Notis 67, 03-09-2009, Inlägg till DN Debatt juli 2009 med anledning av debattserien ”Gud finns nog inte”, ett inlägg som tyvärr kom för sent för att publiceras.

 /GB och A Parker

Inlägg till DN Debatt
Den pågående debatten på temat "Gud finns nog inte" mellan Humanisterna och framför allt Göran Rosenberg berör såväl känslor som intellekt. Vi vill här uppmärksamma de rön forskare fått fram när de sökt efter en förklaring till påstådda fenomen som nära-döden upplevelser, healing och extrasensorisk perception (bl a telepati), som många vill använda som ett stöd för andlig tro. De personer som visade sig vara extremt troende och de som var extrema skeptiker delade en gemensam egenskap, nämligen en känsloladdad intolerans för ambiguitet, tvetydighet.

P C Jersild var en person, som många beundrade på 70-talet, så också vi. Vi har dock senare tvingats omvärdera honom, då han numera raljant tar avstånd från allt som inte är materialism. I sitt senaste inlägg lämnar han dock en möjlig liten förklaring (utöver att han lidit av en religiös fanatiker till far) till varför han har denna attityd. Han nämner att "det kan göra mig avundsjuk", att "inte ha tillgång till ett sjätte eller sjunde sinne, en kanal till den andliga värld som jag är utestängd från". Kan det vara en så "enkel" sak som "vanlig" avundsjuka som gör att han tar så tydligt avstånd från att det kan finnas en andlig dimension i tillvaron? Den raljanta tonen syns så tydligt, bl a i attityden att "hur kan intelligenta och bildade människor vara så okritiska vis-a-vis sina egna föreställningar att de inte ser att det kan finnas psykologiska förklaringar till vad de upplever som en religiös verklighet"?
Jo, vi tror att det finns många människor som inte inser att det finns enkla förklaringar till sina upplevelser, helt klart, men det finns också många mycket bildade och självkritiska människor, som har upplevelser, bl a sk parapsykologiska, men som inte ser någon enkel förklaring till dem. Det är därför det behövs mer forskning kring dessa upplevelser - de kan inte enkelt avfärdas.

Vi vill också lyfta fram det sk agnostiska manifestet, utformat av Stefan Einhorn och publicerat den 14 juli. Det speglar både öppenhet, respekt, och ödmjukhet. Om de parapsykologiska fenomenen vet vi ännu ganska litet eftersom det trots allt forskats ganska lite om dem. Det behövs mer forskning, både för att bekräfta om de skulle finnas eller att förklara de resultat som hittills ger ett visst stöd åt att det ligger något i dem. Om de antyder en andlig värld eller inte är alldeles för tidigt att säga något om, eftersom vi då måste definiera vad som är andligt resp. icke-andligt, mycket grundläggande, men närmast metafysiska frågor. Även om t ex telepati skulle kunna bekräftas återstår det mycket forskning för att också kartlägga mekanismerna, det som ofta är underlag för vad de ska kallas.

Jersild vill sträcka ut en hand till de troende genom att säga att ”sanningen” kan vara av två slag. Det ena baseras på filosofiska tolkningar av världen grundade på kvantfysik samt nutidens vetenskap. Det andra handlar om upplevelser och mystiska tolkningar som varierar i seriositet. För de som är grundade på inre upplevelser - som han själv inte har varit med om – "kan jag inte känna annat än respekt". Det vore i så fall betydelsefullt om dessa inriktningar berikade varandra, men alltför ofta hålls de isär. John Björkhem var en av de få svenska akademiker med tre utbildningar och doktorsexamen som läkare, psykolog och teolog och under sitt korta liv forskade om dessa inre upplevelser.
Sen kan man fråga sig om denna uppdelning i två arter är så vattentät? Vi kan nämna en annan undersökning (av psykologen Lawrence LeShan publicerad i hans bok The Medim, the Mystic and the Physicist, 1982). Sextiotvå påståenden om hur världen fungerar, hälften formulerade av etablerade fysiker och hälften av mystiker, sattes ihop. De blandades i slumpordning och gavs till flera grupper, bl a fysiker, med uppgift att ange om de kom från mystiker eller från fysiker. Ingen grupp lyckades riktigt. Tvetydigheten om en andlig kontra materialistisk verklighet lär fortsätta tills vi får betydande forskningsinsatser om just de här inre parapsykologiska fenomen som P C Jersild beklagar att han inte varit med om. Kanske kan en eventuell avundsjuka omvandlas till att med oss dela en nyfikenhet om dessa fenomen har en verklig eller inte verklig existens.

Göran Brusewitz, M Sc, ordförande John Björkhems Minnesfond
Adrian Parker, professor i psykologi, Göteborgs Universitet