Vi drabbades i höstas av situationen att inte kunna få ut nyhetsbreven i tid till föredrag. Endast de som hade e-post fick information om föredragen, och några egentliga nyheter utöver föredrag nådde inte er. Fr o m nu ska det bli säkrare på denna punkt. Om vi inte kan få fram det mer genomarbetade nyhetsbrevet som Jan Fjellander tidigare utformade, så utformar jag ett enklare nyhetsbrev i stil med de vi tidigare skickade ut. Så ni ska alltid vara säkra på att få information om föredrag i tid. Dessutom tar vi med några av de mer intressanta nyheterna och referat ur tidskrifter.
I föregående Medlemsblad var jag inne på att ha två olika nyhetsbrev, med olika namn. Jag tror inte längre det är varken nödvändigt eller önskvärt. Så vi fortsätter med samma namn som förut, Notiser och Nyheter, ibland med några temasidor, t ex ett nummer före sommaren där det blir mycket om telepati med ganzfeld-tekniken.
Med detta medlemsblad närmar vi oss den omfattning på nyhetsbreven som vi räknar med att ha framöver. Vi har några notiser som har varit liggande sedan i somras. Dessutom är vi glada att också kunna presentera lite färska/re nyheter.
Vi presenterar först två mycket viktiga böcker om reinkarnation, skrivna av den ledande forskaren Ian Stevenson. Han har i två mycket digra volymer sammanställt sin forskning under många år. Presenterar böckerna gör en av Europas ledande parapsykologer, tillika filosof av rang, John Beloff. När han nu menar att vi bör ta reinkarnation på allvar är det inte en slutsats man så lätt kan avfärda. Hans recension har vi därför bedömt som mycket intressant.
Påverkade av denna recension, men också av konferensen förra året med 'spökeri-' och poltergeistforskarna William Roll och Andrew Nichols publicerar vi också två lite mer lättsamma notiser, för sådana behövs också. Det gäller dels paranormala musikmanifestationer, dels en spökklubb i England. Båda två tillhör fenomen och intresse i parapsykologins barndom. Numera skrivs det inte så mycket om paranormal musik eller 'spökeri'-intresse, men det finns en riklig dokumentation av båda dessa fenomen.
Ett annat tungt inslag i detta nyhetsbrev är de idéer professor Robert Morris presenterade i ett anförande på Parapsykologikongressen i Stanford, USA år 1999. Som Europas ledande parapsykolog har hans idéer stor tyngd. Han analyserade situationen för parapsykologin och de svårigheter man har framför sig.
Vidare fick vi helt nyligen ett nytt nummer av tidskriften JSE (Journal of Scientific Exploration), med bl a en stor redogörelse för ett försök vid tre laboratorier om hur människan mentalt påverkar maskiner. Vi planerar en utförlig sammanfattning, men skriver här några rader om denna artikel.
Ni har då och då sett att vi publicerat inslag ur tidskriften Journal of Consciousness Studies. Det är en ledande tidskrift som även icke-parapsykologer nämner med respekt och intresse, och som behandlar forskningen kring medvetandet i vid bemärkelse.
De har ofta något tema i sina nummer, och nu meddelar de att de planerar två nummer av särskilt intresse för oss. Ett nummer kommer speciellt att gälla frågan om djur har medvetande (och kan kommunicera telepatiskt med människan), ett annat kommer att beröra parapsykologisk forskning, två tema som vi självkart är mycket spända på hur de ska tas emot.
Vi återkommer med en utförligare introduktion till denna tidskrift.
Bland övriga referat vill jag särskilt uppmärksamma er på en artikel om healing på avstånd i Läkartidningen - de brukar ju sällan beröra ämnen vi är intresserade av, men nu har det hänt. Om detta skriver Lisa Dominique, som också kommenterar en artikel ur Illustrerad Vetenskap om vad som händer vid trans. Bl a bibringas vi en ny innebörd i schamanernas uttryck "onda andar". Det kanske motsvarar vårt begrepp "skadlig stress"! Forskningen sker i Giessen, Tyskland, som också är inblandad i forskningen av hur människa och maskin samverkar, se längre fram i detta nr.
Joakim Westerlund, Stockholms Universitet , fick 25.000:- för att upprepa ett försök kring presentiment, ett försök som Dean Radin rapporterade 1997 och mottagits med stort intresse. Det gäller en sorts prekognition, vissa människor tycks ibland kunna ha förkänning av vad som skall hända dem.
