I Vital Signs nr 3 2002 rapporteras det från den årliga konferensen i Seattle. Bl a återger man inlägg från Dr Melvin Morse, som bl a skrivit Closer to the light: learning from the near-death experiences of children. Man återger också talande inlägg från Bruce J Horacek, Ph D: Are near-death experiencers out of their bodies or out of their minds?

I NDU-skriften Journal of Near-Death Studies nr 1 hösten 2001 återges en enkät från Tyskland om olika slag av NDU-er. Vidare redovisas 'kunskap och attityder hos sjuksköterskor i Italien relaterade till Nära-döden-upplevelser'. Bland bokanmälningar finns en feminists syn på Raymond Moodys The last laugh.

Här vill jag också nämna en 6 sidor lång artikel av Göran Grip i senaste Sökaren, nr 6, där han redogör för historien om den kända nära-döden-skon som någon såg i en NDU, och om hur Dan Larhammars elever (han är ordförande för skeptikerna i Sverige) var förberedda inför föredraget Göran Grip höll för dem om NDU.

Ny hemsida på svenska om nära-döden-upplevelser: http://home.swipnet.se/NDU. Ansvarig är Kajsa Öhrström.

Jag blir lite förvånad när jag i senaste numret av Paranormal Review, oktobernumret ser tre olika inlägg som alla kritiserar Richard Wiseman. Eftersom han är en av de viktigare kritikerna idag, tycker jag det är viktigt att denna debatt uppmärksammas. Adrian Parker (AP) fortsätter sin debatt med RW: "Finns det anledning att engagera sig i Perrott-Warrick-fonden när den ständigt skapar bitterhet bland professionella parapsykologer, inklusive de skeptiska? Det återkommande temat verkar vara att det är för mycket fokus på 'backtracking' (att sätta i backen) och en brist på förtroende i överenskommelser."

AP upprepar: När Wiseman och Milton har talat inför skeptiska åhörare, varför har de då inte nämnt de mest positiva psi-resultaten under de sex åren de fick stöd av Perrott-Warrick, försöken Schlitz och Wiseman gjorde med försöksledareffekten? Inte heller nämnde de dessa resultat i artikeln i Psychological Bulletin! Varför följdes inte detta experiment upp omedelbart av de stora fonderna vid Hertfordshire i stället för att vänta flera år och då använda medel från BIAL-fonden i Portugal? Varför upphävde W och M överenskommelsen att invänta svar från professor Robert Morris när de forcerade fram publiceringen av Psychological Bulletin? Jag ser dessa frågor som viktiga för den professionella etiken, snarare än "påhopp".

Mick O'Neill fortsätter sin debatt med RW i 'Wiseman versus Psi - the bigger picture':

Han menar att RW manipulerar media och dessutom blandar ihop sina roller. Han vill framför allt bli 'den store avslöjaren' (och är på god väg att lyckas skapa sig den imagen i engelsk media) som alltid kan visa att ett påstått psykiskt fenomen inte är paranormalt. . Hans ambition att bli 'avslöjare' gör att han tummar på sin seriösa roll som kritiker. Han drar då på sig kritik, oftast befogad. Det är synd, för seriösa kritiker behövs, vilket också Adrian Parker påpekar i sitt inlägg.

Gary Schwarz fortsätter med kritik av RW i 'Noggrannhet och upprepbarhet i onormal kommunikation efter döden mellan två begåvade medier: efterlysning av balanserad skepticism baserad på bevis'. Förutom att påpeka att två argument från Wiseman&O'Keeffe inte håller, så är det framför allt behovet av en balanserad skepticism, baserad på bevis han vill uppmärksamma. Är det möjligt för en skeptiker, frågar Schwarz att bidra med kritik på ett sätt som är balanserat och sant gentemot hur data ursprungligen rapporterades i den publicerade forskningsrapporten?

Mellanrubriker: möjligt sinnes-läckage: vad innebär det ?', möjliga bedömningsfel: kan det förklara resultaten?', 'olämpliga kontrollgrupper: vad ska kontrolleras', 'att välja att ignorera viktiga data - vad avslöjar egentligen de data man har?'.

