den 21 augusti 2002 om 'consciousness and comparative neuroanatomy'.

Joel Walmsley skriver sist om "There's room in the lab for an armchair". Report on the 'philosophy and neuroscience' conference Carleton University, Ottawa, Canada, 17-20 oktober 2002.

Kan 'maskiner' ha ett medvetande? Det verkar faktiskt så!

Detta nummer av JCS (Journal of Consciousness Studies), nr 4-5 2003 har som tema "Medvetande hos maskiner".

I maj 2001 ordnade the Swartz Foundation en workshop 'Can a machine be conscious?' på Long Island (www.swartzneuro.org/banbury_2001.cfm) .

Man samlade då cirka 20 psykologer, datorforskare, filosofer, fysiker, neurovetenskapare, ingenjörer och industrifolk som tillbringade 23 dagar i en blandning av korta presentationer och långa och livliga diskussioner. På slutet bad Christof Koch, den ansvarige att de som kunde svara ja på den fråga man valt som tema skulle räcka upp handen. Till allas förvåning räckte alla utom en upp handen. Eftersom man inte kollat upp frågan när man började denna sammankomst vet man inte hur många som ändrat uppfattning, men de insåg nog allihop, skriver redaktören Owen Holland i detta nr av JCS, betydelsen av denna nästan nästan eniga omröstning: idén om medvetande hos maskiner hade utvecklats från en intressant filosofisk diversion till en verklig möjlighet.

Senare det året bestämde sig redaktionen för JCS för att detta ämne var lämpligt för ett specialnummer av tidskriften, som blev möjligt tack vare att alla deltagare hjälpte till med manus.

Igor Aleksander (med Barry Dunmall i 'Axioms and Tests for the Presence of Minimal Consciousness in Agents') har tillbringat flera år med att konstruera ett artificiellt neuralt system för att undersöka och demonstrera olika aspekter av visuellt medvetande, särskilt de som involverar fantasi och bildspråk. En konsekvens är att han antagligen tillbringat mer tid än någon annan med att diskutera och försvara idén att en maskin möjligtvis kan besitta åtminstone några av egenskaperna förmågorna hos 'consciousness'.

Susan Blackmore bidrar med något helt annat (Consciosness in meme machines). Hon menar att vårt distinkt mänskliga medvetande som centreras på ett upplevande jag är en illusion skapad av 'the memes' som har format våra medvetanden, och att det främsta kravet på en maskin 'att tro att det är medvetet' är förmågan att vara 'värd' för 'memes' - dvs att besitta en förmåga till 'imitation'. Blackmore tycks säga inte bara att vi kanske har missat något, men att vi kanske har missat nästan allt som betyder något. En av de kvarvarande frågorna är 'huruvida artificiella 'meme' maskiner någonsin kan överskrida illusionen av självmedvetande'.

Rodney M.J. Cotterill bidrar med CyberChild. A Simulation Test-Bed for Consciousness Studies. Han närmar sig problemet maskin-medvetande på flera sätt. Han har valt en metod att datorsimulera hjärna, kropp och omgivning hos ett mycket litet barn, 'arkitekturen' hos barnets hjärna är en sluten nervmodell av vad han identifierat som de relevanta delarna i ett däggdjurs nervsystem; och strategin är för att utvecklas och att vara interaktiv, i det att barnet måste signalera sina behov till försöksledaren, och denne måste svara.

Stan Franklin bidrar sedan med "IDA. A conscious Artifact?" IDA är en 'software agent', som är 'medveten' i det avseende att 'genomföra' teorin om medvetande. IDA mottar, kommer ihåg, överväger, förhandlar och väljer handlingar, ibland 'medvetet'. Hon använder ett flertal mekanismer, som var och en beskrivs kort. Det är frestande att tänka på henne som en medveten artefact, ett fel. Är en sådan syn på något sätt berättigad?

Stevan Harnad frågar sedan 'Can a machine be conscious? How? '. Harnad analyserar frågans natur: Att fråga om en maskin kan vara medveten är ungefär som att fråga om man har slutat slå sin fru: Frågan är så fylld av antaganden att varje svar skulle vara ett anklagande ! Svaret är, naturligtvis: Det beror helt på vad du menar med 'maskin'! Om du menar nuvarande generationen av människotillverkade maskiner(ugnar, bilar, datorer, dagens robotar) så är svaret: nästan säkert nej.