Jan Dalkvist, Stockholms Universitet, fick 20.000:- för fortsatta analyser av Telepatisk gruppkommunikation av emotioner.
Anneli Goulding och Adrian Parker, Göteborgs Universitet, fick 20.440:- för Undersökning av likheter och skillnader mellan psykosliknande upplevelser och psi-upplevelser med hjälp av digital ganzfeldteknik.
Vilka problem ser Robert Morris att parapsykologin har? I juni-numret 2000 av Journal of Parapsychology publiceras det anförande Robert Morris gjorde vid PA-kongressen i Stanford 1999 i ett sk inviterat anförande. Under rubriken Parapsychology in the 21th century redogör han för tio områden där parapsykologin har potentiella svårigheter att hantera. Det är en översikt av forskningen och dess problem, som vi gärna vill sprida, sammanställd av en av dess ledande forskare. Vi presenterar därför här en översättning av sammanfattningen och avser återkomma med ett mer utförligt referat.
Sammanfattning: För tio år sedan identifierade författaren tio områden av möjliga svårigheter som parapsykologin möter när man nu närmar sig det sista århundradet på 1900-talet: (1) Parapsykologi har samband med problematiska metafysiska ursprung; (2) Parapsykologi har samband med begrepp som blivit utnyttjade i det förflutna; (3) Parapsykologi kan lätt förknippas med illusion och inbillning; (4) Parapsykologi hotar vår ordentliga vetenskapliga metodologi; (5) Parapsykologi tvingar oss att titta på vissa teoretiska begrepp vetenskapen har funnit problematiska i det förgångna; (6) Parapsykologi hotar bestämda trosföreställningar om hur vår värld fungerar; (7) Parapsykologins mest uppenbara potentiella forskningsprojekt väcker ofta etiska frågor; (8) Parapsykologi inbegriper studiet av komplexa, öppna system; (9) Parapsykologi har problem med att skapa och testa teoribaserade hypoteser; (10) Parapsykologi har ofta betecknats som en pseudovetenskap av filosofer och sociologer.
Detta anförande granskar dessa tio områden och visar på sex strategier som parapsykologin kan ta till sig när det nu snart träder in i 20:e århundradet: (1) Vi behöver mer fullständigt utvärdera vad vi har lärt oss; (2) Vi måste lära oss mer av våra negativa resultat; (3) Vi borde fokusera på mått som have a good track record i termer av effektstorlek och konsistens; (4) Vi måste bryta ner barriärerna mellan "skeptiker2 och "forskare"; (5) Allt eftersom vi drar till oss intresse från experter på andra områden, måste vi integrera mer effektivt med dem och deras experter; (6) Vi behöver som individer och grupp bli mer effektiva när vi har att göra med media.
Ian Stevenson har dokumenterat minnen i form av
födelsemärken och födelsedefekter!
I aprilnumret 2000 av Journal of
the Society for Psychical Research (JSPR) skriver John
Beloff, psykolog och ledande parapsykolog i Edinburgh, om
två böcker av Ian Stevenson :
- Reincarnation And Biology: A contribution to the Etiology of Birthmarks and Birth Defects. 2 volymer. 2 268 sidor.
- Where reincarnation and Biology Intersect, 203 sidor.
´Encyklopediskt´ är det första ord John Beloff kommer att tänka på när han studerar Ian Stevensons arbeten om reinkarnation. I dessa båda utgåvor har Stevenson samlat de delar av sin forskning som har anknytning till födelsemärken och medfödda missbildningar, dels i form av en komplett vetenskaplig presentation, dels också i en för gemene man mer lättillgänglig populärvetenskaplig översikt. I båda utgåvorna finns gott om fotografiska illustrationer, de flesta i färg.
Enligt Stevenson är det uppenbart att många som under sina första år minns en tidigare existens har en våldsam död bakom sig, och att de födelsemärken de nu har stämmer väl överens med dödliga skador som dokumenterats i sjukhusjournaler, röntgenbilder m m. Mot bakgrund av detta omfattande material hävdar Beloff att det börjar bli dags att betrakta reinkarnationsfenomenet som ett faktum (red:s kursivering).