Gary Schwarz avslutar inlägget : Om skeptiska kritiker tillåts att välja vilka data de vill använda, och ignorera de data som inte är förenliga med deras kritiska spekulationer och påståenden, praktiserar de enligt min uppfattning inte ansvarsfull vetenskap. Vem är engagerad i bedräglig vetenskap, medierna eller skeptikerna?

Dialog om kriterier för en balanserad och ansvarsfull skepticism, med integritet skulle vara välgörande. Om skeptisk kritik ska tas på allvar, måste man anstränga sig att praktisera balanserad skepticism, baserad på bevis.

Det är ingen tvekan om att forskning om kontroversiella frågor ska hanteras med skepticism, och Wisemans och O'Keeffes kommentarer är, i princip, uppskattade. Skeptiker har dock ett stort ansvar att 'praktisera vad de lär ut' (leva som de lär) och erbjuda sina tjänster på ett ärligt och balanserat sätt.

I brist på trovärd balanserad kritik har jag kommit till följande preliminära slutsats: När man tar hänsyn till alla data är det just nu hypotesen 'kvarstannandet' av 'consciousness' (Schwarz, med Simon, in press) som förklarar den största mängden data. Framtida forskning får bekräfta eller dementera denna slutsats.

I ett brev nyligen publicerat i JSPR, avslutade jag med att citera ett påstående, refererat i Daily Telegraph: "Wiseman sade, 'Jag är inte särskilt imponerad av vad jag hittills sett'. Om Wiseman och andra skeptikers felaktiga kritik ska tas på allvar borde jag kanske säga till Wiseman: "Jag är inte särskilt imponerad av kritiken jag hittills sett."

Vad händer när två av våra mäktigaste kulturella krafter – vetenskap och religion – möts på ett av världens mest kända och välrenommerade forskningsuniversitet? Sexton väletablerade och erkända vetenskapsmän och teknologiska ledare kommer offentligt att besvara denna provocerande fråga vid årets Boston Conference on Science and the Spiritual Quest (i Memorial Church på Harvard University, Cambridge, Massachusetts, 21-23 oktober).

Initiativtagare är "the Science and the Spiritual Quest Program (SSQ)" på Centret för Teologi och Naturvetenskaperna. Detta center har också arrangerat och ansvarar för konferensen tillsammans med de båda co-sponsorerna : the American Association for the Advancement of Science: "the Dialogue on Science" (den amerikanska sammanslutningen för vetenskapliga framsteg: "vetenskaplig dialog") och the Center for the Study of World Religions (centret för studier av världsreligionerna).

Några av världens ledande vetenskapsmän och teknologiska experter kommer att delta, bl a

två Templeton-pristagare, biokemisten Arthur Peacocke, Oxford University, och teoretiske fysikern Paul Davies, Imperial College of London och Adelaides universitet. Från Stanford University kommer neurovetenskapsmannen William Newsome och från Boston University Terrence Deacon, biolog med inriktning mot mänsklig evolution. Robotexperten Manuela Veloso från Carnegie Mellon-universitet deltar också, liksom många många andra.

Vi hoppas kunna återkomma med referat från konferensen. Lisa D.

Frågan om vad medvetandet har nu blivit så legitimt inom forskningen att Sveriges Radio nu i december har sänt tre program i Filosofiska rummet, P1 där framstående forskare diskuterat Vad är medvetande? med rubriker som Var sitter medvetandet och Hur kan man se på medvetandets utveckling? I första programmet är frågan om vi egentligen kan begripa något om medvetandet med vårt medvetande eller blir det som fisken som inte kan säga något om vattnet den simmar i?
Gäster: Peter Gärdenfors, kognitionsforskare från Lunds universitet, Susanna Radovic, filosof från Göteborgs universitet och Hans Ruin, filosof från Stockholms universitet och Södertörns högskola. Programledare: Joanna Rose, producent: Marie Wennersten. I andra programmet 9/12 medverkade bl a Peter Århem, professor i neurofysiologi vid KI. Jämför hans artikel i Aktuell Parapsykologi nr 13 1991, Kan neurofysiologin förklara medvetandet?