Owen Holland och Rod Goodman följer med 'Robots with internal models. A route to Machine Consciousness?', Jesse J. Prinz med 'Level-headed mysterianism and artificial experience', och Aaron Sloman och Ron Chrisley avslutar med 'Virtual Machines and Consciousness'.

Om medier i Polen, poltergeistfall i Holland , tvärvetenskaplig bok om spökerier, samt gränserna för subjektivitet påverkas?

I detta ovanligt välfyllda nummer av EJP (European Journal of Parapsychology) (vol 17, 2002), av redaktören Adrian Parker vid Göteborgs Universitet är det Harvey Irwin, University of New England i Australien (som gästade Parker förra våren) som är gästredaktör. Därefter följer artikel av Johan Gerding, Rens Wezelman & Dick Bierman om 'The Druten Disturbances: Exploratory RSPK Research. Ett möjligt poltergeistfall i Druten i Holland 1995 redovisas.

Sedan följer James Houran, Richard Wiseman & Michael Thalbourne i 'Perceptual-Personality Characteristics Associated with Naturalistic Haunt Experiences'. Här behandlas flera 'spökeri'-fall, bl a vid Edinburgh, undersökta av Richard Wiseman som vi tidigare nämnt lite kort.

Sedan följer "Intuitive versus Reflective Processes in the Formation of Paranormal Beliefs", av Harvey Irwin och June M. Young, University of New England, Australia.

Lite intressant är den därpå följande "Poland - Home of Mediums" av Zofia Weaver, där hon diskuterar olika kända polska medier (Jan Guzik, Franek Kluski och Stefan Ossowiecki) och några av de aktuella forskarna.

För oss som nyligen haft besök av Stefan Schmidt från Freiburg kan det vara extra intressant att läsa 'Melting Boundaries: Subjectivity and Intersubjectivity in the Light of Parapsychological Data', av bl a Schmidt, Harald Walach, Rainer Schneider, Christian Seiter & Holger Bösch. Denna forskning presenterades vid Bial Foundation Conference 'In and Beyond the Brain' i Porto, Portugal, 2002. Denna 25 sidor långa artikel tar upp de moderna Newton-Cartesiska begreppen rum och tid, Leibniz, nyare experimentella resultat från DMILS, Freiburg-studierna och metaanalyser, icke-lokala korrelationer mellan EEG-mönster, studier med avståndshealing, tidspilens bräcklighet, myten om deklinationseffekten och slutligen diskussion och konsekvenser, inkl en teoretisk modell.

Sedan följer en bokanmälan av Adrian Parker: en bok med tvärvetenskapliga perspektiv på spökerier och hemsökta hus med två välkända namn som redaktörer: James Houran och Rense Lang: Hauntings and Poltergeists - multidisciplinary perspectives, 2000, Jefferson, NC: McFarland.

Numret avslutas dels med ett inlägg av Michael Thalbourne som kommenterar tidigare inlägg av Adrian Parker och Anneli Goulding om 'Defense of Transliminality', dels en bokanmälan skriven av Harvey Irwin, om "Parapsychology: The science of unusual experience", med Ron Roberts och David Groome som redaktörer.

Slutligen, och mycket intressant, en handbok av en av de främsta fjärrskådarna i USA, Joseph McMoneagle: "Remote viewing secrets: A Handbook", Hampton Roads, 2000. Adrian Parker anmäler boken, som bör vara mycket stimulerande för dem som är nyfikna på hur remote viewing kanske fungerar, av en av dem som sägs kunna förmågan bäst. Denna recension kanske vi återkommer till till våren, om McMoneagle besöker oss då.