Men visst är frågorna många. Och för forskarna återstår mycket att göra:
1. Varför berättar inte europeiska och amerikanska barn om minnen från tidigare liv?
Eller gör de kanske det - men negligeras eftersom erfarenheterna inte passar in i det västerländska kulturmönstret. Själv har jag en personlig erfarenhet som tyder på att det mycket väl kan vara så: en trevlig sommarvecka för många år sedan hade vi i familjen en extra lilla-syster. Hon tyckte bland annat om att rita och måla. Och skriva de ord och bokstäver (ofta spegelvända) hon just lärt sig. Några av teckningarna föreställde en flicka som hette Anna. Namnet textades tydligt vid sidan av flickan, och hon hävdade bestämt att flickan var hon själv och att hennes namn var Anna. I själva verket hette hon något helt annat. Jag berättade det för föräldrarna när de kom för att hämta henne, men de skrattade bort det. Frågade för några år sedan om de mindes händelsen men det gjorde de inte. Det gör inte heller ´Anna´ själv. Mina egna tankar om reinkarnation och möjliga minnen från tidigare liv tog jag aldrig upp. Men några av teckningarna har jag kvar.
2. Har vi någon möjlighet att själva påverka var och när vi bör reinkarnera? Vissa tecken tyder på att geografisk lokalisation kan vara en faktor. Reinkarnation inom samma familj förekommer också i Stevensons material.
3. Sexuell identitet då? I Stevensons material från Burma föreligger könsbyte i 26% av fallen. Ett exempel, som också illustrerar punkt 2: en japansk flygare som sköts ner över Burma reinkarnerade som burmesisk flicka.
4. Och existensen mellan inkarnationerna? Vetenskapsmannen Stevenson känner sig mer hemma med fakta än med spekulationer, men berör ändå frågan i slutkapitlet i den populärvetenskapliga volymen (Where Reincarnation and Biology Intersect) där han presenterar idén om sinnes-bärare (mind-carrier)/psykofor (psychophore): ett eller flera fält (jämför kraftfält och elektromagnetism) som fungerar som transportörer av en avlidens kroppsliga och själsliga minnen, och som genom någon form av påverkan på det nya fostret "reproducerar" dessa i den nya kroppen. Reinkarnationstanken - mot bakgrund av forskningsresultaten en rimlig tanke enligt Stevenson - åtföljs med nödvändighet av tanken på en själ som under livet är knuten till den fysiska kroppen men som också kan fungera helt skild från den fysiska kroppen. Han inser att ´denna djärva tanke kan komma att irritera (!) många neuroforskare som försäkrar att själen helt enkelt är hjärnaktivitet´ - men John Beloff avslutar med att entusiastiskt ansluta sig till Stevenson (red:s kursivering).
-Stevenson gjorde sin första forskningsresa till Indien 1961. Den kom att följas av många fler - samtidigt som han genom åren uppehållit sin psykiatriprofessur vid Virginias universitet. I Cases of the Reincarnation Type (4 volymer) finns hans forskningserfarenheter samlade. Och forskningen går vidare, bl a via den isländske psykologen och parapsykologen Erlendur Haraldsson (se t ex SPF:s Notiser och Nyheter maj 2000).
Vi kan avsluta denna bokanmälan med att vi har kontakt med Ian Stevenson och att han är intresserad av att komma till Stockholm för föredrag om och när han får möjlighet, kanske någon gång nästa år.
Anm Böckerna heter - Reincarnation And Biology: A contribution to the Etiology of Birthmarks and Birth Defects. 2 volymer. 2 268 sidor. £150.00.