Guy Lyon Playfair skriver under rubriken Mediawatch i januarinumret av Paranormal Review om märkliga händelser kring Geller, då denne var en av gästerna vid tidningen Jewish Telegraphs 50-årsmiddag, som tidningen skrev om 15/12 2000. Vi mötte på middagen Liverpools Lord Mayor Eddie Clein, med Liverpools juvel runt halsen, en snygg diamant, översållad med guld och diamant värderad till ett sexsiffrigt belopp. Uri påpekade att han nog inte borde komma för nära kedjan.... De satt sedan vid var sitt bord, på 6 meters avstånd.

En halvtimme senare hände något. Lord Mayor "Jag sträckte mig precis efter peppar när jag hörde och kände ett oväsen och fann bakstycket på Juvelen hängande bakåt, och böjde sig. Den fortsatte böja sig i flera minuter....

Den hade varit solid som granit när den hängdes runt halsen..." Alla sex nitar som håller fast den ingraverade guldskivan bak på medaljen tycks ha böjts av sig själva till den punkt där skivan helt gick av. Den var också lätt böjd.

Det var många som blev vittne till händelsen, det blev mycket prat och uppmärksamhet i medier över hela världen.

Juveleraren som sedan fick reparera den, fann skadan "mycket ovanlig" och mycket märklig. " I hela mitt professionella liv som juvelerare har jag inte sett något liknande." Även Uri själv var lite förvånad. "Jag måste ha sått ett frö hos Mayor's att något kan hända", sa Geller efteråt. Detta kan vara magi av ett slag, men inte som vi känner till det.

Teol dr och sjukhusprästen Lars Lindström har under många år studerat helande ur religiös synvinkel. Han presenterade i början av 90-talet en avhandling i ämnet vid Uppsala universitet efter studier bl a i England där fenomenet seriöst analyserats under hela 1900-talet.´The churches´ council for health and healing´ är anglikanska kyrkans paraplyorganisation för dessa studier. Två mål kan urskiljas: dels förstås forskning kring helandefenomen, dels också ett närmare samarbete med den medicinska professionen. I Läkartidningen nr 34/2001 har Lars Lindström en 5-sidig artikel införd där han ger några målande exempel på helande efter förbön - det första ett väldokumenterat fall från 1912, det tredje och sista en egen upplevelse från sitt arbete som sjukhuspräst på Samariterhemmet i Uppsala. Han beskriver i artikeln hur forskare kring förra sekelskiftet betraktade sådana händelser som antingen medvetna eller omedvetna bedrägerier, eller som exempel på feldiagnostik eller självläkning. Men kan verkligen sådana tolkningar avgränsas till början av 1900-talet?

I artikeln koncentrerar sig dock författaren på nutiden och dess tolkningar. Han refererar

t ex Otis Rice, "religious director" på St Lukas´ Hospital i New York, som pekar på olika nivåer av helande, och Cyril Richardson vid Union Theological Seminary i USA, vars beskrivning av olika kännetecken på helande återges. Båda dessa forskare betonar att "rena" helande-fenomen är ytterst sällsynta. Speciellt Richardson menar också att "en atmosfär av religiös förväntan" är en nödvändig förutsättning. Lars Lindström instämmer i detta.

Den holländske religionspsykologen Nawas med medarbetare har noga granskat förböns- och healing-begreppet och beskriver de "icke-specifika" (till skillnad från den etablerade medicinens specifika kirurgiska, medicinska m fl typer av terapeutiska åtgärder) faktorer som ingår: de saknar specifik form, men är i de alternativa vårdformerna de enda verkande faktorerna:

• en diagnos som strukturerar den kaotiska situationen och gör sjukdomen gripbar för den sjuke
• en legitimering som skapar tillit hos den sjuke
• en helande miljö som skapar tillit hos den sjuke liksom en positiv förväntan på helande
• emotionell utlevelse som hjälper den sjuke att ge uttryck för sorg, ilska etc
• en helare-patientrelation som stärker den positiva förväntan
• en träning i den kommande nya livsstilen, dvs en träning i att lämna sjukrollen