Sheldrakes idéer om morfogenetiska fält granskas av framstående fysiker

I Frontier Perspectives vårnummer 2003 finns framför allt ett inlägg av Hans-Peter Dürr om "Sheldrake's Ideas from the Perspective of Modern Physics". Dûrr är fysiker (och tror jag tidigare mottagare av det sk alternativa nobelpriset) och har en hel del synpunkter på biologen Sheldrakes idéer om morfogenetiska fält. Bland delrubrikerna märks The wave nature of matter and the holistic structure of reality, consequences of modern physics for our living world, quantum interpretation of life, a bridge to sheldrake's morphic fields. För den seriöse Sheldrake-intresserade är naturligtvis artikeln av stort intresse. Eventuellt kommer det mer från denna artikel fram emot våren om vi lyckas få hit Sheldrake då.

Därefter följer Vladimir Kompanichenko och 'Distinctive properties of biological systems: The all-round comparison with other natural systems' samt slutligen Rosolino Buccheri & Metod Saniga och "Endo-physical paradigm and mathematics of subjective time".

Under rubriken News & Views finns Chang-Lin Zhang och "Dissipative structure of electromagnetic field in living systems".

Av personer under 'In memoriam' skrivs några ord om Professor Marcello Truzzi, Ph D, sociolog vid Eastern Michigan University och en ledande skeptiker, som dock visade prov på att vara lyhörd för en vettig diskussion. Han var med om att starta skeptiker-rörelsen i USA tillsammans med Paul Kurtz, men hoppade av då han ansåg att de andra inte hade rimliga ståndpunkter och inte ville föra en vettig debatt. Han var med på flera PA-kongresser.

Som vanligt presenteras i slutet en översikt över 'hemsidor' av intresse, föredrag, bokanmälningar och tidskrifter av intresse samt ljudkassetter man kan beställa.

Vårnumret 2003 av Journal of Parapsychology, nr 1 inleds med Mario Varvoglis anförande som Presidential Address förra året: "Scientists, shamans, and sages: gazing through six hats". Han har några kloka synpunkter och synsätt på parapsykologin, och som varande ordförande i franska sällskapet, och PA-ordförande då, så är hans idéer intressanta. Eve Suurvee återger dem separat i detta nyhetsbrev.

Sedan följer Rex Stanford: "Research strategies for enhancing conceptual development and replicability". J E Kennedy har sedan "The capricious, actively evasive, unsustainable nature of psi: a summary and hypothesis".

John Palmer och Vernon Neppe: 'A controlled analysis of subjective paranormal experiences in temporal lobe disfunction in a neuropsychiatric population'. Finns det samband mellan ESP-förmåga och 'temporal lobe disfunction'? Kanske återkommer vi med ett mer utförligt referat.

Caroline Watt och Peter Ramakers: 'Experimenter effects with a remote facilitation of attention focusing task: a study with multiple believer and disbeliever experimenters'. Kan man bli störd i sin koncentration av någon som försöker göra detta med psi? Ungefär detta studerades i detta experiment, det fjärde i en serie. Försöket redovisades på PA-kongressen i Paris förra året.

Matthew Smith följer med 'The psychology of the 'psi-conducive' experimenter: personality, attitudes towards psi, and personal psi experience'. Vad tror forskare som har rykte om sig att lyckas i experiment? Finns det samband mellan hur de lyckas och hur de uppfattas?

Chris Roe, Nicola Holt och Christine Simmonds skriver om: "Considering the sender as a pk agent in ganzfeld esp studies". Vilken betydelse har 'sändaren' i ganzfeld-försök (försök med telepati)?

Sedan följer då en sammanfattning av Sheldrake och Pamela Smart om 'videotaped experiments on telephone telepathy'. Kan man känna på sig vem som ringer när man får telefonsamtal?

Hur har parapsykologi berörts i 'Textbooks' i introducerande psykologi, åren 1990 - 2002. James McClenon, Miguel Roig, Matthew Smith och Gillian Ferrier har utrett och redovisar.

Charles Tart skriver om 'Spiritual motivations of parapsychologists? empirical data'. Tart redovisar en enkät han gjorde bland parapsykologer för några år sedan inför ett anförande han skulle ha på en PA-kongress.

James McClenon skriver sedan minnesord om en av de stora skeptikerna under senare år, Marcello Truzzi, 1935 - 2003.

Kan modern fysik och flera dimensioner förklara nära-döden-upplevelser?