- Where reincarnation and Biology Intersect, 203 sidor, £ 47.95 (£ 14.50 i pocket):
(1997, M D Praeger, Westport, Connecticut & London)
Översättning: Lisa Dominique
I samma nummer av JSPR (april 2000) finns en längre artikel om Paranormala musik-manifestationer. Författaren och forskaren Melvyn J Willin ger först en historisk introduktion: Beskrivningar av sådana fenomen har funnits mycket länge (antiken-tidig medeltid), ofta av typen änglakörer i kyrkor och andra heliga platser. Självklart bör dessa äldre beskrivningar tas med en nypa salt. För övrigt: även nutida liknande rapporter behandlas med försiktighet om musikfenomenet inte uppfattats av fler än en person. Men övrigt bör naturligtvis undersökas. Och under 1900-talet har en hel del gjorts inom området. Artikelns litteraturlista (30 titlar) innehåller många matnyttiga referenser för den spök-intresserade. Peter Underwood, nuvarande ordförande i the Ghost Club Association, har skrivit om en ´Blå dam´ som man kan se på ett slott i Skottland och som man också kan höra spelar piano. Och på SPR-konferensen i York 1998 berättades bl a om ett lokalt spöke: upplevelsen inleds med att man hör en trumpet, ljudet kommer närmare och närmare och plötsligt ser man en ryttare spränga fram genom slottsväggen. Han är klädd i romersk dräkt och åtföljs av en hel grupp romerska soldater. Ett tredje musik-exempel: en pub-ägare i Buckinghamshire brukade ofta spela violin för sina gäster. Så också den natt han plötsligt avled. Sedan dess hörs ofta violinmusik i huset trots att ingen violinist finns i närheten. Vilket föranlett nya ägare att rätt snart hastigt flytta därifrån. Willin har systematiskt gått igenom de historier som finns nedtecknade om "spökerier med musik" i England, Skottland och Wales, grupperade efter lokal (slott, kyrkor etc) och instrument (säckpipa, sång, flöjt etc). Han har därefter sökt få kontakt med någon ansvarig person på respektive ort, vilket många gånger visat sig svårt. Av de fall som Willin hittills närmare undersökt har en del kunnat avfärdas som rena skrönor (självsuggestioner, naturliga förklaringar, practical jokes), andra måste förbli ´historier´ eftersom ingen nu levande finns kvar som varit med om den speciella musikupplevelsen i fråga. Men då och då blev det ändå aktuellt för honom att, välutrustad med mikrofoner etc, på plats undersöka rapporterade fenomen. Åtminstone vid något tillfälle gjordes en sådan undersökning tillsammans med the Ghost Club: en natt bland ruiner i Hampshire där munkars sång har hörts då och då genom åren. Just denna natt var det dock tyst. Och så var det också på de övriga platser han själv undersökte under projekttiden. Men undersökningarna fortsätter.
Kan jordmagnetismen vara förklaringen även till paranormala musikupplevelser? Och hur är det med våra svenska spöken - finns några musikfenomen rapporterade?
Lisa Dominique
Av Lisa Dominique
Med den spännande spökkonferensen och fotot av "dvärgen" på Engsö slott i färskt minne (se nyhetsbladet maj 2000) läser jag med intresse om: A Short History of the Ghost Club Society, sammanställd av sällskapets nuvarande ordförande Peter Underwood (White House Publications, Haslemere, 2000. £4.00). Sällskapet är privat och medlemsantalet är begränsat, men bland de tidigare medlemmarna märks namn som Oliver Lodge, Harry Price och Conan Doyle. Redogörelser för sällskapets olika undersökningar har genomgående publicerats via SPR. Spökklubben och SPR startade också samma år (1882) - även om ansatser till spökklubbsstart fanns redan tidigare, 1851 i Cambridge och 1862 i London (av delvis samma personer som var med 1882). Att läsa detta referat är som att få en snabb tillbakablick i den parapsykologiska forskningens historia. De flesta väl kända namn från olika decennier finns med på ett eller annat sätt liksom platser av intresse för spökforskningen. Huvudsakligen engelska (Towern, Rochester Castle och många fler) men även t ex Versaille finns med i annalerna. (ur JSPR april 2000:)
vid pennan: Tomas Nygren
I Journal of Scientific Exploration, Vol. 14, No. 1, sid 74-89, 2000 kunde man läsa om 'Contributions to Variance in REG Experimants: ANOVA Models and Specialized Subsidiary Analyses' vilket betyder att man (Roger Nelson, Robert Jahn, Y H Dobyns och Brenda Dunne, Princeton) har analyserat på ett mera omfattande material som rör paranormal påverkan på slumptalsgeneratorer (REG, 'Random Event Generator'), vilka försökspersoner har blivit uppmanade att influera så att slumpmönstret kanske kan ändras via t.ex. psykokinesi eller motsvarande förändring i medvetandet hos försöksperson som kan ge utslag hos maskinens precisa slumpmönster. I analysen har en stor databas använts och därmed gjort det möjligt kunna genomföra mera svåruppnåeliga analysresultat än om en mindre databas hade använts (jfr. James Spottiswodde forskning ang. stjärntid). Huvudelen av resultaten har varit starkt korrelerade till försökspersonernas intentioner (jfr sheep-goat effekten, får/getter, får (de som tror på psi) lyckas bättre i psi-försök än de som inte tror, getter)) där sannolikheten var på en på 0.00024 samt operatören, sannolikhet: 0.014 (jfr. Försöksledareffekten) och utrustning (0.0043). Även plats, 'protocol' och 'feedback' var signifikant korrelerade tack var databasens storlek. I försök med högpresterande försökspersoner var intentionen på sannolikheten 0.000001.
