Notis 221, 2012-03-25. Joakim Westerlund, som tidigare forskat inom parapsykologi, berättar om sina ”äventyr i parapsykologins förtrollade värld” i Statistikfrämjandets tidskrift Qvintensen (och inte bara negativa kommentarer), och en fortsättning följer i nästa nummer

Tidskriftens redaktör, Dan Hedlin, skriver i sin inledning angående parapsykologin: ”…detta evigt kunskapsfattiga ämne trots delvis rigorös forskning.” Westerlund själv skriver:

”Jag tror att många forskare utanför parapsykologins värld skulle bli förvånade om de tog sig tid att läsa igenom något nummer av Journal of Parapsychology från den senaste tioårsperioden eller ta del av föredragen på Parapsychological Associations årliga konferenser. De skulle då, åtminstone vid en första anblick, se att de flesta av de undersökningar som rapporteras inte verkar innehålla några felkällor. I stället verkar författarna vara minst lika medvetna om metodologiska och statistiska problem som forskare inom till exempel psykologi. Dessutom skulle de se att de allra flesta artiklarna presenterar signifikanta resultat med hyfsade effektstyrkor som är väldigt svara att förstå hur de har uppkommit givet att det inte finns några paranormala fenomen. Det var i alla fall så jag själv reagerade när jag började satta mig in i den parapsykologiska forskningslitteraturen.” (s. 15).

Westerlund skriver emellertid också:

”Många parapsykologer som undersöker psifenomen har nog en substansdualistisk syn på kropp-och-själproblemet och verkar tro att om man bara kan visa att psi-fenomenen är reella så har man därmed bevisat att människan verkligen har en slags mystisk själ – en ande i maskinen – som under vissa omständigheter kan lämna kroppen och, utan öron och utan ögon, höra och se vad som sker i världen och som så klart kan överleva döden. De drivs alltså av ett slags religiöst motiv i sin forskning.” (s. 15).

Parapsykologerna bakomliggande motivation för att forska var som bekant föremål för viss diskussion i den omfattande debatten i tidskriften Behavioral and Brain Sciences år 1987 till följd av skeptikern James Alcocks artikel ”Parapsykologi: Vetenskap om det anomala eller sökandet efter en själ?”Men som bland annat David Fontana poängterat har många sen J. B. Rhine undvikit att engagera sig i överlevnadsforskning, fast det finns förstås flera skäl till detta, svårigheten att få forskningsanslag är ett.

Journalisten Steve Volk uppmanade för ett par år sen medlemmarna i Parapsychological Association att besvara en webbenkät. Han erhöll svar från cirka 25 procent av medlemmarna och resultaten visade att mindre än en tredjedel instämde bestämt (eng. strongly agree) med påståendet ”Resultaten av parapsykologisk forskning indikerar tydligt att liv eller tanke har icke materiellt upphov” och mindre än en fjärdedel instämde bestämt med påståendet ”Medvetandet fortsätter existera i någon form efter döden, och kvarhåller minnen och en jag-uppfattning.” (Volk, 2011, s. 75 & s. 281).

Referenser

Fontana, D. (2007-2008). Disbelief despite the evidence. Shift, 17, 25-29

Volk, S. (2011). Fringe-ology. How I tried to explain away the unexplainable – and couldn’t. New York: HarperCollins.