Tidningen Journal of near-death Studies (JNDS) har fungerat som organ för IANDS (International Association for Near-Death Studies) i 22 år och har under den tiden överlevt ändring av titel, frekvens och förläggare, där varje förändring speglar en utveckling. Detta nr är det sista utgivet av Kluwer Academic/Human Sciences Press.

Redaktören Bruce Greyson beskriver sommarnumret 2003, nr 4 i sitt förord.

Numret börjar med två teoretiska artiklar "Kartlägga hyperdimensionella modeller för nära-döden-upplevelser". Först är det Akutläkaren Robert Brumblay som i 'Hyperdimensional Perspectives in out-of-body and near-death expereinces' visar hur samtida fysiska modeller för hyperdimensionella universa stödjer nära-döden-upplevares perceptioner av andra dimensioner bortom de vanliga rum och tid. Han jämför alltså NDU-er och UKU-er med nya teorier i modern fysik som förutsäger att universum har fler dimensioner än vad som är uppenbart för oss. Sedan är det oberoende eleven Gordon Greene som utvecklar sin tidigare analys av en modell med flera rumsdimensioner, och använder ett särskilt schema med fraktaler för att förklara anomala egenskaper i perceptioner under NDU-er.

De publicerar sedan anmälan av två nya böcker som undersöker sambandet mellan psykoaktiva droger och nära-döden-upplevelser. Först är det den transpersonelle psykologen James Fadiman och advokaten och redaktören Jordan Gruber som anmäler psykiatern Rick Strassman's 'DMT: The Spirit Molecule', en vidsträckt redogörelse för Strassman's pionjärarbete med den psykodeliska drogen dimethryltrypamin och dess relation till NDU-er och andra mystiska upplevelser. Sedan anmäler Strassman neuropsykiatern Karl Jansen från Nya Zealand och hans bok Ketamine: Dreams and realities, en grundlig sammanfattning av den 'dissociative' bedövande 'ketamine' och dess förmåga att inducera NDU-liknande upplevelser.

Numret avslutas med två brev. Fysikern Philip Reinhart undersöker relevansen för NDU-er i William James skrifter för ett sekel sedan, och psykologen David Lester erbjuder en metodologisk kritik av argument från båda sidor kring frågan om NDU'er ger bevis för överlevnad.

Kan man avgöra vem som ringer innan man lyfter luren?

Carlos Alvarado och Nancy Zingrone har första artikeln i julinumret 2003 av Journal of Society for Psychical Research (JSPR), 'Exploring the factors related to the after-effects of out-of-body experiences', dvs hur man uppfattar sig själv och hur man påverkas av en ut-ur-kroppen upplevelse.

Sedan publicerar Rupert Sheldrake och Pamela Smart ett Experiment med telepati vid telefonsamtal. Sheldrake är mycket bra på att göra experiment kring helt vanliga händelser, och den kanske vanligaste, att man kan säga vem som ringer innan man lyfter luren är det väldigt få som har testat. Rupert Sheldrake har nu börjat med detta. Försöket är mycket signifikant.

Amelia Callaghan och Harvey Irwin fortsätter med 'Paranormal belief as a psychological coping mechanism',

Michael Thalbourne kommer sedan med 'Theism and belief in the paranormal'.

Sedan följer recensioner av böcker, bl a Hilary Evans 'Seeing ghosts - experiences of the paranormal', recenserad av Michael Perry, F. Holmes Atwater 'Captain of my ship, master of my soul', recenserad av Hilary Evans, och Robert Petersons 'Lessons out of the body: a journal of spiritual growth and out-of-body travel', recenserad av J.C.Poynton.

En bok av visst intresse kan vara 'Miracles of the Bible: The Old Testament in the light of psychical research and related studies' av Manfred Cassirer, om parapsykologiskt orienterade upplevelser i Bibeln.

Experimenten kring psi-spåret granskas

I Folkvett nummer 2 2003 redovisas en granskning av de experiment Jens Tellefsen och Nils-Olof Jacobson gjorde för flera år sedan och som också belönades med ett pris Jesper Jerkert redovisar en mycket detaljerad och delvis konstruktiv granskning han gjort av denna rapport. Han har dock inte tagit stor hänsyn till projektets förutsättningar. Huvudinnehållet i hans artikel är kritik, som Nils-Olof Jacobson uppskattar men också planeras kommentera (och bemöta) i ett kommande nummer.