Ganska mycket av artikeln diskuterar de svårigheter och metoder att hantera olika experimentresultat i dessa större analyser som inbegriper många olikartade sannolikhetsutsägelser. För den som inte har en gedigen kunskap om tillämpad matematisk statistik kan lätt bli förvirrad huruvida man ska tolka försöksresultaten, däribland undertecknad. Dock är det intressant att man som i detta fall, försöker sammanfatta större datamängder som i ANOVA och REGANOVA. Tack vare detta får man statistiskt kraftfullare och givetvis mer svårbräckta resultat beroende på minskningen av felkällor. Dessutom går det att upptäcka parametrar som också påverkar, som man inte kan upptäcka (statistiskt) då databaserna är små.
Journal of Scientific Exloration (JSE) presenterar i nr 4 2000 en större undersökning, gjord vid tre laboratorier (PEAR-laboratoriet i Princeton, Institut für Grenzgebiete i Freiburg, Tyskland och Giessen Anomalies Research Project, Justus-Liebig-Universität Giessen, Tyskland). Det är så anmärkningsvärt att det föranleder en särskild kommentar av tidskriftens redaktör Henry Bauer:
Studier av vetenskapliga anomalier kritiseras vanligtvis för att man inte ansträngt sig att upprepa resultaten, för att inte använda vetenskapliga metoder, och för att man inte gör några framsteg. Inget av dessa argument gäller för rapporten i detta nummer, från Mind/Machine Interaction Consortium. Tre oberoende laboratorier åtog sig att upprepa framträdande egenskaper i de data som Princetongruppen samlat under tjugo års tid. Analyserna av deras resultat fyller högsta standard vad gäller skärpa och sofistikerat vetenskapligt arbete: Man har använt Monte Carlo-tekniker på ett sätt som vanlig etablerad forskning (mainstream work) med fördel skulle kunna efterlikna. Inte heller är detta utan föregångare: den bästa forskning i parapsykologi har under en längre tid varit lika rigorös metodologiskt som den bästa forskning som gjorts i konventionell psykologi (mainstream psychology). (red's kursivering)
Vad gäller framsteg, denna upprepningsstudie är en milstolpe, helt oavsett hur dess resultat tolkas. "Skeptiker" kommer med glädje, omedelbart och ytligt att feltolka dess betydelse genom att hävda att den bekräftar den inneboende oförmågan att upprepa växelverkan mellan medvetande och maskin. De som söker efter sanning kommer å andra sidan att erkänna att denna forskning pekar på och öppnar nya vägar för att förstå vilket syfte forskning inom detta fält måste ha: att hitta vägar för att få avgörande resultat även om fenomenen visar sig så nyckfulla att de faktorer som ska identifieras och kontrolleras måste vara andra än de traditionella, uppenbara. Det är det som betecknar verkliga framsteg.
Red:s kommentar: Vi avser förstås att återkomma med en mer utförlig sammanfattning av denna rapport.
I Subtle Energies & Energy Medicine (SEEM 3/1998) beskrivs ett försök där 70 patienter med (enligt vedertagna kriterier) diagnosticerad CFS (Chronic Fatigue Syndrome) deltog. 37 av patienterna ingick i försöksgruppen, de övriga i kontrollgruppen. Pågående medicinsk behandling fortgick oförändrad under försökets gång. Försöksgruppen deltog under 9 veckors tid två timmar per vecka gruppvis undervisning i mindfulness meditation och medicinska qigong-övningar samt kontinuerliga gruppdiskussioner. Utvärderingen, som gjordes efter ett år (SF36 12-month Health Transition score), kartlade fysisk funktionsförmåga (role functioning-physical score) i förhållande till övningsfrekvens. Patienterna i ´översta kvartilen´ förbättrades oberoende av övningsfrekvensen. För de återstående 75% gällde att de som övade 3 eller flera dagar per vecka visade 2,7 gånger så positivt resultat som de övriga.