Listningen stämmer väl överens med de faktorer som brukar framhållas som orsak till att allt fler människor vid sjukdom söker hjälp inom den alternativa medicinen. Men säger den egentligen något om den typ av healing som inte kan klassificeras inom psykosomatiska eller andra kända psykologiska ramar? Healing-begreppet är ju betydligt vidare än så. Se t ex de forskningsprojekt som Jerry Solfvin beskriver (i "Aktuell Parapsykologi" nr 19/2001 sid 8): dels ett försök med drygt 300 hjärtpatienter, dels också med AIDS-patienter i avancerat stadium av sjukdom - samtliga deltog i studier rörande effekten av förbön. Patienterna visste inte om de ingick i försöks- eller i kontrollgruppen, de träffade heller aldrig någon av dem som bad för dem, men resultaten var slående. Se också SPFs medlemsblad "Notiser och Nyheter" maj 2001 där ett genomarbetat forskningsprojekt om healing på cancersjuka möss beskrivs (William F Bengston, St Joseph´s College, New York). Båda författarna tar upp påståendet om att tro krävs för att healing-insatser skall kunna ha en positiv effekt. Och båda författarna kan – mot bakgrund av försök under senare år – påstå att så inte är fallet, vare sig hos patienter eller "helare". Men då talar vi om healing-företeelser i ett vidare perspektiv, inte endast med religiösa förtecken.

Ja, det är en fråga som intresserar många. Många klassiska naturvetare ställer sig väl tveksamma till om djur har ett medvetande (och Dan Larhammar i VoF ställde sig mycket tveksam i sitt föredrag för oss i höstas), men fler och fler är positiva och öppna för möjligheten. Agora for Biosystems, med Hans Liljenström i spetsen (och lokaler i bl a Sigtuna på Sigtuna-stiftelsen), tidigare elev till Jens Tellefsen, ordnade i november 2001 diskussioner och möten med några av de ledande forskarna på området, Bernard Baars, The Neurosciences Institute, San Diego och Katie McGovern, California Institute of Integral Studies, San Francisco. De besökte också bl a Karolinska Institutet och Ultuna. För mer information om deras besök, se www.agora.kva.se, www.sdi.slu.se/~hanslil. E-post: hans.liljenstrom@sdi.slu.se, tel/fax 08-592 50 901.

Obs också att respekterade JCS nästa år, 2002, kommer med ett specialnummer om frågan om djur har ett medvetande och om djur kan ha telepatisk kontakt med människor. Så det finns kanske anledning för Dan Larhammar och VoF att vara lite lyhörda för andra åsikter?

JCS (Journal of Consciousness Studies) redogör nu för vad numren nästa år ska behandla. Ett av dem ska ha temat parapsykologi. Redaktörer för numret är James Alcock och Anthony Freeman. Freeman känner ni igen från artikel på förra sidan om JCS. James Alcock är vi lite bekanta med, då Adrian Parker samarbetar med honom som kritiker när det gäller Adrians egen telepatiforskning (och visat sig mer positiv än man kan tro). Det ska bli mycket spännande att se vilka skribenter de valt att ha med. För att det ska vara berikande bör det vara både skeptiker/kritiker och parapsykologer. Intentionen för numret är att det ska innehålla en balanserad blandning av artiklar representerande 'a wide range of opinions on the question of anomalous or paranormal phenomena relating to consciousness'.

Journal of Consciousness Studies (vol 8, nr 9-10),

Detta nummer är en gåva, skriver redaktör Anthony Freeman i sitt förord. Normalt får man denna samling artiklar när man särskilt bett om dem, eller till en bok. Nu kom de under loppet av några månader och kom att tillsammans utgöra ett specialnr av hur medvetandet växer fram. Numret växte alltså fram, och har temat hur medvetandet växer fram. Första bidrag kommer från Robert Van Gullick, 'Reduction, Emergence and other recent options on the mind-body problem' och kommer från en workshop om 'emergence' han ordnade innan konferensen 'Tucson2000'. Han visar hur olika slag av reduktionism och 'emergence' är parallella och relaterar sig till varandra.