Konferenser framöver

Engelska sällskapets 27:e internationella konferens

Hålls i år den 5 - 7 september i Manchester, vid University of Manchester Institute of Science and Technology. Se mer på www.spr.ac.uk.

Association for the Scientific Study of Consciousness

ordnade 30 maj - 2 juni sin sjunde årliga konferens, om Models and Mechanisms of Consciousness, vid University of Memphis. Se http://www.cs.memphis.edu/ãssc7. Frågor på epost assc7@memphis.edu. Bland föredragshållarna märks flera välkända skribenter i JCS.

Det sjätte Europeiska SSE-mötet (Society for Scientific Exploration) blir 29 - 31 augusti i Paris, vid Institut d'Astrophysique de Paris. Tema för programmet blir 'On the nature of science'. Bland medverkande föreläsare märks Henry Bauer, Jacques Benveniste och David Lorimer. Mer om programmet finns på http://membres.lycos.fr/groupepsa/. eller på www.scientificexploration.org.

Vi hoppas ju på Parapsykologikongress i Stockholm år 2006.

Jag blir påmind om detta när jag ser en notis i DN den 29 juli om att det veckan före, 31/7 - 5/8 ordnas VM i trolleri i Stockholm. Det skulle kunna bli ganska 'märkligt' att VM i trolleri i Stockholm följs av att den största parapsykologikongressen som ordnas blir av i samma stad veckan därefter! Det är ju trots allt liknande fenomen vi är intresserade av, men vi är rent vetenskpligt intresserade av dem ! Underhållning följs av strikt vetenskap!

Interna ärenden

Medlemskap med nyhetsbrev enbart via epost

På årsmötet beslutade vi om särskild rabatt för de som var intresserade av nyhetsbrev enbart via epost (Internet), men klargjorde att några tekniska frågor återstod att lösa. Nu har vi diskuterat detta i styrelsen och fann dels att många tekniska frågor var svåra att lösa, såsom vilka som ska ha tillgång till epostregistret (och hur), dels att väldigt få har anmält detta intresse. Så för närvarande får denna fråga vila. Vi fortsätter skicka ut nyhetsbreven

till alla och de som har epost får ofta också epostmeddelanden om föredrag och annat.

Biblioteket. Några i styrelsen, inkl undertecknad besökte biblioteket på försommaren för att se hur det såg ut. Det var mycket inspirerande att se boksamlingen. Erik Nissen, Louise Ramsby och Eve Suurvee har nu i sommar börjat gå igenom alla boktitlar vi har, steg 1 nedan. Det är nästan klart. Här är de steg som vi tror sedan väntar:

1) Stämma av böcker mot kartotektskort

2) Scanna in kartotekskorten till bildformat

3) Eventuellt tolka bildformatet till text

a. med OCR-programvara

b. matcha ihop numrerade kort med onumrerade som handlar om samma bok

c. manuell korrektur/komplettering

4) Bygga upp ett sökbart register

5) Ordna så att böcker kan lånas, och/eller läsas i lokalen för medlemmar

6) Göra detta register tillgängligt

a. via web-sida

b. via Libris

7) Flytta över tidskrifter (och ev böcker) från Frescati

8) Komplettera registret med det som tidigare ej registrerats på kort

Vi hoppas kunna ta ett steg i taget. Vill någon mer hjälpa till med något steg, hör av er till undertecknad.

Vill du vara med och bilda en forskningsgrupp ?

Av Staffan Andersson

Det finns tre frågor som jag menar är av stor betydelse om man vill bedriva forskning:

1. Empirism

Forskning om omstridda fenomen, som till exempel telepati, bör utgå ifrån det empiriska materialet, som består av vittnesmål. De teorier om jordmagnetism, stjärntid och liknande, som en del parapsykologer intresserar sig för, har en mycket svag förankring i det empiriska materialet.

Så länge det handlar om vittnesmål bör psykologi vara den primära hjälpvetenskapen - inte fysik, astronomi eller geologi. Alltså: Ad fontes!