(William Collinge, PhD, MPH, Paul R Yarnold, PhD & Ellen Raskin: Use of mind/body self-healing practice predicts positive health transition in chronic fatigue syndrome. Keywords: Chronic fatigue syndrome, meditation, mind/body medicine, behavioral medicine, health transition.)
Av Lisa Dominique
Olika former av DH (distant healing, healing på avstånd) inkl bön och ´psykisk healing´ praktiseras världen över. Några större forskningsansatser inom området har dock tidigare inte gjorts. I SEEM 2/1998 presenteras dock en väldesignad och vetenskapligt korrekt genomförd studie med utgångspunkt i frågeställningen: kan böner ge AIDS-patienter lindring, förbättring, bot? Forskningsprojektet publicerades första gången i den traditionella medicintidskriften Western Journal of Medicine (WJM 169/98) och presenterades då på följande sätt av tidskriftens ansvarige utgivare: "Det är nu dags för vetenskapsmännen ... att med mod, noggrannhet och exakthet sträva efter att separera sanning från hopp och fakta från myt. Artikeln har lästs och lästs om, granskats och granskats på nytt." Rapporten redogör för en 6-månaders dubbelblindstudie av 40 patienter med AIDS som visste att de skulle få healing på avstånd av olika slag (olika böne-traditioner, religiösa och andra). De patienter som i verkligheten fick denna behandling hade ett gynnsammare sjukdomsförlopp än kontrollgruppen. Och ansvarige utgivaren fortsätter: "Visar då rapporten att bön har effekt? Nej. Författarna efterlyser mer forskning. Vi noterar att studien var relativt kort, att ganska få patienter deltog, att ingen behandlingsrelaterad mekanism för de erhållna effekterna presenteras och att de statistiska metoderna kan kritiseras. Vi har dock valt att publicera detta provokativa ´paper´ för att stimulera fler att göra studier om healing på avstånd och andra alternativa läkemetoder."
Av Lisa Dominique
I Annals of Internal Medicine delgavs läsarna sommaren 2000 resultatet av en systematisk översikt över de utvärderingar av 'healing på avstånd'-projekt som på engelska språket publicerats t o m 1999. Här delas projekten upp i tre grupper: bön, TT = therapeutic touch*, terapeutisk beröring) och andra former av distansbehandling. Man fann över 100 kliniska prövningar, men endast 23 (omfattande 2 774 patienter) uppfyllde kriterierna: 1. Randomisering (slumpmässighet); 2. placebo, fingerad åtgärd, annan form av patient-blindning eller någon acceptabel form av jämförelsebehandling; 3. publikation i tidskrift med manuskriptgranskning (peer review); 4. klinisk undersökning som avsåg människor med någon form av medicinskt problem. Dessutom beskrivs ytterligare några kvalitetskriterier. Översikten beskrivs utförligt i Läkartidningens julnummer (Jörgen Malmquist: ´Distant healing´ - en speciell form av telemedicin. Läkartidningen, vol 97, nr 51-52/2000, sid 6050-52) där man inledningsvis får veta att 13 av de 23 granskade prövningarna visat sig ha positiva behandlingseffekter. Denna 3-sidiga artikel beskriver på ett föredömligt sätt hur man gediget och tillförlitligt bör gå till väga vid utvärderingar av s k alternativmedicinska behandlingar. Författaren betonar vikten av evidensbasering för medicinsk acceptans liksom det vetenskapliga kravet på att kunna falsifiera en framlagd hypotes. För detta krävs ett större antal försök och ett stort patientunderlag, alltså inte minst tid och pengar. Anslag kostnadstäckte den här aktuella systematiska översikten. Anslag bekostar också en pågående undersökning vid Cochrane Collaboration av TT-effekter på sårläkning. Resultaten emotses med stort intresse!
*) Vid TT (terapeutisk beröring) förs behandlarens händer över patienten utan att fysiskt komma i kontakt med patienten. I Sverige talar vi i allmänhet om ´healing´ vid denna typ av behandling.
Av Lisa Dominique
Vid åtminstone 3 universitet i Europa pågår för närvarande försök att klargöra detta - vid universiteten i Giessen, München och Wien. Man kan försättas i trans via farmaka (från alkohol till LSD) liksom via olika psykologiska mekanismer (från meditation till häftig dans). Vid de nu aktuella försöken i Giessen utsätts försökspersonerna för långvariga rytmiska rörelser genom att i ett lugnt och avskärmat rum ligga på en brits som vippas upp och ner. Under försöken analyseras hjärnaktiviteten. Så gör man även i Wien. Och i München görs kemiska blodanalyser vid liknande försök. Vad vet man hittills? 1. Hjärnan byter frekvens (från beta- till thetavågor); 2. vätskebalansen påverkas - baroreceptorerna i halsregionen belastas, blodtrycket sjunker samtidigt som pulsen stiger (!); 3. Kroppens stresshormonnivåer sänks samtidigt som betaendorfin från hjärnan ger smärtlindring och lyckokänslor.