Harry T Hunt fortsätter i 'Some perils of quantum consciousness' att visa på likheterna mellan mikrofysik och medvetandet. Båda för oss till gränsen för vad vi kan observera, men han menar att det inte är en bra grund för att göra några ontologiska uttalanden om naturen i deras relation (ontologi, läran om varandet/GB). Han ser i medvetandet och fysik på kvantnivå två uttryck 'på mycket olika nivåer av komplexitet' av samma organiserande principer, dvs 'emergent ones'.

Läkartidningen överraskar med ett välmatat temanummer, nr 46/01 om KAM, komple-mentär och alternativ medicin (KAM) och dessutom två artiklar om lågfrekventa magnetfält
och cancer (får jag veta i en epost från Per Dalén). Det är en ny redaktör som slagit an en ny ton. Eftersom delar av denna medicin kan ha beröringspunkter med parapsykologi, bl a healing, vill jag informera om det här. Artiklarna är:
Hälsoeffekter av magnetfält? Stark epidemiologi, men okända mekanismer, Internationell konsensus om lågfrekventa magnetiska fält: »Möjligen cancerframkallande«, av Kjell Hansson Mild, Yngve Hamnerius, Lennart Hardell, Mats-Olof Mattsson och Monica Sandström.
Dessa båda artiklar känns som något av en begynnande islossning, skriver Dalén. I ännu
högre grad gäller det raden av artiklar om KAM, bl a:

"KAM -- komplementär eller alternativ medicin -- i Läkartidningen!?" av Karl-Otto Aly,

Efter det här numret av Läkartidningen känner jag, skriver Dalen att Sveriges läkare är på
väg att få upp ögonen för hur omvärlden ser på KAM och på pluralism som en möjlighet inom den medicinska kulturen:

'Komplementär och alternativ medicin - några etiska reflektioner', ' ---- - en utmaning för framtidens hälso- och sjukvård', 'Akupunktur som behandlingsmetod idag - Bakgrund, klinisk användning, mekanismer' och 'Alternativmedicinens värde och gränser'.

Vissa av artiklarna kan finnas på 'nätet', via www.ronden.se/medicinskaar40 m fl länkar.

Norska Notiser, nr 52, 2001. , på web

I detta nummer från vårt systersällskap i Norge redovisas ett föredrag som Dr Annekatrin Puhle från Freiburg hade för norska sällskapet i mars 2001, 'Ghostly apparitions during the time of Goethe', alltså apparitionsfenomenet på Goethes tid.
Nicholas Rose från Univ of the West England höll föredrag på den 24:e internationella konferensen för engelska SPR. Det återges: "Erfaringer med og fortolkninger av fenomenet 'sövnparalyse'" (översättning av Sigrid Smith).
Artikel av Erlendur Haraldsson från JSPR vol 64 nr 858, "Föflekker og påstander om minner fra tidligere liv. Tillfellet Purnima Ekanayake". Slutligen berättas det om Munken i Nidarosdomen, Norges mest berömte spökelse, från ett julemöte i norska SPF, och en spännande bok anmäls: "Psychic wars: Parapsychology in Espionage - and beyond" av Elmar Gruber, en bokanmälan av Hilary Evans från JSPR vol 64, nr 861.

Uppgifter hämtade från hemsidan för Vetenskap och Folkbildning (VoF) (www.folkvett.nu) och deras tidning Folkvett.En av de mest kända skeptiska parapsykologerna, Susan Blackmore, har beslutat att helt lämna området. "För trettio år sedan hade jag en dramatisk ut-ur kroppen-upplevelse som övertygade mig om att paranormala fenomen existerade (...). Men bara några års noggrant experimenterande ändrade allt. Jag fann inga paranormala fenomen ? bara önsketänkande, självbedrägeri, experimentfel och till och med fusk. Jag blev skeptiker. (...) Borde jag känna en plikt att fortsätta att använda [min omfattande] kunskap om jag kan? Nej. Nu räcker det. Det blir aldrig något av det. Det är ett tillräckligt skäl för att sluta. Men det riktiga skälet är kanske att jag är för trött ? trött, framför allt, på att upprätthålla ett öppet sinne. (...) En ny person med påstådda förmågor dyker upp. Jag måste hitta på nya experiment och ta hans påståenden på allvar. Han misslyckas ? igen. Jag ser en bild på Cherie Blair med hennes 'bioelektriska sköld'. (...) Jag genomför testerna. Skölden fungerar inte. Ingen vill veta det, för negativa resultat är inte nyheter. En man förklarar hur utomjordingar implanterat något i hans gom. Tester visar att det bara är en plomb ? men det kunde ha varit... Nej, jag behöver inte tänka på det sättet mer."