2. Objektivitet

Ingen teori bör favoriseras därför att den stöder, eller tycks ge stöd åt, en viss världsbild, religion eller filosofi. Vår uppgift är att förklara vittnesmålen, inte att återupprätta andens överhöghet över materien, eller liknande. Många parapsykologer ägnar sig åt metafysisk

spekulation under vetenskaplig täckmantel, något vi borde markera distans till.

3. Effekt/signalstyrka

Resultatet av den forskning som hittills utförts är magert. Effekterna är svaga - försumbara skulle en del säga. Man har därför satsat på omfattande studier, och på att lägga ihop resultatet av flera studier i så kallade meta-analyser. På så sätt kan man få resultat som är statistiskt signifikanta.

Det finns dock mängder av invändningar mot denna metod. Ju svagare effekten är, desto lättare är det för fel i form av slarv, omedveten manipulation med mera, att smyga sig in. Man borde hellre försöka uppnå en hög signalstyrka, än att ägna sig åt kreativ bokföring.

Person/Situation-perspektivet

Var börjar man? Det empiriska materialet består som sagt av vittnesmål, och därmed också av vittnen. Vissa personer förefaller uppleva dessa fenomen oftare än andra. Det finns också vissa situationer som tycks speciellt gynnsamma. (Enligt vittnesmålen alltså.)

Förslagsvis kan man ta dessa två begrepp som utgångspunkt. Att identifiera egenskaper hos personer och situationer som förefaller ha med fenomenen att göra, och kombinera dessa till "händelser" som man sedan försöker efterlikna i kontrollerade försök.

Så arbetar många redan idag men det behövs mycket mer. Idag tycks fler diskutera kvantfysik än personlighetsteorier. Och gapet mellan en "händelse" i verkligheten och dess motsvarighet i laboratoriet är många gånger påfallande.

Nya medlemmar på tidskriftsforum

Vi är sedan i somras medlem i Tidskriftsverkstaden på Östgötagatan i Stockholm. Vi är med i deras katalog, http://www.tidskrift.nu, så där hoppas vi framöver kunna publicera utdrag ur Parapsykologiska Notiser och Nyheter, samt också kunna informera om de föredrag vi ordnar.

Utlysning av anslag från JBM har skickats ut till universiteten i augusti. Nu får ni den också med detta nyhetsbrev.

Färsk rapport om biblioteket

Jan Fjellander rapporterar följande vid pressläggningen av detta nyhetsbrev.

Inventering av böckerna från bokdepån

En noggrann inventering av bokbeståndet har skett och i dagsläget är cirka 1200 böcker av de cirka 1400 inventerade, dvs de står på hyllan och det finns matchande bibliotekskort. Några frågetecken finns kring enstaka volymer. Inget tyder på saknade böcker.

Flyttning av böckerna från Statens Psykologisk Pedagogiska bibliotek i Frescati

Under sommaren har hela beståndet av böcker samt gamla o nya tidskrifter från universitetsbiblioteket flyttat till lokalen: c:a 200 speciella böcker samt alla tidskrifter både i inbundna volymer och lösa nummer. Sammanlagt 31,5 hyllmeter.

Uppläggning av elektroniskt register över samtliga böcker och tidskrifter.

Jan Fjellander har med initial hjälp från Jonas Liljegren arbetat med att föra över de existerande bibliotekskorten till elektroniskt format. Syftet är att göra ett register som är sökbart i första hand på titel och författare. Så småningom även på enskilda sökbegrepp men det är ett stort jobb att indexera böckerna.

Ambitionen är att till Nyår kunna ha en lista över samtliga böcker tillgänglig och att denna även skall kunna göras allmänt tillgänglig genom att läggas upp på vår hemsida. En tryckt version i alfabetisk författarordning bör även lätt kunna göras.

Biblioteket en inspirationskälla !

Det är mycket spännande att bläddra i alla dessa fantastiska böcker. Man får en enorm lust att börja läsa i dem. Inte minst fascinerande är de äldre böckerna varav många är absoluta rariteter. Det är en spännande utmaning att skapa ett system där vi dels

• bevarar denna unika boksamling men också
• gör den så allmänt tillgänglig som möjligt utan att samlingen förskingras samt
• i möjligaste mån försöker komplettera den.