Många försökspersoner beskriver hur de under transen plötsligt såg och tänkte mycket klarare. Hos dessa individer har man kunnat konstatera hög aktivitet i syncentrum i hjärnans nacklob - deras transseende innebar alltså att de såg på ett nytt sätt! Medan andra inte kunde släppa taget om sitt vanliga medvetande. Hos dem aktiverades endast de delar av hjärnan som håller i förnuft och kontroll.
En av de frågeställningar som lett fram till denna forskning är: "Varför lyckas ibland schamaner/medicinmän där våra västerländska läkare misslyckas?" - Vårt medvetande utsätts ständigt för ett bombardemang av sinnesimpulser. Endast en bråkdel av dessa hinner uppfattas av medvetandet och leda till olika neurofysiologiska reaktioner, t ex muskelaktivitet. Genom att försätta oss i trans och därmed gå utanför vårt normala medvetande ökar vi tydligen både vår sinnes- och reaktionspotential. Genom att försätta sig i trans blir schamanerna med andra ord "hyperkänsliga". I detta tillstånd kan de förmodligen i det närmaste "känna" patientens sjukdom. Och omvänt kan de genom att försätta patienten i trans bl a få denna att slappna av och därmed öka chansen att bli av med sin åkomma. Dessutom: det som schamanerna kallar "onda andar" kan mycket väl hos oss ha benämningen "skadlig stress". Skillnader i språkliga valörer med andra ord. (David Gillison/Peter Arnold Inc: Ny forskning om schamanernas viktigaste verktyg: Transen ger oss supersinnen. Illustrerad Vetenskap nr 11/2000)
vid pennan: Tomas Nygren
I aprilnumret 2000 av JSPR kunde man finna 'Geomagnetic Factors in Subjective Precognitive Dream Experiences' av Stanley Krippner, Alan Vaughan och S. James P. Spottiswoode. Artikeln behandlar frågan om geomagnetiska fält på ett avgörande, signifikant sätt påverkar olika typer av paranormala upplevelser, framför allt drömmar som ger föraningar eller innehåller clairvoyance som beskrivs mer utförligt här.
När den geomagnetiska aktiviteten var låg, fann de en större korrelation till förekomst av prekognitiva drömmar.
Jag finner också andra referenser till andra forskare i artikeln som uppvisat högre utfall av psykokinesi och poltergeists då den magnetiska aktiviteten var högre och mer turbulen
(high aa, Average Antipodial measure of geomagnetic activity from two observatories eller high ap, som motsvarar fler än två observatorier)
De fall som har analyserats var 61 prekognitiva drömmar mellan 1968 och 1977. Utfallet låg på p=0.027 vid låg aa ,om man jämför med 61 andra slumpmässigt valda kvällar som hade varit fallet om drömmarna vid respektive natt berodde på stokastiskt urval (slump).
Lite in i artikeln kan jag läsa om några kvalitativa jämförelser för några av dessa 61 drömmar, bl.a. om mordet på Robert Kennedy eller om 'spökerier' på ett hotell.
I artikeln diskuteras det spekulativt om den som drömmer kan transcendera metvetandemässigt till ett annat plan och skaffa information där, vilken är lättast att hämta då den geomagnetiska aktiviteten är låg. En referens görs bl.a. till Persinger (1989) i artikeln där han har föreslagit vissa områden i hjärnan: 'amygdala' och 'hipocampus' som företrädelsevis kan vara extra mottagliga för dessa fenomen under då vissa omständigheter som bl.a. då aa eller ap är låg.
En av de främsta kritikerna av parapsykologin, Sven Ove Hansson är ny professor i filosofi på KTH i Stockholm, samt en av ledamöterna i Forskningsberedningen, utsedd av regeringen, att utgöra regeringens rådgivande organ i forskningsfrågor, ett forum för diskussioner om aktuella forskningspolitiska frågor mellan regeringen och forskarsamhället.