Flera utmärkta artiklar av Susan Blackmore finns på nätet, se referenser angivna på VoFs hemsida.

Ur VoFs hemsida, www.folkvett.nu

Stockholms universitet ger kurs om pseudovetenskap

Fysikum vid Stockholms universitet ska i samarbete med KTH för första gången ge kursen "God och dålig vetenskap" vårterminen 2002. Kursen är på 5 poäng och går på kvällstid. Den kräver endast allmän behörighet (genomgången gymnasieskola). Bland annat kommer man att ta upp kreationism, kvacksalveri, slagrutor och astrologi.

Uri Geller uppmärksammas (i Paranormal Review, oktober 2001), dels med en notis om vad som hände vid en middag (finns i sin helhet på hemsidan), dels i John Beloffs artikel om två av de främsta 'medierna' under 1900-talet, där Beloff som annars är en mycket försiktig och kritisk person, faktiskt försvarar Geller. Det är ganska anmärkningsvärt. Det finns kanske skäl att faktiskt intressera sig för vad Geller sägs kunna åstadkomma ! För om Beloff uppmärksammar honom, så kan man inte enkelt bortse ifrån honom, som de flesta idag gör.

Slutligen skriver John Beloff 'The Serios effect and the Geller effect: två exceptionella paranormala fenomen på 1900-talet'. Det får väl anses ganska anmärkningsvärt att en av de mest seriösa parapsykologerna, psykologerna och filosof av rang på ett positivt sätt skriver om Uri Geller. Geller står inte högt i kurs hos särskilt många, inte ens bland parapsykologer. Så denna artikel kan vara mycket berikande att läsa, för även 'tanke-fotografen' Ted Serios är anmärkningsvärd.

Vad händer i hjärnan när man vill utföra något, men 'handlingen' inte går via musklerna, som fallet är vid psykokinesi ? Kan det vara intressant att jämföra med vad som händer vid en 'vanlig' viljeansträngning som följs av en handling via musklerna?

Detta avhandlas i Journal of Consciousness Studies nov 2001, som har temat Conscious intention and brain activity.

Glen Braddock skriver om 'Beyond reflection in Naturalized Phenomenology', Michael Kurak om 'Buddhism and Brain Science' och Jûrgen Schröder om 'Higher Order thought and Naturalist Accounts of Consciousness'.

Bland böcker som anmäls: Ken Wilbers 'A theory of Everything' och Edelman och Toninis 'A Universe of Consciousness' (rubrik på recensionen: The biological conditions of Consciousness).

Artikeln som bidragit till numrets tema är av Pattrick Haggard och Benjamin Libet och heter just 'Conscious Intention and Brain activity'. Problemet med den fria viljan är central för moderna vetenskapliga studier av medvetandet. Ett antal viktiga experiment av Libet har antytt att medvetna intentioner växer fram som ett resultat av aktivitet i hjärnan. Detta står i kontrast mot traditionella begrepp som fri vilja, där medvetandet kontrollerar kroppen. En studie genomförd senare av Haggard och Eimer har ytterligare studerat relationen mellan intention och hjärnprocesser, och fastställer att händelsen att man blir medveten (conscious awareness) om intention är kopplad till valet av specifikt agerande, och inte till den tidigaste initieringen av processerna kring handlandet. Utbytet av åsikter i artikeln utforskar sambandet mellan medveten intention och hjärnaktivitet.