PS Senaste nytt om professuren i Lund

I Rapport, TV1 den 3 september fanns ett inslag om den nya professuren i Lund med anledning av att ansökningstiden gick ut den dagen.

Aftonbladet hade ett reportage dagen därpå då de framför allt kort presenterade en av de mer seriösa sökanden, Adrian Parker från Göteborg.

I Tv-inslaget fanns bl a följande (hämtat från SVT:s hemsida):

Professur i parapsykologi populär

I dag går ansökningstiden ut för den nyinrättade professuren i parapsykologi vid Lunds universitet. Tjänsten har lockat sökande från såväl Holland som Tyskland och USA.

Favorit att leda forskningen om bl a telepati uppges vara skotten Adrian Parker, sedan tio år knuten till Göteborgs universitet.

"Öppen attityd"
Enligt Lunds universitet har ett tjugotal personer, varav ett antal väl meriterade och internationellt kända, sökt professorsjobbet.

-Det är en psykologikompetens vi söker, men de ska ha sysslat med och dokumenterat sin erfarenhet av forskning kring närbesläktade ämnen som just parapsykologiska fenomen, säger dekanus Göte Hansson vid Lunds universitet till SVT:s Rapport

Göte Hansson ser inget fel i att universitetet forskar i parapsykologi.
-Det är viktigt att vi har en öppen attityd till att söka efter kunskaper.

Andra läroinstanser har varit kritiska mot professuren.
-Det finns alltid mycket känslor när det gäller ovanliga ämnesområden, kommenterar Göte Hansson.

"Ska bli seriöst"
I den kommande professorstjänsten ingår att undervisa.
-Om det blir i parapsykologi kan jag inte avgöra ännu. Men att det kommer in parapsykologi i undervisningen verkar väl ganska naturligt, säger Göte Hansson.
Är det seriöst?
-Det ska bli seriöst om vi ska syssla med det.

Vilka söker tjänsten

Jag har från Lunds Universitet fått en lista på de som sökt, sammanlagt 29 personer. Av de mer seriösa sökandena finns följande:

Ph.D., professor Etzel Cardeña, Edinburg

Ph.D., professor Deborah L. Delanoy, Northampton

Ph.D. Joop Houtkooper, Giessen

Ph.D. Adrian Parker, Göteborg

Dr. Phil. Harald Walach, Basel

Ph.D, professor Richard Wiseman, Hatfield

Etzel Cardena kan vara intressant om han tillhör staben vid Koestler chair, Edinburghs universitet.

Men övriga av dessa sökande är välkända inom den parapsykologiska världen.

Joop Houtkooper har varit verksam i Nederländerna (och då kollega med Martin Johnson), senare också i Freiburg och nu i Giessen.

Harald Walach är chef över Dr Stefan Schmidt som besökte oss i våras.

Richard Wiseman känner vi som skeptiker. Vi återkommer till honom i nästan varje nyhetsbrev, så honom känner ni väl till. Dessutom besökte han oss vid vårt 50-års-jubileum 1998. Hans främsta mål verkar vara att visa hur vi lurar oss själva, också viktigt, men det är nog inte riktigt det professorn i Lund ska fokusera på.

Deborah Delanoy är enda kvinna och i övrigt mycket välmeriterad, så hon torde vara en stark kandidat. Hon har besökt oss flera gånger.

Adrian Parker är ende svensk (väl känd för er) och därför en het kandidat, därtill mycket meriterad.

Vi prenumererar på alla stora parapsykologiska facktidskrifter. Vill du själv läsa dem kan du stå med på cirkulationslista. Hör av dig till ordförande.

Nästa nyhetsbrev beräknas utkomma i slutet av oktober

Vill du följa den spännande utvecklingen ? Vad händer med den nya professuren i Lund? Fler spännande föredrag väntar…

Om Du inte redan förnyat ditt medlemskap för 2003, gör det och ge oss möjlighet att sprida information om forskningen! Medlemsavgiften för år 2003 är 200:-, för pensionärer och studerande 170 :-.

Gåvor P-r H-g 330 kr, E-th L-e 100 kr. Summa 430 kr.

Tack för gåvorna !

************************************************************************